![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om självskadebeetende Här kan du fråga om självskadebeteende, självmordstankar m.m |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#11 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Hej Josie....
Tack för ditt fina kloka svar. Jag försöker göra så som du beskriver. Jag tycker det fungerar riktigt bra trots allt. Men visst har min tjej riktiga dippar,men det funkar skapligt just nu. Återkommer gärna min vän. Har många funderingar.... Kramar och tack/Lotus |
|
|
|
|
|
#12 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
hej Lotus, har en vän där hennes dotter skär sig mamman har en ny förhållande och vill hemlighålla för dotterns skull jag försöker förklara att hon ska vara ärlig. Men när jag ska prata om min ångest som kom fram när hon sa att hon har en ny man mycket hemligt och så eftersom jag själv är kär i henne. Det som skrämde mig mest var så fort ordet terapi så stängde mamman alla dörrar kontakt m.m Nu är jag riktigt orolig att reletioner mellan mamma och dotter är ansträngda och mamman vill inte prata terapi med mig. Men min ångest har jag kontroll efter 2 veckor joggande walking 10 km om dagen så ja är orolig vad som kan hända det kanske löser sig, bara sitta och vänta på vad som händer möljigen nya hanen i gruppen löser det.....
Senast redigerad av kjellat den 2008-05-10 klockan 21:06. |
|
|
|
|
|
#13 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Hej Kjellat...
Är inte riktigt säker på vad du menar. men jag har ett förhållande som inte är med dotterns pappa. Pappan och jag har varit skilda i 15 år. Mitt nuvarande förhållande är inte hemligt på något vis. Den mannen och min dotter kommer väldigt bra överens. Jag vill absolut att min dotter ska ha någon bra form av terapi. Kommer att se till att hon får det också. Just nu inväntar vi bara tiderna så att vi kan köra igång. Jag söker också med ljus och lykta efter någon som kan hjälpa och handleda mig i mitt bemötande till min dotter. Tycker det här är svårt och känner mig rätt okunnig inom området. Jag hoppas att det löser sig för din vän och hennes dotter också. MVH Lotus |
|
|
|
|
|
#14 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Hej igen!
Hoppas att det löser sig, för din dotter. Viktigt att hennes Terapi kommer igång, så snabbt som möjligt. Viktigt att ni går till en Specialist inom området. Härligt att hon får ett sådant bra stöd, ifrån dig. Ta hand om dig! Taniya |
|
|
|
|
|
#15 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Hej Tanya...
Har inte glömt dig. Har "tusen" frågor om detta. Men det har varit för mycket på sista tiden. Slåss just nu mot soc som absolut vill sätta min dotter i fosterhem på grund av det här. Jag är för stark, säger dom. Och så menar dom att jag gör för mycket för min dotter så att vi blir för tighta. Jag återkommer, som sagt när jag får samla ihop allt lite. Det känns galet det här. Jag vill trots allt hjälpa M. Men jag vill ju inte förlora henne. Jag försöker hitta någon form av bra terapi, dom svarar hela tiden med placering. Det känns inte rimligt. Eller så är det det som är terapi där vi bor. Ska på ett möte nu på förmiddan. Få se vad det ger. Som sagt. Jag återkommer... MVH Lotus |
|
|
|
|
|
#16 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
En tanke som slog mig var att ... det är nog vettigt att du förklarar för henne varför du "flippar" ibland... alltså inte när du har flippat utan när ni pratar normalt. Men det kanske du har gjort redan.
Jag har ingen som helst erfarenhet av barn som skär sig men däremot vet jag att jag blir arg som f*n på min gamla mamma när hon trillar och slår sig och det är ju bara rädsla. Men det vet hon om. Då tar hon heller inte så illa vid sig eftersom hon vet varför jag blir arg. Som de andra säger ... du verkar vara en väldigt klok och bra mamma. Tjingeling MyyZz |
|
|
|
|
|
#17 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Hej MyyZz...
Tack för vänliga ord. Jo, jag har förklarat för henne varför jag flippar ur. Hon vet att det är rädlsa det handlar om. Jag vet att hennes avsikt med att skära sig är inte att hon vill dö. Hon vet mycket väl vad som händer i en familj när någon dör. Vi förlorade en son/bror/kusin i somras. Han skar sig inte, utan han fick ett akut hjärtstopp. Men dog för oss gjorde han. Och min dotter säger att det vill hon inte utsätta oss för, att dö. Och det är just det här som är min rädsla. Att hon ska tappa kontrollen, skära sig fel så att hon faktiskt dör, även om det inte är hennes avsikt. Vi pratar en del om det här, så vi vet var vi båda står i den frågan. Men det är jobbigt, så visst flippar jag ur när jag är trött och rädd, även om jag oftast är lugn... MVH Lotus |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|