![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om självskadebeetende Här kan du fråga om självskadebeteende, självmordstankar m.m |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Jag har ett annorlunda självdestruktivt beteende som jag har svårt att bryta. I över 10 års tid har jag "pillat" sönder mitt ansikte. Och jag kan inte förstå varför. Jag hoppas ju naturligtvis att jag ska finna en orsak bakom och så ska jag bara kunna sluta med detta irriterande mönster men det verkar inte vara så enkelt. Vad jag kan minnas är att beteendet vidtog i samma stund som jag lyckades sluta bita på naglarna, vilket jag gjort ända sedan jag var liten. Så det borde vara samma anledning till nagelbitandet som ansiktspillandet.
Det är vid två tillfällen som detta beteende visar sig; Jag kan inte passera min badrumsspegel utan att stanna till och klämma ut alla pormaskar som kan tänkas ha uppkommit och jag kan inte sluta pilla bort sårskorpor i ansiktet som uppkommit pga pillandet, när jag sitter i soffan framför tv:n. Jag har själv lagt märke till att "pillandet" nästan enbart förekommer i de miljöer där jag känner mig trygg; i mitt hem eller hos mina föräldrar. Detta har blivit ett stort problem för mig, då jag sminkar över mina sår och blämmor och skulle aldrig drömma om att gå osminkad eftersom jag skäms så oerhört av mitt beteende. Tanken som slår mig när jag står framför spegeln är att "nu ska jag göra mig vacker". Men vackrare blir jag ju inte direkt... Det är precis som att jag inte kan tillåta mig själv att få vara vacker. Nu har jag börjat få ärrvävnad i ansiktet som kommer ta många år och dyra ansiktsbehandlingar för att läka och jag vill verkligen sluta nu! Jag har inte stora problem med akne men jag inser ju naturligtvis att det förvärras eftersom jag själv tillför mig sådana skador med hjälp av naglarna och därigenom bakterier. Jag har försökt bryta detta mönster; jag har klippt av mig naglarna, jag har testat att ha bomullshandskar på mig när jag sitter i soffan (jag lyckades ta av mig dem utan att jag själv märkte det), jag har tejpat för min badrumsspegel och det sista alternativet som tyvärr inte hjälpte mer än för stunden - hypnoterapi hos en psykolog. Psykologen ansåg att mitt pillande var en ren ovana och ett nervöst beteende som fick mig att slappna av men jag kan nog inte riktigt hålla med honom. Detta är ju ett självdestruktivt beteende som också är en tvångshandling eftersom jag inte kan passera min egen badrumsspegel utan att stanna till där. Jag skäms så oerhört för mitt beteende och det är inget som jag pratar om enkelt. Det tog mycket kraft för mig att bara gå till psykologen och det är inget problem som jag gärna diskuterar med mina vänner eftersom jag skäms för det. Känner mig ganska ensam om detta sätt att tillfoga mig själv skada. Varför kan jag inte tillåta mig själv att vara fin? |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Hej,
Jag har ett liknande beteende, fast jag pillar med mina hårtoppar istället och förstör mitt hår. För mig känns det som någon avstressande sak och jag kan hålla på med det i timmar. Om jag sätter upp håret, så börjar jag som du att pilla med ansiktet istället. Tyvärr har jag ingen aning om varför jag gör det här eller vad man kan göra åt det. Kommer jag på något, så ska jag säga det, men tillsvidare ville jag bara säga att du inte är ensam om problemet. Hälsningar, Mariiqa
__________________
* ~*~Miiqa - by heart~*~ *
|
|
|
|
|
|
#3 (permalink) | |
|
Junior Member
Nykomling
|
Citat:
Har precis som du lidit av detta väldigt länge, närmare 15 år för att vara exakt. Skäms som en hund för det jag håller på med, men har ändå inte lyckats förmå mig själv att sluta. Går hos psykolog, då jag har/har haft stora poblem med ångest, depression och ätstörningar. Har dock aldrig vågat ta upp detta problem (vilket iofs borde märkas ändå då det är ganska svårt att dölja). Jag märker att detta blir värre i perioder jag mår dåligt eller är stressad. Men som du skriver handlar det mycket om tvång. Har också tänkt mycket på varför jag inte kan tillåta mig själv att vara fin, som du skriver. I mitt fall kan jag se det som ett symptom på min närhetsfobi. Har vansinnigt svårt att låta människor komma för nära både fysiskt och känslomässigt. Tror någonstans att det är ett sätt att hålla framför allt det manliga könet borta, för ingen kan ju någonsin bli intresserad av någon som ser ut som hej-kom-och-hjälp. Lider något otroligt av detta och det är faktiskt första gången jag hör någon annan beskriva detta så som du gör. Trodde verkligen att jag var helt ensam om detta problem. Önskar jag hade några goda råd att ge dig, men jag står lika maktlös inför det här som du gör. Har ingen aning om hur jag ska kunna sluta med detta.
__________________
Om jag inte förstår mig själv, hur ska någon annan göra det? |
|
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Sluta att sminka över ansiktet!
Jag har själv haft samma problem.. hamnade ofta framför spegeln och tryckte och pillade.. Alltid med tanken på att det skulle bli bättre, vilket det inte blev utan istället krävdes längre och längre tid framför spegeln för att dölja ojämnheterna.. Så jag bestämde mig för att sluta med det destruktiva beteendet.. Varje gång jag hamnade framför spegeln och fingrarna va påväg upp till ansiktet med min kritiska bkick fokuserad på en pormask så sa jag "STOPP! det blir bara värre av att klämma" Sedan slutade jag att sminka mig för att jag har hört att det i sin tur ger upphov till pormaskar.. Använde bara ett täckstift för de värsta utslagen i början.. Idag har min hud blivit mycket bättre men jag får fortfarande påminna mig om att inte pilla flera gånger i veckan.. Så mitt tips är att vårda huden, drick mycket vatten, säg "STOP!" när du hamnar framför spegeln med de kritiska ögonen, Även om du har hunnit klämma en pormask säg "STOP!" och gå ifrån spegeln.. Och låt huden andas.. om det känns jätte jobbigt att gå utan smink (då menar jag puder/fondation) så börja småskaligt.. gå alltid utan hemma.. sminka av dig så tidigt som möjligt, gå utan när du är ensam... kanske kan du sminka av dig även om du ska ut på en promenad.. Du kan gå på ett ställe där du inte träffar folk som du känner.. Lycka till! Själv ska jag börja jobba med att säga HALT! (Hyngry/Angry/Lonely/Tierd) om jag skulle vara påväg att hetsäta... Ännu ett självdestruktivt beteende jag vill bli av med |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|