ängelfrånhelvetet

__________________

matzsamtalstjänst

Hej Ängel! Vad var det som gjorde att du kunde låta bli att skada dig under en hel månad? Hur mådde du då, gjorde du eller någon annan något annorlunda? Funderar över vad det är du har sådan ångest över? När och hur började det? Sen undrar jag varför någon INTE skulle vilja hjälpa dig, varför tycker du inte att du förtjänar det? En ängel från Rävlanda, hur kan man inte vilja hjälpa dig. Om du fick en samtalskontakt, vilka tankar och förhoppningar har du runt det i så fall? Tack för dina modiga rader.
Varma tankar, Matz M

EINSaM

Jag är inte proffs på det här någon stanns, men jag har erfarenhet av det.
Min mormor var/är psykiskt sjuk. Men hon vägrade samtidigt ta emot hjälp. Hon bodde samtidigt ihop med men dementsjuka morfar, som oxå behöver/behövde hjälp vilket hon vägrade ta emot, det var ju enligt henne trots allt inget fel på henne. Men det gjorde ont i hjärtat att behöva se vad hon gjorde mot sigsjälv, och mot honom. Nu för en vecka sedan så ringde hon till oss och sa "Jag vill inte leva längre, hjälp mig jag vill dö!". En sådan kommentar glömmer man inte i första hand ...Men nu ligger hon på psyket med hjälp men se bara vad det skadade alla andra runt omkring. Min morfar br nu på hem för dementa; nu kan han varken, gå eller prata, han kan inte heller äta själv. Innan hon började var han lite virrig men han behövde ju all den hjälp han inte fick!

Snälla för människorna i din närhets skull sök hjälp! Det går inte att få digsjälv inlag eller någo med tanke på det med samtalsterapin?

Taniya Lundström

Hej!
Det låter inte bra att de inte vill ge dig, någon samtalskontakt. Har du sökt hjälp hos någon annan Terapeut eller Psykolog? Jag arbetar som Terapeut & jag vill hjälpa dig. Jag är specialiserad på Självskadebeteende & Självmord. Det kan vara svårt att sluta helt med sitt självskadebeteende, helt ensam. Nästan omöjligt. Det krävs regelbunden terapi samt att man måste vilja sluta själv. Men med hjälp/stöd av en Terapeut/Psykolog, så finns det ingenting som hindrar än från att sluta.

Sköt om dig!
Taniya

ängelfrånhelvetet

jag vet faktiskt inte vad det var som fick mig att INTE göra det... var väl bara så jävla trött på alla fula ärr antar jag... men nu skiter jag i vilket...jag har ångest över allting, känslor, obefintliga känslor, mitt liv, min dotter, familjen, kärleken, det sociala livet... allt bara blir kaos liksom.... har väl haft ångest från och till i 6 år ungefär, men det är det senaste året som jag har haft det i princip varje dag... jag vankar med ångest, och somnar med ångest...(när jag väl KAN sova)... varför skulle nån vilja hjälpa mig?? värdelös och idiotisk som jag är... tycker inte att jag tillför något till detta livet, är nog bara mest en plåga för alla andra...skulle någon nu vilja prata med mig, så hoppas jag kunna bearbeta en del som har hänt dom senaste året (om inte annat just det senaste ÅRET)... har hänt för mycket liksom, vill inte längre må dåligt över saker som jag egentligen inte kunde rå för att de hände...

__________________

matzsamtalstjänst

Hej Igen Ängel! Funderar över om det finns NÅGOT du tycker om, något du vill göra? Som du säkert redan vet är den ångestreduktion du känner när du skadar dig snabbt övergående. Vad är det hos dig som du lyfter fram som bevis för att ingen tycker om dig eller vill hjälpa dig? Hur kan du vara säker på att andra tycker det du påstår om oss andra? Att du NOG mest är en plåga för andra? Vem säger det till dig. Eller tilldelar du oss andra uppfattningar och roller för att bekräfta dina egna negativa tankar och föreställningar? Givetvis har jag ingen aning om vilka erfarenheter du har av livet. Men det hjälper sällan att upprepa mantran som att jag är dålig, värdelös det är bättre att inte finnas osv. Som Taniya beskriver är en längre och strukturerad samtalskontakt något som kan hjälpa dig att bryta
taskiga livsmönster och föreställningar om dig själv. Förutsättningen till att må bättre ligger rätt nära OM inte du skapat en allt för stor trygghet och identitet i att just "må dåligt". Givetvis skall du inte hacka i dig saker som inte är dit fel. Men det blir lätt så när man tycker att man är fel. Snusa lite på din dotter och fokusera på att hon behöver en god ängel till närvarande mamma. Varma tankar igen. Matz M

ängelfrånhelvetet

jag har funderat ett tag på att börja måla igen...gjorde det förr, och då mådde jag bättre... men jag har ingenstanst att måla... jag målade då på väggar, på möbler, ja på allt som jag fick lov att måla på hemma... men nu är det lite mer begränsat, till papper...inte det roligaste som finns... det jag gör nu är bara små skisser, kladdar till saker jag tänkt att jag ska påbörja...men det känns ändå meningslöst om jag målar. vem kommer någonsin att se mina verk? vem kommer att bry sig om dem?? det blir bara massa skräp som ändå kommer att slängas...som sagt var, det finns mycket, MYCKET som behöver bearbetas...jag har väl inte alltid varit guds bästa barn, och det har fått mig att göra saker som inte är så bra, som har vänt människor emot min, till och med delar av min släkt... men nu har jag kommit till insikt, och vet att det jag gjort var fel. jag ser det som en sjukdom. någon jag inte kunde hjälpa att jag gjorde. men de kan inte förstå det, utan slänger skulden på mig ändå...folk har sagt att de förlåter mig, men veckan efter vill de inte prata med mig. det har fått mig att inte vilja prata om mina problem, fått mig att inte lita på folk, fått mig att stänga in mig mer och mer...och, slutligen, tro att alla är emot mig, oavsett vad de säger...att må dåligt är inget jag trivs med... jag tror inte det iaf... skulle väl kanske säga mer att jag har vant mig vid det... är väl kanske lite rädd för att jag ska bli en helt annan människa om/når jag mår bra...jag vill vara jag, inte någon annan... det finns ju ingen annan än mig som är som jag...jag hade ju förlossningsdepression när min dotter ko, så det skapade en klyfta mellan oss som jag fortfarande håller på att bygga upp... men tyvärr håller de tpå att gå åt fel håll, det känns inte längre som att hon är min dotter, även om jag älskar henne och bara vill henne väl...det är svårt ibland att förstå bara...

__________________

matzsamtalstjänst

Hej igen Ängel! Ser tre stråk i det du skrev. Att du målar och är en kreativ människa, att du inte är / varit Guds bästa barn och att du skall jobba på relationen med din dotter. Om du gillar att måla, innebär det inte att det alltid måste "bli" något. Det kan vara en njutning att bara få skapa en befrielse att det som finns i en kan få utlopp vilket är gott någ. Skapa inte nya egna hinder som: har ingen stans att vara, inga dukar, eller "bara" papper. Det viktiga är ATT du målar, skit i på vad!! Vem är Guds bästa barn? Vem har inte gjort andra illa?(om det nu är så) Om det nu är så att delar av din släkt inte vill eller orkar prata med dig, är det deras val. Du kan inte tvinga dem! DET måste du lära dig att hantera. Men, kan det vara på något annat sätt? Kan det vara DIN upplevelse, att du bara hör det som bekräftar dina tankar om dig själv och omvärlden?? Jag kan ju inte veta.. Välj hur du vill att det ska vara och jobba aktivt på dom tankarna.
Varför håller klyftan till din dotter att öka? Om du är medveten om att så är fallet kan du också motverka det och inte låta det fortsätta. DU är den viktigaste personen i hennes liv, kommer så att vara. Jobba på att bli / vara en bra mamma. Pussa på, snusa på, håll om så hon inte behöver känns sig övergiven, lite som du själv gjort. Övergett dig själv. Sluta med det. Att må lite bättre kan kännas främmande när allt fokus har legat på att man mår och känner sig dålig. Försöker inte att var hurtfrisk på något sätt, men det är viktigt att förstå att du kan göra aktiva val varje dag, varje timma, varje minut!! Val som skall jag göra si eller så, säga nej eller ja, tillåta mig att tänka så här osv. Samla kraft, testa att måla, fundera över släkten och pussa din dotter från mig. Välj. Varma tankar. Matz M