bellis

Hej allihop!
Jag har en dotter på 13år. Kuratorn på skolan ringde idag och sa att hon hade två flickor där, min 13 åring och min 19 åring.
Kuratorn sa att 13 åringen mår dåligt, det är strul med kompisar som har starka viljor och som kan manipulera andra i klassen. Det har blivit så att min flicka nu är utstött i klassen pga en stark flicka.
Kuratorn sa vidare att hon har ångest och att hon skär sej.
Vilka tankar som flög genomhuvudet på mej. Visst har jag sett att hon helst har långärmade tröjor på sej.
Ska ringa BUP i morgon, Men hjälp måste vi ha så att hon kan klara av sin ångest även längre fram i livet. Läste om KBT, någon som har erfarenhet av detta?
Hur hjälper jag henne bäst? Jag lyssnar och finns där för henne, hon vet att jag älskar henne och att hon kan säga saker som stannar hos mej.Hon är en härlig tjej med mycket humor och jag blir så ledsen och känner mej hjälplös när jag ser hennes arm. Min tjej sökte hjälp hos kuratrn i samråd med sin storasyster, är inte det ett gott tecken att vilja bli frisk?
Snälla hör av er med tips om hu jag kan ställa upp för min tjej!

Lojsen

Hej Bellis!

Förstår att det är jättejobbigt inte bara för din dotter utan även för dig just nu. Men jag tycker inte du kan göra så mycket mer än vad du redan gör för tillfället. Finnas till och visa att du älskar henne. Det är viktigt. Sen att kontakta BUP är också bra. Din tös mår ju inte bra och behöver hjälp, precis som du själv skriver.

Kämpa på och ta hand om dig!

Kram

Lojsen

__________________
Det är den som går vilse som finner nya vägar.

Blueye

Hej!

Jag förstår att du känner att du är orolig och känner dig maktlös. Jag tycker att det var ett jättebra initiativ av dig att skriva här på terapisnack! Din dotter behöver hjälp, och jag tror att även du som mamma behöver ventilera det här med någon…

Jag tror att din dotter behöver professionell hjälp av en terapeut som kan ge henne konkreta ”verktyg” att hantera sin ångest på ett bättre sätt än att skära sig. Självskadebeteende är ett sätt att hantera ångest, och det är lätt att man fastnar i det. Det blir ungefär som ett missbruk, och det kan vara svårt att själv sluta med sitt beteende. Därför är det jättebra att du kontaktar BUP! De kan sedan lotsa er vidare så ni får rätt hjälp som även är långsiktig!

Jag tror att det bästa du själv sedan kan göra är att helt enkelt försöka visa henne att du älskar henne och att du finns för henne. Att du verkligen vill hjälpa henne i detta. Precis som du gör och har gjort. Din dotter befinner sig ju i en av livets svåraste perioder. Det är inte lätt att vara tonåring. Man är känslig, och många tonåringar hanterar sitt sårbara inre genom att sätta sig på andra. Man skaffar sig prestige på andras bekostnad… Jag tror att denna ”starka flicka” egentligen inte är så stark… Hon tar bara ut sin osäkerhet på andra för att dölja den… Så tror jag. Men det är ju ändå bara en förklaring och absolut inte en ursäkt!!

Var rädda om er och lycka till med allt!

Lotus

Hej Bellis..

Är själv rätt ny här. Har en tjej som är 15 som skär sig. Jag har skrivit lite här om det. Läs gärna mina tankar och vad jag har gjort så här långt.

Terapisnack är ett väldigt bra forum, tycker jag. Jag har fått en fantastisk respons från så många här. Också från en del ungdomar som också skär sig. Vilket har hjälpt mig så mycket då jag vill lära mig så mycket som möjligt om det här, vad man kan göra, hur man ska bemöta den som skär sig, varför man skär sig, hur man bemöter anhöriga som kanske har svårt att förstå, skolan..ja allt som rör sig kring detta och min tjej. Bättre forum har jag inte lyckats hitta i alla fall. Så välkommen hit...*L*

Här kan man ju skriva av sig alla tider på dygnet. Det finns alltid någon som "lyssnar". Responsen är enorm. Jag hoppas du ska trivas här. Och du låter lite som jag. Jag är hundra på att det jag gör för min dotter kommer att hjälpa henne. Jag finns till för henne 24 timmar om dygnet. I början såg hon inte det, men hon börjar se nu. Hon börjar förstå att jag verkligen finns där. Själv har jag krävt en sjukskrivning för mig då jag har 12 mil per dag i resväg till mitt jobb. Jag insåg att det räcker inte att säga "jag bryr mig om dig, jag älskar dig". Jag måste visa det på alla sätt. Hon testar mig väldigt mitt i alltihop. Jag måste också lära mig att inte vara för påträngande i min iver att hjälpa henne. Då blir hon ju trängd och känner sig övervakad och det är ju inte meningen...

Jag har ju ingen aning om er bakrund, om det finns något som gör att din dotter mår dåligt, förutom det som händer i skolan. Min dotter har en rätt jobbig ryggsäck med sig. Så vi visste från början varför hon mår dåligt. Jag kunde söka hjälp till henne utan att först behöva utreda en massa om bakomliggande orsaker, eller vad jag ska kalla det för. I mina inlägg finns vår historia om du vill läsa mer...

Du är en bra bit på väg nu, genom att du vet om att hon skär sig och du har vänt dig till BUP. Dom kommer ju att hjälpa er på alla sätt. I alla fall gör dom det för oss...Hör gärna av dig om du vill eller undrar över något. Och tveka inte att fråga här på sidan! Inga frågor är för dumma eller så. När man är "ny" i det här har man ju 1000 frågor som man vill ha svar på. Eller bara stöd och respons, vilket man får här...*L*

Kramar Lotus

Taniya Lundström

Hej!
Jag skulle verkligen rekommendera din dotter, att ni provar KBT. KBT brukar vara en bra Terapi form som jag brukar använda mig av som Terapeut, till mina Klienter. Jag är specialist på Självskade beteende & Självmord. Man får genom den Terapi formen ett bra verktyg, att kunna hantera sin ångest i framtiden. Du är välkommen att kontakta mig, när du vill.


Ta hand om dig!
Taniya

bellis

Tack för svaren och tipsen!
Dottern går på BUP nu en gång i veckan.(KBT)
Försöker att stötta och att hon ska veta att jag finns när och om hon tycker att det är jobbigt.
Det går i vågor detta verkar det som? Nu har det varit ok med skolan och kompisar och då är hon glad och pratar och skrattar. Men när det blir lite tjafs som det ju kan bli ibland bland kompisar så dalar hon ner och är jättedeppig och skär sig. Någon som kan tipsa mej om hur jag ska bete mej då? Känner mej rätt maktlös i dessa lägen. Jag är tillhands, tröstar och pratar, mest lyssnar blir det ju. Försöker även förstå hur hon tänker då hon mår som sämst, men det är inte lätt.
Det känns skönt att ha hittat en sida som den här sär jag får råd och tips och stöttning av andra föräldrar och av er som har samma problem som min dotter. Tack än en gång!