![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om självskadebeetende Här kan du fråga om självskadebeteende, självmordstankar m.m |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Hejsan!
För något år sedan blev jag bekant med en tjej som var självskadebenägen och förmodligen även deprimerad. Jag sa ofta till henne vad jag trodde sker när man skadar sig själv. Jag förmodade att eftersom man genom att skära sig flyr ifrån en jobbig sinnesstämning och plötsligt börjar må bra så måste väl detta påverka hjärnans läkande, bearbetande process som jag antar är det som hjärnan vill uppnå när man mår dåligt. Ett såkallat negativt tillstånd som gör ont är om inte minst en ledfackla om att saker inte stämmer men även ett tillstånd där jag antar att hjärnans processer omedvetet bearbetar hemska händelser och minnen, om inte minst vid ångestattacker. Jag tänkte att om dessa läkande processer avbryts med ett jack i armen så skulle det kanske också enbart vara en tillfällig stimulering av belöningssystemet och en flykt till tillfälligt välmående. Ungefär som på samma sätt som den nedstämde som tar till flykt in i ett missbruk av droger förvärrar situationen och omöjligt kan bearbeta problemet, utan endast leva utan det så länge personen i fråga har ett rus i kroppen och därför enbart skjuter upp problemen. Så nu till frågan, vet någon om detta stämmer, att man med självskadebeteende hämmar hjärnans bearbetande av problemet, och existerar detta, att hjärnan bearbetar problem så länge man inte skär sig, eller är det bara påhitt? MVH Henrik Senast redigerad av henkover den 2008-03-31 klockan 15:00. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Hej Henrik!
När man skär sig så dämpar man sin ångest, för stunden. Detta gäller oftast vid självskade beteende. De är ju periodare. Om de utövar det. Oftast behöver man hjälp av en Terapeut, för att kunna sluta med självskade bettendet. Obs! Inte ens en Psykiatriker kan få en person, med självskade beteende att sluta med att skära sig. Om person själv inte, vill sluta. Sköt om dig! Taniya |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Hej på er!
Jag skulle jättegärna vilja ha svar på detta om det är så att det sker ett omedvetet bearbetande av traumatiska eller jobbiga händelser när man mår dåligt. och om detta existerar i så fall förhåller sig på det sätt att man avbryter den omedvetna bearbetningen av problemen när man skär sig. Någon expert som kan ta i tur med denna frågan?
__________________
Det högsta är ej att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|