Someone

Jag har mått så dåligt i flera år och det blir bara värre.

Jag har aldrig kunnat prata om saker och jag tror inte att jag någonsin kommer kunna det. Att jag skriver här förvånar mig verkligen. Men det är nog för att jag verkligen, verkligen inte orkar må så dåligt längre.

Jag tänker varje dag på att gå till kuratorn på min skola, men det är något som stoppar mig.
Jag vet inte riktigt vad, kanske är det för att jag inte vet vad jag skulle säga.
Eller kanske är det för att jag vet att jag är överkänslig så jag skulle börja gråta och skämma bort mig, gråter jag känner jag mig hopplös och värdelös.

Jag vet inte hur jag kan förklara på bästa sätt men jag har liksom slutat vara närvarande i verkliga livet och när jag väl vaknar till blir jag besviken på vad jag ser.
Jag har ingen som lyssnar och har aldrig haft, så jag fick hitta ett annat sätt att få ut allt inom mig. Jag började skära mig i armarna.
Det gör jag inte ofta nu, men jag har ändå inte slutat.
Så klart ångrar jag mig direkt efteråt, men samtidigt känner jag en stor lättnad.
Nu mår jag ännu dåligare, så alla självmordstankar jag hade för två år sedan har kommit tillbaka. Samtidigt som jag inte orkar leva mer så vill jag inte dö, och att inte veta vad jag ska ta mig till gör mig galen!
Jag försöker hela tiden övertala mig om att kanske allt försvinner, kanske är det bara något alla tonåringar går igenom. Men det verkar inte så, alla mina vänner är hur glada som helst och visst har de dåliga dagar men det är inte ofta.
Jag känner hela tiden mer och mer att jag förstör när jag alltid är så deppig. Jag vill ju inte gå helt ensam så jag försöker le och skratta och bete mig som om ingenting är fel. Det blir bara jobbigare och jobbigare för varje dag, och snart orkar jag inte mer.

Änglaflickan Inez

Hej!!
Välkommen hit!

förstår att du har det super kämpigt och att du inte vill och orkar ha det såhär länge.
JÄTTE BRA att du skriver här nu, det är första steget i rätt riktining!!

du skriver att du funderar ofta på att gå till kuratorn, men det är ngt som tar emot. tror du du kan gå emot den känslan??
För det skulle vara så bra om du vågade ta steget att gå dit.

Kuratorn på min skola jag gick hade en liten låda utanför man kunde lämna lapp om man vill ah tag i henne, om hon inte var där elelr var upptagen... har eran en sån?? kanske kunde du lämna en lapp att du vill snacka och det är viktigt??

När du går dit tycker jag du ska ha printat ut denna tråd du skrivet nu och visa henne. så kan hon läsa.... så kan ni fortsätta samtala utifrån det. Jag vet själv hur jag var... visste inte avd jag skulle säga liksom... kanske är det inte så för dig, men tror det är en god ide att ta med.
du beskriver så bra!!

du har ingen som skulle kunna följa med som ett stöd? inte som är med in alltså utan bara dit..?? kan vara lättare att gå då tänker jag...

skriv igen!!!

Änglaflickan Inez

det finns hjälp och du kan må så mkt bättre än nu. det du upplever är varningstecken från kroppen och psyket att du behöver ta hand om dig själv lite extra, snacka lite och så. för att hitta rätt igen.
Det är inget farligt
du klara detta
jag tror på dig!!!

Sofie Österlund

Det finns mycket hjälp att få... du måste bara ta steget att söka den... det känns jobbigt att göra det... man måste erkänna för sig själv att man behöver hjälp och det är inte lätt. Ett tips, läs andras inlägg så ser du att du inte är ensam... Vi är många och vi bryr oss...

Skjut inte upp det... det som inte görs idag.. varför ska det göras imorgon... lita på att du kommer att få hjälp... det kommer att vara värt det

__________________
Sofie
- alla har rätt till att må bra -

Taniya Lundström

Hej!
Jag tycker att det är starkt av dig, att du orkar att berätta hur dåligt du mår. Tråkigt att du inte har någon, som du kan prata med om detta. Att ta det första steget att gå till Kuratorn, förstår jag kan kännas jobbigt. Men du har ingenting att förlora. Jag lovar dig att du inte skämmer ut dig, om du skulle börja gråta hos Kuratorn. Du är inte värdelös!

Sköt om dig!
Taniya

Mariiqa W

Jag känner igen mig i det du skriver, vågade inte heller söka hjälp när jag var yngre. Men när jag väl gjorde det och hittade rätt hjälp, var det så skönt att kunna få stöd när man mår dåligt.
Jag tror att du kommer hitta livslusten igen om du vågar ta steget och söka hjälp. Hos kuratorn så får du gråta, vara arg eller vad du än känner. Han/hon är van vid att prata om känslor och har mött många människor som mår dåligt.

Ta hand om dig, du är värd så mycket mer än det här!

Hälsningar,
Mariiqa

__________________
*

FlikkanSomÄrDÖD

Heej, Jag vet precis hur de känns,
Vi är precis på samma ställe i livet, har heller ingen som lyssanr och förstår!
Vill bara säga att forsätt kämpa!
Vill du prata så finns jag här!
Kram

__________________
// Jag lever inte jag existerar bara!

Sofie Österlund

Ring vårdcentralen eller gå till ungdomsmottagningen... du klarar det

kraaam

__________________
Sofie
- alla har rätt till att må bra -

Someone

Tack för alla svaren!

Jag försöker och försöker men kommer ingenstans.
Jag försöker tvinga mig själv att gå till kuratorn men det går inte.
Jag vet inte hur jag ska ta mig dit. Och även om jag möter kuratorn i korridoren så säger jag ingenting.
Jag har försök prata med en vän men jag fick aldrig fram det jag egentligen ville säga och hon verkade inte lyssna iheller.
Jag vill verkligen må bättre och få bort alla själmordstankar, så vad är det som stoppar mig? Jag har ingen aning!
Men jag försöker i alla fall.

Sofie Österlund

Jättebra att du försöker, ge inte upp! Ifall du vill prata så kan du adda mig på msn, då får du min diktsamling också, styrketår om du vill ha, jag skickar min adress som pm

ett tips är att skriva ut ditt inlägg och lämna till en vän eller skriva ett brev och lämna till kuratorn... ibland är det mkt lättare att skriva

en annan väg är att lägga det i kuratorns fack och be henne ta kontakt med dig för att du inte klarar det

ladda sen hem Jonas sessions, de är jättebra... Jonas kan säkert fylla på ditt konto om du ber honom

kraaaam

och ta hand om dig, *du är värdefull* så kämpa
jag vet att du klarar det

__________________
Sofie
- alla har rätt till att må bra -