Pumper

Jag har skurit mig o brännt mig ja jag vet inte hur länge.. Lyckades sluta då jag fick hjälp men nu, ca ett år senare är jag tillbaka igen...

Känner även dödslängtan, skulle väl kunna säga att jag gör det i sort sett varje dag. Men jag känner inte att jag kan ta mitt liv, men jag längtar så det hade varit så skönt att bara få försvinna... En olycka eller liknande är vad jag önskar mig... Är jag självmordsbenägen? Räknas det som självmordstankar??

Vet inte om jag gjorde rätt i att skriva det här eller inte. Känner bara att jag är så trött på att vara tyst o trött på det mesta...

ugly

hade kunnat skriva de här inlägget själv. jag har aldrig bränt mej dock, men skadat mej på andra sätt.

ta hand om dej

vemod

Känner exakt likadant!!

Har skurit mig i så gott som alla kroppsdelar som finns,
bränt mig, skurit med kniv och ibland känner man verkligen för att gå ut och hoppa från en bro och avsluta allt bara. Men jag antar att det finns hopp då så många andra människor verkar vara glada i livet.

__________________
Prisa Livsglädjen!

Närvarande

Jag är långt i från kunnig, jag har aldrig kommit i kontakt med den smärtan inom mig själv som velat göra mig så illa.

Men vad är det som leder er in in den här smärtan?
Är det tankar som blir svåra att kontrollera?
Är det en inre röst som säger att ni skall utföra dom här handlingarna?

Jag förstår att det kan vara svårt att vara självanalytisk , men om någon orkar, har förmågan att beskriva vad som händer i i ert eget medvetande för att ge mig själv en förståelse, för att förstå och kanske kunna ge en ny synvinkel på livet.



Jag hoppas ingen misstycker.

Taniya Lundström

Hej!
Du gjorde helt rätt i att skriva hit, till Terapisnack. Jag tolkar det som du gått i terapi, när du fick hjälp med att sluta att skära / bränna dig. Varför slutade du i terapi? Vet du om det är någonting som har inträffat, det senaste året? Ibland kan man ha varit med om något trauma eller händelse. Som gör att du har börjat att skära & bränna dig, igen. Ja, det verkar som du har självmordstankar. Jag vill hjälpa dig. Du får kontakta mig, när du vill. Jag är specialist på Självskade beteende & Självmord.

Sköt om dig!
Taniya

Pumper

Tror inte jag kan svara på den frågan är jag rädd. Är som en tornado av känslor o tankar inom en. Efter det där snittet infinner sig en behagligt lugn, vissa gånger nästan sövande, känsla...

Pumper

Ja jag gick i terapi, men dels så kände jag liksom aldrig för de jag pratade med. Har svårt för det där med människor o att kunna öppna mig o så. Så det kom en dag då jag tyckte att jag gåt där tillräckligt länge typ o inte hade mer att säga eller något. Hade ju inte skadat mig på ett par veckor eller något så allt var väl frid o fröjd...

Det finns ingen stor dramatisk händelse som har inträffat, det är det som är så dumt. Förstår inte varför. Har liksom bara kommit tillbaka till samma sinnesstmmning som förut o jag förstorar upp allt o jag bara tar på mig allt o alla krav o ja. Är typ en massa diffusa saker skulle jag tro...

Tack för din omtanke men jag vet inte hur jag ska kunna få hjälp när jag inte vet direkt vad som är fel. Tänk så är det inget som är fel? Utan det bara är som det är. Situationen är så jävla löjlig o jag är så jävla trött...

vemod

Precis samma här, man känner att oron går över och man finner sig i skiten, nästan som knark.

Undrar, det borde finnas nåt som man kan göra istället?
Som skapar det där lugnet liksom. Piller kanske?
Antidepp t.ex.

__________________
Prisa Livsglädjen!

madde255

Hej alla
Jag skulle vilja beskriva det som att du är en bubbla
en känslobubbla
när något händer så fylls denna bubblan på och tillslut är bubblan snart ganska full!
Och det du gör när du skär dig är att du släpper ut luft ur denna känslobubbla
så att bubblan inte spricker
Hoppas jag kunde hjälpa lite

madde255

Förlåt glömde skriva att rakbladet och självskadebeteendet fungerar som en slags känslo ventil