![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Självmordstankar - självskadebeteende - skär mig Har du självmordstankar? Våra experter kan svara på dina frågor. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Jag har en kompis som jag är orolig för ska göra sig själv något illa.
Ibland kan man få kommentarer som att ni har det bättre utan mig eller det här kanske är sista gången vi ses. Detta känns superjobbigt för mig....som får höra detta. Nu har min kompis anförtrott sig till mig en hel del också.....men jag vet att jag inte kan ta ansvar för detta men ge mig tips på hur man går tillväga för att få personen i fråga att vilja fortsätta leva. Min kompis är myndig så det känns svårt att prata med hennes föräldrar om detta.....vill inte blanda in hennes syskon heller. Jag vill inte att det ska hända min kompis något, vi har kännt varandra hela livet. Min kompis är några år yngre än mig och är uppväxt under bra famijeförhållanden så det kan inte bero på det. Snälla Jonas eller någon annan ge mig tips! Jag har redan gått igenom ett självmord så det räcker och det var inom släkten.....men det kom inte helt oväntat. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Hej Fia!
Jag förstår att det känns jobbigt & smärtsamt för dig, när du ständigt oroar dig, för din kompis. Det är ju naturligt att man inte vill att någonting allvarligt skall inträffa dem, man bryr sig om. Det bästa är om du är ärlig & berättar för din kompis att du ständigt är orolig & inte vet hur vad du skall göra. Viktigt att även hon ver hur du känner. Säg till henne: -Jag vill inte att du skall dö. Det bästa skulle vara om du hjälper din kompis, att söka hjälp via en Terapeut. Vill hjälpa dig & din kompis. Du är välkommen att höra av dig, till Comunicera. Sköt om dig! Taniya |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Hej!
Jag har försökt prata med min kompis, men det känns som hon inte vill höra. Hon har ätit antidepressiva när hon gick i gymnasiet, det känndes som det hjälpte då. Men hon verkar ha fått återfall. Hon är utbildad sjuksköterska, för ett år sedan, allt verkade bra....hon jobbade ca 2,5 månad med det. Sen har hon inte velat jobba med det mer. Kan det ha hänt något under utbildningen som hon inte vill berätta eller jag har försökt fråga. Jag vill inte prata med hennes föräldrar, känns som hon tar avstånd från dem och de har avstånd från henne.....jag vet inte varför. Det enda hon har sagt till mig är att jag inte får säga något till min mamma, de har nämligen alltid haft bra kontakt men jag får inte oroa henne nu. Däremot har inte jag den allra bästa kontakten med min mamma istället av olika anledningar.....men jag vill ju ändå inte ljuga när hon frågar hur det är med min kompis, men på slutet har jag fått lov att ljuga och säga det är bra. Jag vet att jag inte får ta för stort ansvar i detta, men det är svårt att låta bli! /Fia |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|