Pillertrillaren

Kan dock tillägga att räddningen för mig blev ett fängelsestraff. Samt flyttade till annan ort.. Utan det så hade jag nog inte levt idag. Då många av mina förre detta sk: Kamrater är ej i livet idag... Men stå på dig det går att lösa. Finns ingen bättre känsla att må toppen av att vara utan droger, dock inte att förringa att man mår fruktansvärt bra på heroin. Men det håller inte i längden, finns bara en väg med den drogen, och det är rätt ner i kistan..

__________________
I wouldn't recommend sex, drugs or insanity for everyone, but they've always worked for me

ToddMorgan

Har faktiskt satt min gräns där. Aldrig heroin. Hade jag tagit det steget hade jag nog inte varit där jag e idag. Vilket kanske inte e mycket att hurra för. På något sätt vet jag att allt kommer gå bra känns bara som att det är så långt bort. Flytta till annan ort det testade jag också men då kände jag mig så ensam att jag sökte upp knarket där i stället.

per n illa

hej på er alla missbrukare, här kommer en till, men...
TALA OM GÖR MIG VAD NI TROR OM BRUDUN MED BPD SOM JUST FÖR ATT RÄDDA LIVET PÅ MIG ÄR VAD HON SA DÅ NU GÄLLER INGET LÄNGRE
HA JU EN EGEN TRÅD SOM BEHANDLAR HENNE MEN OK. ME 52 BAST TA STIMULI I 35 ÅR OCH BÖRJADE MED FARTIGA BOSTAIDER BANTARPILLER FRÅN ESPANA MEN DÅ VAR DET MEST MAYA Å DOLE Å NÅN LINE, ACID
BLEV DET PÅ 70-TALET I ROSKILDE MEN ALDRIG UNDER ALLA DESSA ÅR YOUCHAT HEROIN FRANK ZAPPA WARNED ME AS HE SANG, AND YOU SON WATCH OUT FOR THAT YELLOW SNOW, NÄSTA FAKTA ÄR ATT ALDRIG TAGIT EN SIL ELLER SPRUTAV FÖR DEN OINVIGDE LÄSAREN OCH DET ÄR VARFÖR JAG STILL IS ARROUND. SÅ JAG HAR WASTAT FÖRHÅLLANDEN FRUAR BARN ÄKTENSKAP RELATIONER Å HAR IBSETT ATT JAG VAR EN BLANDMISSBRUKARE OCH MISSBRUKADE FÖRTROENDEN TILLIT YOU NAME IT MEN ALDRIG SPELMISSBRUK INTE BRA Å SPELA VÄCK PENGEN MAN KAN KÖPA KNARK FÖR LoL
SÅ EFTER MILLENIET TRÄFFADE JAG MIN BANEKVINNA SOM OXÅ SKULLE HA MIG DROGFRI OCH JAG KÄNDE ATT DET VAR DAX, DETTA VAR 2004, 48
DÅ Å SÅ VAR DET SLUT PÅ DEL ETT SNÄLLA NI SOM ORKAT LÄS DEL TVÅ
SOM BLIR NÅT HELT ANNAT INTRIGER STRAFF BIG MONEY......
SEEYA MÖSTE KÖPE EN BACK ELLER HUR JAHA DET VAR INGEN DÄR ALLE E DÄR

wolfiemother

Att flytta har jag själv testat på och risken är stor att man fortsätter med "drogandet" men därmed inte sagt att det inte kan vara lösning för andra som har kompispåverkan osv men ser man rent generellt så tar man inte itu med själva problemet ang varför man tar droger om man bara flyttar

det som jag märkte var att jag i lång tid lyckas hålla bort mina känslor , varken de va jobbiga el inte och pressa bort all ångest som dyker upp och det är nog bland det viktigaste att lära sg leva utan att döva alla känslor , ångest och dyligt

det finns ju en bakomliggande orsak om man börjar med droger och tar man inte itu med det så är risken stor att om man nu lyckas sluta då att man ändå till slut återvänder till det , det blr bekvämast så om man inte lär sig att hantera allt det som sker vid en avvvänjning och lär sig att sätta ord på alla de känslor som kommer dyka upp och som man nu då inte kan döva med droger .

Sen till Todd , du lägger ner oerhört mycket tid på ditt missbruk så va är problemet med att få vänta ett tag egentligen ? Hur många år har du missbrukat ? Och då kan du inte vänta pga att det tog tid ?

Hur många av dina närmaste mår bra av detta ? Och om du nu då inte kunde ta tid för din egen skull så kunde du väl göra det för deras skull ?
det är ett oerhört tryck på sjukvården gällande narkomaner då det har blivit mer unga narkomaner som behöver hjälp

Frågan är vilken hjälp du vill ha ? Inläggning, samtal el vad är det?

Tillhör du Göteborg så har jag lite tips

ToddMorgan

Jag förstår inte riktigt vad du menar med att vänta ett tag? Vänta med att lägga ner eller vad? Känner mig lite små korkad nu. =) Ja jag är bosatt i Gbg och tar jätte gärna emot tips. Men eftersom att dom känslor som nu börjat blomma upp i mig e så nya vet jag inte vilken slags vård som e mest lämpad för mig....

per n illa

FINNS DET LIV FINNS DET HOPP Å JAG ÄR DIN FÖR ALLTID BEHÖVER ALDRIG OROA DIG FÖR DET Å NÄR JAG FIXAT MIN GREJ AV INRE VILJA INTE ANDRAS ÄR HON BORTA KÄNNER MIG SÅ SVIKEN BARA ORDBAJS
så här ville jag i ett tidigare liv

per n illa

De vill ha kärlek men väcker hat

Publicerat: 6 februari

• Textstorlek: Normal textStörre textStörst text
• Skriv ut
• Kommentarer (0 st)

Läs mer
·
· Fel att kasta all skuld på den som har borderline
· Fel att kasta all skuld på personen med borderline
:

"Det som pågår i en borderlinepersons inre liv är som känslomässig tondövhet. Jag kan höra melodin inne i mitt huvud, och den rätta tonarten, men när jag själv ska reproducera sången med min egen röst kommer bara ett omelodiskt kraxande."Hennes problem har inneburit att hon fått höra sin man ropa att han vill ha henne tillbaka, "sådan du var innan vi flyttade ihop", men också att han "i utkanten av sin personlighet hittat en hel del aggressivitet".
Kvinnan har dock avstått från att polisanmäla, eftersom hon menar sig bära en stor del av ansvaret för misshandeln. Att detta är ett vanligt mönster hos misshandlade kvinnor går hon inte in på i sitt brev.
Hur kan det gå så långt? En 40-årig man bekräftar att det är "farligt" - för båda parter - att leva med en person med borderline: "Jag bar hand på henne några gånger, mest örfilar. Jag hatar faktiskt henne för det, men det var i situationer där hon slog sina barn eller hade slagit mig blodig. Jag är stor och stark, därför är det en skam att tvingas till våld."

et är på tiden att också ta upp den psykiska misshandel som kvinnor utövar, skriver en av det stora antal som känt igen sig Patriks och Jessicas förhållande. 40-åringen anser: "Skillnaden mellan fysisk och psykisk misshandel är hårfin. Att leva med en borderline kvinna är att jämställa med hustrumisshandel. Att just jag råkat ut för detta är för min omgivning utopiskt, men det visar bara hur sköra vi människor är."Kvinnan som inte kände igen sig i beskrivningen av en borderlineperson undrar dock: "Tycker Ni (artikelförfattaren) på något sätt att det är rättfärdigat med fysisk misshandel, även om den föregåtts av verbala hot, kränkande konflikter och otrohet? Jag får intrycket av det ..."Självklart gör vi inte det. Vi beskriver bara en verklighet som en del människor lever i, eller kanske man ska säga: en verkligheten så som den ter sig vissa människors ögon.
Om nu den andre är så besvärlig, varför avslutar man då inte förhållandet? Det är mycket svårt, hävdar nästan samtliga män som hört av sig till Idag:
"Jag försökte lämna henne 30 gånger", "min sambo har flyttat hemifrån 14 gånger", "terrorn efteråt pågick i flera år". En förklaring till detta ger 40-åringen: "Den ånger och oftast ynklighet som uppvisas av "den sjuke" när stormen lagt sig är också oerhört svår att hantera".
Och en 35-årig man förklarar: "Min önskan att värna henne under perioder då hon var svag, att verkligen mötas när det fungerade och att på något sätt få upprättelse för de psykiska och fysiska övergrepp jag utsattes för, höll mig kvar. Samtidigt oroade jag mig för barnen och ville inte lämna dem i sticket."

Nästan samtliga vittnar också om turerna efter separationen med polisanmälningar och utdragen vårdnadstvist. En kvinna som arbetar på en kvinnojour i stockholmsområdet berättar:
"Jag känner till ett fall där mannen och barnen varit psykiskt misshandlade. Efter 10 års liv med en "borderline-kvinna" lyckades mannen ta sig ur äktenskapet som bestod av ständiga raseriutbrott, otrohetsanklagelser och självmordshot från kvinnan. Domstolen har gått emot pappan och givit kvinnan vårdnaden om barnen och pappan är mycket orolig för att de far illa på grund av mammans ständiga raseriutbrott."Flera vittnar om att fäderna får svårt att bli trodda av familjerätten och sociala myndigheter. 35-åringen säger: "För alla dem som råkat ut för det kan Patriks beskrivelse vara en liten del av den upprättelse man aldrig kommer att få. Att det som inträffat hänt. I vårdnadstvister och bodelning har jag varit tvungen att negligera det. När ingen lyssnar såvida man inte har en journalkopia uppstår ett tomrum och en förnekelse."Många har undrat om Idag ska ta upp just barnens situation. Hur fungerar "Jessica" som mamma? undrar en läsare. Och hur påverkas barnen av hennes förhållande till pappan?
Vittnesmålen till redaktionen kommer från vuxna barn som alla formulerar sig ungefär så här: "Nu har jag åtminstone delvis fått svar på något jag funderat på i många år. Min fars beteende!"

Det svåra för ett barn, säger en kvinna, är att det inte syns utanpå och att de är så oerhört duktiga skådespelare mot omvärlden. Charmerande, intelligenta, begåvade ... Hon berättar:
"Det tar hårt på självförtroendet att aldrig riktigt kunna lita på sin egen mamma (och ibland heller inte på sin pappa som varit medberoende). Många saker som hänt hemma har jag aldrig vågat berätta för det har varit så vidrigt."I ett brev skrev mamman till henne som vuxen att hon bar skulden till sin egen sons självmord. Dessutom tyckte mamman att dottern borde göra likadant.
"Så skriver inte en frisk mamma till sitt barn, det har jag förstått nu. Men det var bra nära att jag tog henne på orden. Det har tagit nästan 50 år att bli en någorlunda hel människa."En kvinna som varit kontaktförälder till ett barn där modern uppvisade borderline-agerande, säger att det är mycket svårt för vuxna i omgivningen att upptäcka förälderns sjukdom. "Naturligtvis får barnet uppleva liknande saker som mannen i dagens artikel. Självfallet visar det sig i barnets agerande och skolprestationer."Barnet får en minst sagt konstig verklighetsuppfattning, påpekar kontaktpersonen. Det lär sig att aldrig lita på sina egna sinnesintryck, eftersom borderline-föräldern kan straffa det hårt om det inte stöder den "sanning" som är den för tillfället rådande.
"De här barnen får sällan det stöd de behöver. Föräldern klarar alldeles utmärkt att verka normal under korta möten med vårdpersonal, dagisfröken och skolfröken. I samhällets ögon blir det "barnet" som är ett Problem, och det bemöts därefter. Men det är alltid barnet som får betala med sin utveckling."Även när paret haft slitsamma vårdnadstvister har tiden så småningom lett till att mannen fått tillbaka självkänslan och livet som separerade har gått in i en lugnare fas. Livet börjar ta form som det ska, skriver han:
"Mina känslor har övergått från hat till insikten om att hon faktiskt har hjälpt mig att hitta mig själv genom denna separation. Vägen är lång men den finns där. Det finns hopp!"

Agneta Lagercrantz
Anders Haag

• Tipsa en vän
• Skriv ut
• Rapportera fel

wolfiemother

Jag menade egentligen om du nu , var du nu var som du skrev , att även om det tog tid där så kanske det inte hjälper dig så bra om du går därifrån för att det tar tid , vi som har missbrukat (jag har aldrig använt narkotika men de e sak samma egentlien vad det är) så har vi lagt ner mycket tid på den drog vi valt att använda och vad blir det då om man får ta tid att väänta på hjälp , det va det jag menade ?

Om du inte vet vilken hjälp o vilket stöd du vill ha så kan det väl vara bra att börja med en samtalskontakt som kan hjälpa dig att reda ut begreppen , dels om vad för hjälp som är bra men sen dina egna känslor kring detta ?
Jag går på narkomanvårdsgruppen på Behandlingsenheten som nu ligger under social resurs och dom är jättebra där , mtt missbruk är värktabletter men dom klassar som som "farliga" då dom omvandlas till morfin i höga doser så då kom jag in där och dom kan ändå ställa upp med samtalskontakt , bidra med hjälp om du vill bli inlagd för avgiftning
Men bara ett förslag , om du vill ha stöd och hjälp

kelda

Jag vet inte om jag kan säga något vettigt........mer än att jag känner ändå varmt för dig!!! jag har en kompis som "håller på" och finare människa än honom känner jag inte..........så vad jag vill säga: jag dömer inte ut------.......utan känner med dig!!! hur jobbigt du har det.......men valet är ditt!! och en motivation.....om/att sluta...?! kelda

Jolene

Jag har också haft drogproblem i omgångar, men har nu varit clean länge. Sista gången jag la ner la jag ner helt själv, både benso, heroin, metadon och amfetamin. Jag har dock varit på behandling en gång förut, vilket jag tror hjälpte mig mycket att även sluta när jag tog mitt återfall. För mig finns det ingen större skillnad på att vara pillermissbrukare eller gatudrogsmissbrukare.. ja förutom en del av effekterna av själva drogerna då.. Men det är ändå samma skit i slutändan och inget finare med en som tar lugnande tabletter än en som skjuter i sig amfetamin.. Däremot är heroin en hemsk drog att lägga ner.. men till och med det går om man vill och kämpar. Iallafall för de flesta som verkligen själva vill.

När det gäller dig, du som startade tråden- tror jag att du ska tänka på att du har en jäkla styrka bara inom dig själv. Och det är bara du som kan fatta beslutet att sluta. Och när du fattat det beslutet kommer du att behöva att verkligen slåss för det beslutet- men det går att genomföra det! Sedan skulle jag satsa på ett behandlingshem där du kan stanna lite längre, kanske 6 månader- ett år, då får du tid att reflektera och tänka över ditt liv också. Kolla runt lite på nätet efter behandlingshem, så hör du av dig till ett du tycker verkar passa, sedan hjälper de dig troligtvis med resten. Behandling kan ju både finansieras av dig själv eller genom soc.

Man känner sig så svag när man har knarkat en längre period. Därför är det alltid bra att få mycket stöd i början. Lägga över sitt liv i någon annans händer ett tag. För det är faktiskt en seriös situation du är i. Klart att du är beroende!

Lycka till.