Jojjon

Jag ska flytta ner till min pappa som bor i sthlm's trakten (bor i södra norrland nu...). Vi har inte fått de absoluta antagningarna än eller vad man nu säger utan bara de prelimenära... Men jag kommer in där, det vet jag...nästan...

Jag går på BUP det har jag glömt att nämna. Hon vet att jag skurit mig och så... Men jag kan inte prata om det...

Alltså relationen till min mentor är väldigt komplicerad. Samtidigt som jag har ett förtroende för henne som jag aldrig har haft för någon annan hatar jag henne. Så en slags hat-kärlek är det nog. Eller jag hatar att jag är så beroende av henne.

Ja det finns det. Dit jag flyttar nu finns det en som jag har samma förtroende för men hon vet det inte. Jag vågar sm vanligt inte säga något.

Mina "krav" är väl att jag ska kunna prata med henne/honom om vad som helst. Jag ska kunna prata om mitt självskadebeteende utan att hon/han ringer hem, (jag vet att det är nästan omöjligt pågrund av anmälningsplikten... ). Ja det var väl det... Jag ska kunna mejla henne/honom när det är som värst, jag förväntar mig inga svar eller något bara någon som vet...

Hon/han får inte bli hysterisk utan ska vara lugn även om jag säger att jag skär mig, inte ringa hem för jag vill kunna ha ett liv utanför mina föräldrar (Jag vet att det låter helt sjukt när inte mina föräldrar har gjort mig illa, men jag vill bara inte...) och förstå, eller acceptera varför hon/han inte ska göra det.

Mina föräldrar... Jadu, jag var hos min pappa då och rymde när han sa att hon ringt hem. När vi hade förhandlat ett tag kom jag hem och vi pratade inte så mke om det, det var bra! Min mamma var utomlands och blev helt till sig, men hon kunde ju inte göra något...När hon kom hem pratade vi inte heller så mke om det....

Kram, och tack för all hjälp

Änglaflickan Inez

bra att du har kontakt på BUP

jag förstår att det är svårt att våga snacka om saker.

vad är du rädd för?? vad kan hända?? berätta gärna

jag har skitsvårt att prata med andra om mig själv, så rädd vad de ska tycka å tänka. Men egnetligen äre inte farligt.

du går gärna PMa mig om du vill skriva av dig. jag har inte svar på massa saker, men jag kan läsa.

önskar dig mod att våga prata med nån om det innersta

kram

Jojjon

Jag förstod inte riktigt vad du menade, menmen. Varför jag inte vågar prata om det med henne jag har förtroende för och min mentor? Vad det är jag är rädd för?

Jag är rädd för att de ska svika mig, eller inte bry sig. Jag är rädd för att jag ska överdriva och de ska avfärda mig. Jag är rädd för att de ska tycka illa om mig, tycka att jag är jobbig osv...

Tack, det ska jag komma ihåg!
Kram

Änglaflickan Inez

vad vare du inte förstod?? vill du jag förklarar ngt sä säg... jag kan var otydlig å svammlig ibland =)

ja det var så jag menade, varför du inte vågar, vad du är rädd för. ville bara att du skulle sätta egna ord, =)

du verkar bära på mkt rädsla om hur andra människor ska reagera
förstår ayt du är rädd, men du behöver inte vara det. människor förstår mer än man tror
, anser jag

kram

Jojjon

Ja jag är rädd för det mesta och ständigt nervös. Vet inte varför, har alltdi varit så...

Det är inte så att jag är rädd öfr vad andra ska tycka om mig, vem som helst. Eller jo, på hur jag ser ut, klär mig, uppträder osv. Men att jag mår dåligt skäms jag inte för, bara inför de jag har förtroende för, då blir det plötsligt svårt och jobbigt...

Änglaflickan Inez

jo jag förstår, var rädslan för hur folk du har förtroende för jag menade =)

har just nu inga råd hur du ska bli av med den rädslan.... mer än att gå emot känslan, men de kan va svårt ja vet

Jojjon

Ja, det är det svåraste jag kan göra känns det som. En början är väl att jag har bestämt mig för att inte hata min mentor, inte försöka hitta orsaker till det heller. Förut har jag velat hata henne så jag kan sluta vara beroende av hennes ord och hennes stöd. Men nu ska jag försöka vara normal, även om jag inte har en aning om hur man gör...

Änglaflickan Inez

vad är normal för dig?

att fösöka att inte hata kan vara ett steg på vägen,
att gå in i hat gör att man bygger en mur mellan dig och personen som du hatar, det är ett skydd för att ingen ska komma för nära dig. jag kan förstå

Jojjon

Normal?
Jag vet inte. Som alla andra är. Jag vet inte hur man gör. Jag har väst upp i en familj utan tårar, jag har sett min mamma gråta tre gånger och aldrig sett min pappa arg. Jag vet inte hur man gör. Men normal? Hmm, men att hälsa och visa att man är glad att se henne, istället för att verka sur och arg. Prata om normala saker dvs läxförhör, hur helgen har varit osv istället för att bli arg eller svara undvikande. Svara ärligt på frågan "hur mår du?", istället för att titta bort och säga "jag mår väl bra..." utan att mena det.

Det menar jag med att vara normal.

Änglaflickan Inez

okej. du förstår jag vad du menar med att vara normal.
tycker du ska prova det du säger, att vara ärlig mot henne, inte gå i försvar utan vara öppen. säger inte det är lätt, men det är värt att testa =)
kram