hundrik

Hej igen!
JAg måste erkänna en sak. Jag har suttit och tänkt på dig hela kvällen igår. Vi känner inte varandra men jag känner för dig. Kanske är det så att jag träffar många studenter i mitt jobb som har liknande problem som du men som inte hunnit sätt ord på problemen. Och det är just att sätta ord på problemen som är viktigast just nu. Om allt ser mörkt och dystert ut och man inte har någon röd tråd i livet så måste man börja nysta upp det hela med att just sätta ord på hur man känner sig och vilka tankar man har. Jag kan inte bara skjuta ifrån mig dina problem genom att säga att allt löser sig bara man pratar med någon. Man måste även prata med sig själv. En fråga du kan börja med är om det är ätstörningen eller depressionen som väger tyngst för dig. Eller är det ångesten? Hur konstigt det än kan låta, och av egen erfarenhet så är ångest det som är enklast att "bota". De sociala fobier som man får av ångest kan man inte lösa ensam. Där behöver man hjälp. Mitt råd till dig är att gå försiktigt fram. Pröva med enkla saker som att bara gå utanför dörren och vänta där tills du känner dig lungnare. Sedan går man längre och längre. Det viktigaste är att ingen annan driver på utan att du får bestämma takten.
Vi kan väl höras senare??
Kram
Hundrik

pain

Du är en jättesmart person som kommit så högt upp många är stolta över dig. själv har jag samlat betygsdokument från gymnasiet. Man blir alltid förvånad när folk säger så dumma saker om sig själva det får mig att tänka på min negativa egenbild hur dum den egentligen är du skäms säkert inte för mig även fast jag inte har klarat av gymnasiet ordentligt ens varför skulle någon skämmas för dig. Man tänker ologiskt när man mår dåligt och det syns bra när andra skriver sina tankar om sig själva.

hundrik

Jag bara känner att jag ville återkomma till dig igen. Din beskrivning rör mig verkligen. Hoppas att du hittar några guldkorn i de svar du fått här på siten.

kramis

thea

...........................

thea

.................

thea

...............

Elena

Förtvivlan känns som en sjukdom som sprids i hela bröstet dax att ge upp nu?

chris i skåne

Till thea: Jag blir både arg och ledsen när jag läser det Du skriver - Det är såå mycket och såå jobbigt - men det som är Jobbigt är INTE Att Du skriver det här - det är stoooort gjort av Dig!!!
Det jobbiga är att Du anklagar Dig själv för det som hänt - och för att Du inte är tillräckligt bra på något - Vad vill Du åstadkomma...??? Ta "ner månen" - kanske...?!?
SLUTA klanka ner på Dig själv och se det som Du har gjort Bra ist - för Du har klarat mer än de flesta...

Vill du verkligen gå den här utbildningen - eller gör Du det för att andra vill det och för att du vill vara duktig genom att komma in på och läsa en såå svår utbildning ?!?
Det är den första frågan som jag vill ställa till dig och som jag vill att du ska ställa till Dig SJÄLV - nu !?
Synd att Din Pappa inte finns kvar och kan stötta dig just nu - då du verkligen behöver honom - men hur tror du han hade reagerat, tänkt och handlat - om han hade levt och kunnat hjälpa Dig eller ser dig från sin himmel...???
Jag tror han skulle ha blivit mycket ledsen och arg om han fått veta vad den här mannen gjort mot hans dotter - kanske hjälper det lite om Du tänker på det - ist för att ge dig själv skulden!!!
Finns det Någon annan som kan hjälpa Dig - såå som han kunde ha gjort... även om Ni inte har samma relation och den aldrig kan ersättas...
Tänk efter noga - Visst finns det någon?!
Du behöver få hjälp att bearbeta och hantera detta - om det varit mig som den här mannen kommit fram till och plötsligt erkänt det hemska som han hade gjort mot mig då jag var liten och utan chans att försvara mig - på något annat sätt än att "förtränga och glömma" - och han sedan för "sitt samvetes skull" kastat det i ansiktet på mig . helt oväntat efter alla dessa år och det dessutom var någon som jag hela tiden litat på.

Såå vet jag inte vad jag skulle ha gjort - men jag skulle ha sökt hjälp för att hantera det oerhörda trauma och de kränkningar på alla plan som den här mannen utastt mig för - först som liten genom det hemska som Han GJORT MOT MIG och sedan ÅTER IGEN GÖRA MIG ILLA - genom att helt oförberedd få veta det från honom som jag litat på och som Du dessutom verkar ha någon sorts relation till och ha haft genom många år!
Såå hade jag haft svårt att fokusera på nuet och någon skola - för inom Dig såå finns det lilla barnet kvar som blev såå illa kränkt att det inte velat eller kunnat minnas för att skydda sig själv - det här måste Du ha hjäälp att hantera - tror Ingen skulle göra det...!!!!
Det som han gjort mot Dig är ingen parantes i ditt liv ; vad jag förstår och tror såå har det omedvetet påverkat hela ditt liv och den du är idag.

Tror det är därför Du i dina egna ögon aldrig är bra nog , är rädd för att göra omgivningen besviken eller vara en belastning .
Det är Du INTE!!!
Och Du är MINST av allt "löjlig" hur kan du bara tänka såå om Dig själv i den här situatonen ( Vilket iofs kan vara lätt att förstå att du gär som ett slags försvar ) - och Dessutom Tro att Vi ska tycka det!
Jag vågar LOVA Dig att Ingen här tänker såå - tvärtom!!!

Tänker på och känner med Dig!!!
Hoppas Någon av experterna kontaktar Dig och hjälper Dig att hitta en väg att gå vidare och ett sätt att hantera allt detta!
DU BEHÖVER PRATA MED NÅGON SOM ÄR VAN ATT MÖTA MÄNNISKOR I DIN SITUATION OCH SOM KAN LYSSNA OCH FINNAS DÄR OCH SE VAD DU BEHÖVER FÅ FÖR HJÄLP!!! DET ÄR VIKTIGT!
JU FÖRR DESSTO BÄTTRE - EFTERSOM DU TROLIGTVIS BEFINNER DIG I "CHOCK" - DET SKULLE JAG HA GJORT !
DU BEHÖVER HJÄLP ATT HANTERA ALLA OLIKA SORTERS KÄNSLOR SOM DETTA VÄCKER HOS DIG - BÅDE NYA OCH DE SOM DU OMEDVETET BURIT SÅÅ LÄNGE INOM DIG!
Såå Snälla Du tyck inte att Du är löjlig eller någon belastning - för ÄR det något Du INTE är - så är det just det!!
VILL SÅ GÄRNA KRAMA OCH HÅLLA OM DIG - OCH FÅ DIG ATT ÄNDRA DITT SÄTT ATT SE PÅ DIG SJÄLV!

Varma och stödjande Hälsningar från
Christina - "chris i skåne"
HÅLLER PÅ DIG!!!!!

hundrik

hej igen Thea! JAg kan se bakom all din sjävldestruktivitet en stark person som har burit lite för många bördor under en alldeles för lång tid. vad gäller dina studier så kan jag lungna dig, du har inte missat någonting värre än att du kan ta upp det senare. Tro mig, jag jobbar sjävl på ett universitet och tar hand om sådana saker. Det är det minsta problemet just nu. jag tycker inte heller att du är tokig eller irrationell. I din situation idag är du rationell. problemet är att du inte har verktygen ännu för att lösa problemen. Det är som att att försöka byta tändstiften på bilen med bara händerna - man skadar sig vid varje försök, men när någon kommer och ger en verktyg så är bytet gjort i en handvändning.
Jag lovar dig, trots att vi inte känner varandra att om du får problem med universitetet så kan jag hjälpa dig. Inga som helst problem!!!
Lova mig bara en sak- ge inte upp- du är alldeles för värdefull för denna världen för att vi ska gå miste om dig. Skriv av dig här på forumet. Jag kommer läsa vartenda ord du skriver!!!!

thea