ToddMorgan

Hur kommer det sig att jag fortsätter med mitt narkotika missbruk även när jag vet att jag enbart kommer bli deppig när jag tagit? Har missbrukat narkotika i ca 10 år, amfetamin i kanske 3 år. När jag inte tagit något kan jag skoja om droger säga att det e bra. Vilket bygger upp ett sug efter en lina. Men nästan direkt när jag tagit blir jag ledsen vill gråta men kan inte längre. Sitter som en idiot och bara e. Har mycket omkring mig nu som rasar för mig pga narkotikan. Är så jävla medveten om att det är drogerna! Så varför kan jag inte sluta? Nu på senare tid har doserna blivit större och jag känner att min kropp och mitt psyke inte mår bra. Ändå drar jag hellre än lina innan jag går till jobbet. Frukost e ju bara jobbigt?! Jag vill bara veta om jag e "beroende" eller om jag håller på att förlora förståndet! Vet inte vart jag ska vända mig..

wolfiemother

Jag har inget renodlat narkotikamissbruk men däremot beroende utav värktabletter och dessutom har jag växt upp med en f.d narkoman o alkoholist så jag vet hur det är och det jag tänker är att man behöver inte vara rent beroende fysiskt för att vara det psykist

Det är inte det lättaste att komma från det problem själv utan jag tycker att du ska se dig om vlken hjälp du kan få innan livet rammar helt för dig ich det blir än så jobbigar att bygga upp

för mig handlar det inte bara om att komma från själva det fysiska beroendet utan att hitta andra sätt att hantera ångest och jobbiiga känslor på och det behöver man oftast hjälp med

Att få hjälpen utav någon kunnig gör att man har en bra grund att börja på och kan ventliera allt det jobbiga o sen också att man kan få , precis som här andra människor i lknande situationer att prata med , vilket är lärofyllt många gånger

Att bara inse att man har problem är ett steg i rätt riktning och är du intresserad av stöd o hjälp så kan du ex hitta på nätet vad dom har för stöd o hjälp där du bor .

PS Tror inte du håller på att förlora förståndet utan snarare blir medveten om problemen och att det inte är så lätt att hålla sig från det själv utan stöd o hjälp .

Hoppas de går bra

per n illa

en sida sök på kci på googles så får du veta mer om kära christine fy fan men efter många år av missbruk dubbelt dej så fimpade jag för 4 år sen för min å tjejens skull hon svek dock mig ändå. det kan å går bara en väg

å t h e l v e t e

fast man inte ser det själv bara omgivningen

take care outthere

ToddMorgan

Jag var på ett möte idag för "frivillig vård" för narkomaner. Kände direkt att man inte får den hjälpen eller stödet man söker. För det första kunde man inte komma och prata med någon direkt. Utan var tvungen att sitta och stirra i väggen ett ex antal timmar. När man senare hade tröttnat på detta och gick därifrån var man tvungen att ljuga och säga att man skulle röka. Detta var idag!!!! Nu sitter man här hög som vanligt och ingen hjälp fick man. Känns trisst att narkomaner är prio nummer två i våran värld och när man sträcker sig efter hjälp finns det ingen där som tar emot en...... Ger upp nu och fortsätter mitt pundande, alla där ute som säger att ni bryr er. Kom och sätt er i min sits en gång!! Lycka till alla där ute, vi syns i helvetet. Puss Todd-Morgan.....

wolfiemother

Det är lite konstigt för narkomaner prioteras före den grupp ssom jag tillhör , allts tablettmissbruk men ej benso och när jag sökt hjälp så får jag svar att narkomaner går före då dom behöver kraftigare hjälp än vad jag behöver men de e klart - jag vet inte var du sökte hjälp och hur dom tänker osv

Dumt är bara att ge upp , att leva med det missbruk är inget liv o du kankse borde ta en rehabiliteringsmånad där du är på avgiftning om du blir sugen på drogen så du kan få rätt hjälp direkt o sen efter det kan antingen öppenvårdskontakt vara bra , om du klarar det el 1-3 mån på bhandlingshem för att trygga dig i att leva utan narkotkan

Någonstans borde du kunna få rättta hjälpen - ge inte upp nu bara

Pillertrillaren

Tycker det är helt klart rätt att narkomaner inte ska komma i förstahand när det gäller vård, personen i fråga har gjort ett val...Fd: Heroinmisbrukare..

__________________
I wouldn't recommend sex, drugs or insanity for everyone, but they've always worked for me

ToddMorgan

Drog mig en jäkel igår. Tänkte att denna gången ska det väl gå bra. Blev inte det minsta lycklig utan snarare deppig, ledsen och arg. Tyvärr så tar man ju ut detta på sina närmaste. Även om man vet så väl att man enbart e sur på sig själv. Eftersom jag inte fick någon sömn i natt startade jag ju upp denna dagen med ännu en linjal, då var klockan sju på morgonen. Blev ju inte bättre tiden gick och man sjunker allt ljupare in i sin feberliknande "sjukdom". Plötsligt får man en smart idé. Kanske ännu en dos behövs för att jag ska må bra. Så har jag hållt på hela dagen, nu ligger jag utslagen i soffan och skriver till er. Visst söker jag sympati, visst vill jag ha eran uppmärksamhet! Tycker så enormt synd om mig själv. Patetiskt? Javisst fan. Men får ju ingen annan uppmärksamhet får ju ingen hjälp. Sen att man inte direkt över anstränger sig för att få det heller spelar väl ingen roll? Jag försökte ju. Räcker inte det? Gör det inte ens så att ni får lite sympatikänslor för mig?! Hahaha, fattar ni hur mycket det har förstört mig! Känner mig schizofren. Är det något man kan bli om man knarkar för hårt? En sten ligger över mitt bröst men mina läppar säger Jag e glad!

ToddMorgan

Håller med dig. Finns gott om människor som ska gå före mig när det gäller vård. Men nu pratar jag ju ändå specifikt om narkotikavård. Tycker att folk som jobbar inom området. Inte riktigt når alla narkomaner. Kom till narkotikapolikliniken i Gbg. FÖRSTA gången nervös som en häst. Dom säger endast en sak till mig. -Sätt dig ner och vänta. Fick mig att känna mig förlöjligad även om det är frivilligt, så satt inte jag där frivilligt. Vilket märktes rätt tydligt på mig. Sprang omkring som bara en nervös person kan. Jag e så jäkla rädd för vad folk ska hitta om dom börjar rota i mitt inre. Jag e nog mer rädd för att ta reda på vem jag är än vad jag e för knarket.

Lotus

Om du vill och orkar får du gärna läsa det jag skrivit om självmord här på sidan. Förlorade min älskade pojke i somras. Han såg inte dom hjälpande händer som sträcktes ut mot honom. Tror att han mådde och tänkte som du. Jag kan ha fel, men som sagt läs gärna. Jag är bara en nära anhörig som sett mitt barn förgöra sig själv på drogerna. Han såg inte hur älskad han var. Du gör som du vill. Men jag önskar att du ändå inte ger upp. Det blir liksom inget bra. Det är inte värdigt för dig själv heller det här....Bli inte som min P, snälla....

Kram Lotus

ToddMorgan

Börja med att säga att jag beklagar sorgen.
Självmord finns självklart i mina tankar. Går väl inte att förneka. Men känns som något väldigt overkligt att jag skulle ta mitt liv. Har alltid varit en "motståndare" när det gäller att ta sitt liv. Det som dock skrämmer mig är att en annan sida av mig börjar komma fram. Denna personen som visar sig mer och mer. Känner jag ju inte, han skrämmer mig! Det är denna känsla som får mig att dra upp schizofreni. Om det är möjligt att bli detta med för långt missbruk?! Om det är mitt "riktiga" jag som e på väg fram blir jag ännu mer rädd. För den personen som dyker upp ibland visar värken sympati eller någon form av känslor. Han/jag slår i väggar,skåp mm. Så fort man tycker att man blivit behandlad på fel sätt blir man aggresiv. Som sagt har alltid varit en lugn och tillbaka dragen person. Folk säger alltid att en sån person har mycket inom sig och kommer explodera någon dag. Är det det som händer? Är det all ilska inom mig som kommer på en och samma gång. Beror det på att jag börjat rota i hur jag egentligen mår? Många frågor mindre svar. Blir knäpp.