Bemötande mot den som skär sig - Sidan 3

2008-07-30, 18:49

Hej!

Några av motiven till att jag skadade mig själv var för att -

Avreagera mig
Få folk, myndigheter mfl som jävlades med mig att backa.
Jävlas med den så kallade "sjukvården" som drogade sönder min far genom att söka "vård" för mina självförvållade skador och belasta deras resurser i onödan, ofta efter att psykiatrins skapelse hade orsakat bråk hemma.

Nu har jag lagt av med självskadebeteendet, slå sönder saker etc.

Citat:

Ursprungligen postat av Lotus

Tack båda för era svar...

Min dotter får hjälp. Dels har hon en kurator på UngdomsMottagningen och så ska hon få träffa två psykologer på BUP 29/5. Så har jag sökt kontaktperson åt henne på socialförvaltningen. Så hjälp finns och mera kommer. Men allt tar ju tid. Hon ska få komma med i ett DISA projekt efter sommaren.

Det är svårare att hitta hjälp åt mig. Ringde vuxenpsyk för jag behöver någon att prata med. Men bedömningen dom gjorde på mig är att jag är för stark och driftig. Samma sak sa dom på socialförvaltningen och på UM. Det är jag som fixat alla möten och tider till min dotter, det är jag som fixat telefonkedjan med skolan. Den innebär att så fort hon försvinner från skolan eller en lektion så ringer dom mig och jag kommer dit och letar upp henne. Vi bor ett par minuters gångväg från hennes skola. Det jag fixade tog totalt fyra dagar och massor med telefonsamtal. Normalt tar det mellan 3-6 månader att få fram det jag fixade på dessa fyra dagar. Därför har man bedömt mig som stark och kompetent, alltså behöver jag ingen hjälp. Bara min dotter.

Jag håller med dig Tanya i det du säger om min syster. Jag blir iskall när jag hör hennes resonemang och när jag tänker på vilken tjänst hon sitter på. Måtte dom inte få in den här problematiken i hennes grupp.

Jag kommer alltid att ställa upp på min dotter. Hon är viktigast för mig. Men jag känner att det här tar på mina krafter. Jag är väldigt trött nu. Jag har pratat med min familj om allt det jag lärt mig om hur det här fungerar, men dom tycker fortfarande att det bara är svammel och att min dotter är bortskämd. Jag behövde lite bekräftelse från er som förstår det här. Och det fick jag nu. Tusen tack för det.

Jobb och ekonomi måste lösa sig på något sätt. Just nu försöker jag få försäkringskassan att godkänna en sjukskrivning, vilket går trögt. Jag har också begärt att soc ska hjälpa oss ekonomiskt tills vidare. Har dock inte fått svar ännu. Men ekonomin oroar mig. Liksom att jag tappar den sociala biten som ett arbete innebär. Jag trivs väldigt bra med mitt jobb och saknar det en del. Men just nu är min tjej allra viktigast, så det får väl ordna sig på något vis....

Kramar Lotus

jagochmig · 2008-07-31, 00:13

Citat:

Ursprungligen postat av Lotus

Jag är så glad att ni finns. Det hjälper till att ge mig ny kraft ocjså när allt känns svårt. Vetskapen att det finns människor som er.

Jag är glad att det finns människor som Du!

Det finns dem som saknar någon som kan förtså och acceptera, de får kämpa helt själva. Men att se någon ge så mycket till en person gör att man känner sig lite mindre ensam.

Jag kan bara säga att jag är stolt över Dig!

All lycka /jagochmig

Lotus · 2008-08-04, 21:13

Hej...

Och jättemycket tack för vänliga ord. Jag skulle inte klara att kämpa som jag gör om det inte vore för er alla här. Ni ger mig en sådan styrka. Jag önskar er alla allt gott. Ni är så vänliga, säger så fina saker, bjuder på er själva och era erfarenheter, ni hjälper till att öppna mina ögon. Jag har lärt mig så mycket av er. Jag vet inte om man kan säga jag älskar er alla, för ni är okända för mig. Men det känns som om jag gör det. Ni betyder så mycket för mig. Tack ni alla för att ni finns...*L*

raggsockan · 2008-09-29, 10:30

Hej Lotus!
Jag är ny här för dagen och har också en dotter som skär sig. Jag har precis förstått hur det ligger till. Jag har trott under en period att hon bara haft vanliga tonårsproblem och liksom tänkt att jag inte ska göra för stor affär av det. I själva verket har hon skurit sig under minst ett år. jag är förtvivlad över att inte ha räckt till. Hon har erkänt att hon skurit sej men vägrar att prata om det. Nu i veckan hade hon skurit sig på fingrarna. Tidigare på armarna. Jag tolkar det som ett rop på hjälp att hon vill att jag ska se. Min förtvivlan är enorm.... hur kunde jag missa detta. Jag har börjat förstå att det är många olika anledningar till att hon reagerat på det här sättet och att vi har ett stort arbete framför oss. Jag känner mej så otroligt maktlös och förtvivlad men vill inte visa henne det eftersom jag är rädd att lägga mer skuld och ångest på hennes axlar. Jag är en "tigermamma" och jag måste bara klara av att hjälpa henne så att hon mår bättre. Det finns inga andra alternativ i min värld.
Att säga att någon som har ångest och förtvivlan är bortskämd är bara dumheter. I ditt fall Lotus, så förstår jag verkligen att ni båda mår jättedåligt. Ni har ju fruktansvärda erfarenheter med er. Självklart gör du rätt i att stötta henne. Vem skulle annars göra det?! Hon är ju ditt kött och blod. För mej så finns det inga uppoffringar i världen som jag inte är beredd att göra för mitt barn. Det enda är att man själv inte får gå under på kuppen. För då kan vi ju inte längre stötta. Jag tycker att du gör rätt och jag kommer att göra likadant. //Håller tummarna för er och skickar lite av min just nu sinande kraft.

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2008-08-04, 21:13	#23 (permalink)
Lotus Member Bronsmedlem Reg.datum: Apr 2008 Ort: I en liten stad. Inlägg: 42 Krediter: 310	Hej... Och jättemycket tack för vänliga ord. Jag skulle inte klara att kämpa som jag gör om det inte vore för er alla här. Ni ger mig en sådan styrka. Jag önskar er alla allt gott. Ni är så vänliga, säger så fina saker, bjuder på er själva och era erfarenheter, ni hjälper till att öppna mina ögon. Jag har lärt mig så mycket av er. Jag vet inte om man kan säga jag älskar er alla, för ni är okända för mig. Men det känns som om jag gör det. Ni betyder så mycket för mig. Tack ni alla för att ni finns...L

2008-09-29, 10:30	#24 (permalink)
raggsockan Junior Member Nykomling Reg.datum: Sep 2008 Inlägg: 2 Krediter: 32	Hej Lotus! Jag är ny här för dagen och har också en dotter som skär sig. Jag har precis förstått hur det ligger till. Jag har trott under en period att hon bara haft vanliga tonårsproblem och liksom tänkt att jag inte ska göra för stor affär av det. I själva verket har hon skurit sig under minst ett år. jag är förtvivlad över att inte ha räckt till. Hon har erkänt att hon skurit sej men vägrar att prata om det. Nu i veckan hade hon skurit sig på fingrarna. Tidigare på armarna. Jag tolkar det som ett rop på hjälp att hon vill att jag ska se. Min förtvivlan är enorm.... hur kunde jag missa detta. Jag har börjat förstå att det är många olika anledningar till att hon reagerat på det här sättet och att vi har ett stort arbete framför oss. Jag känner mej så otroligt maktlös och förtvivlad men vill inte visa henne det eftersom jag är rädd att lägga mer skuld och ångest på hennes axlar. Jag är en "tigermamma" och jag måste bara klara av att hjälpa henne så att hon mår bättre. Det finns inga andra alternativ i min värld. Att säga att någon som har ångest och förtvivlan är bortskämd är bara dumheter. I ditt fall Lotus, så förstår jag verkligen att ni båda mår jättedåligt. Ni har ju fruktansvärda erfarenheter med er. Självklart gör du rätt i att stötta henne. Vem skulle annars göra det?! Hon är ju ditt kött och blod. För mej så finns det inga uppoffringar i världen som jag inte är beredd att göra för mitt barn. Det enda är att man själv inte får gå under på kuppen. För då kan vi ju inte längre stötta. Jag tycker att du gör rätt och jag kommer att göra likadant. //Håller tummarna för er och skickar lite av min just nu sinande kraft.