myoushu

hej hej!

Jag behöver litte hjälp eller svar tror jag. Deta är möjligen satt på fel ställe
men hoppas att det inte gör något i så fall.

Jag vet inte vad som e felet, men jag har jätt upp på mig själv. Jag skiter i
att träffa folk. När jag bästemt något med någon så blåser jag av det. När
jag åker någonstans så har jag hela tiden tvångstankar om att jag luktar
illa och andra saker 'jag inte tänker nämna' Deta gör att jag ständigt går
och oroar mig, jag får ont i bröstkorgen och kallsvetas. På grund av deta
har jag bytt gymnasium 3 gångar och har nu hoppat av. Jag kan inte häller
ta i smutsiga saker utan att känna mig äklad och rädd för bakterierna. Folk
tycker att jag e fjantig, men det e värkligen en skräck för mig att ta i
smutsen. Jag har ju igentligen ingen skräck för att umgos eller vara i stora
folksamlingar, men deta gör att jag inte kan det.

Inte bara det, nu har jag inte varit i skolan sedan föra hösten då jag
hoppade av i början av vårterminen. Jag känner mig ensam oh stänger in
mig mer och mer i mig själv, jag går in i deprissioner för att jag inte har
någon att prata med. Ingen som lyssnar till mig ingen som ser mig. Så jag
sitter i min egen deprission och slår runt tankarna så att de blir till ångest,
stress och ibland agrssioner. Man tänker på saker någon gjort en för länge
länge sedan. För det mästa så stänger jag in mig på mitt rum och lyssnar
på högmusik medans jag skriver, ritar eller läser. Jag vill komma ur det här
livet. Jag vet dock inte hur jag ska göra det!

Jag har dock väldigt lätt för att komma in i negativa tankegångar och har
alltid gjort det. Men dessa problem är väldigt svåra och dom gör en sjuk.

Mina drömar har nästan alltid med smärta att göra på något sätt, de vissar min inersta smärta. Smärta jag inte vill veta av när jag e vaken. Deta är dock inte allt om näterna så ser jag andar. De följer mig, ibland bara som en skuga ibland steg, ibland andetag. Saker som brakar i golvet fast det inte är någon annan i hemet. Dock ofta månader ibland års mellanrum.

Deta gör att jag ibland har försökt slå bort min smärta genom att slå mig själv med en slad på ryggen. Min hjärna ser och hör saker som inte finns.
Eller finns dom?

Mvh Elin

psykfallet

hmm, svårt att säga. är ej heller utbildad. men har du sökt någon läkare, psykolog kontakt å berättat hur det är. INTE undanhållit något. så de/ den personen kan svara. det kanske är någon sjukdom du har, kanske inte. men om du inte har sökt, så är mitt råd att du söker, för så här kan du inte ha det hela livet! Om det känns jobbigt att prata, skriv ner, å ge dem ett papper med allt som du känner, som du har svårt för, alla tankar. vet det är jobbigt, har själv gjort det. så det är bara att säga till. du har mitt fulla stöd!
var rädd om dig!
kramar om