Det ser ut som om du inte är medlem på Terapisnack ännu, för att registrera dig, klicka här...

Terapisnack

Välkommen till Terapisnack!

Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra.

Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något.

Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi!

För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm.

Så vad väntar du på, bli medlem direkt!

Nyheter

Aktuellt


Terapisnacks helg
8-9 nov
Våra kontor

 

Göteborg
Alingsås
Kungsbacka
Stenungsund
Halmstad
Stockholm
Falkenberg
Hässleholm
Linköping
Vill du annonsera här?

Kontakta oss på info@comunicera.se

Gå tillbaka   Terapisnack > Expertforum > Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer
Registrera Bloggar FAQ Medlemslista Kalender Sök Dagens inlägg Markera forum som lästa Statistics

Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om parterapi och familjeterapi.

Svara
 
LinkBack Ämnesverktyg Visningsalternativ
Gammal 2008-09-07, 10:38   #1 (permalink)
marica
Junior Member
Nykomling
 
Reg.datum: Sep 2008
Inlägg: 1
Question Lämnad

Hej
Efter 18 års äktenskap har jag blivit lämnad. Vi har 2 barn 18 och 16 år. Det känns förjävligt rent ut sagt. Vi har tillbringat varje dag tillsammans och gjort massor av saker tillsammans. Det känns svårt att nu börja umgås med andra människor. De kan liksom inte ersätta det han och jag hade ihop. De sista åren var väl ingen dans på rosor men jag tycker ändå att vi kunde ha försökt lite till.
Vi gick i terapi några gånger utan att det blev något bra resultat. Sedan åkte vi bort en helg och kom tillbaka till ett förälskelsestadie men det vararde bara ett par veckor. Sedan var det som vanligt igen.
jag skulle vilja bli av med honom men det går ju inte i och med barnen. Vi kommer ju aldrig ifrån varandra?


Visst man ska vara vänner för barnens skull men det är inte så lätt precis.
Funderar på att åka bort över julen orkar inte sitta och le och låtsat som allt är som förut när det inte är det.

Vad ska jag göra. Det finns vissa bra dagar också men vissa dagar som denna är för hemska. Det var 2 månader sedan vi flyttade isär.

Barnen mår dåligt och jag mår dåligt men han verkar må bra och tillåter sig inte att känna efter utan flyr in i ett intresse istället.

hälsningar
marica är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2008-09-07, 15:53   #2 (permalink)
marial
Junior Member
Bronsmedlem
 
marials avatar
 
Reg.datum: Aug 2008
Inlägg: 14
Standard

Hej!
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga till dej...fattar att du har det för jävligt..
Hitta på roliga saker med dina barn så ofta du kan!!! Fika på stan, åka iväg på små utflykter el spela nåt spel el kort.. Det hjälpte mej..utan barnen hade jag inte överlevt, jo de hade jag ju naturligtvis men dom var till stor hjälp.. mina var yngre och jag hade fullt upp med blöjor, välling och sånt..dom var fyra till antal och mellan 1,5 och 11 år
Det är helt naturligt att du är ledsen... du sörjer ju!!!
Kämpa på!!!
marial är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2008-09-10, 21:56   #3 (permalink)
griffelben
Junior Member
Nykomling
 
Reg.datum: Sep 2008
Inlägg: 2
Standard

Hej..
Sitter i samma båt som du. Kvinnan i mitt liv har lämnat mig sen 1 ½ månad sen, tillsammans har vi tre barn 4, 9 och 11. Jag har blivit helt desperat då hon tagit upp kontakten med en manlig barndomsvän "som precis skillt sig". Jag är på henne hela tiden och förstör både hennes och mitt liv med bråk. För att inte tala om barnens. Jag har samma inställning som du med att man inte vill träffa prata eller se henne. Samtidigt älskar jag henne oerhört och vill vara med henne, bissart.

Jag känner att livet har tagit slut. Det är svårt att känna glädje med barnen då huset saknar en person.

Känner som du inget intresse av att hitta någon ny och "börja om"

Känner kanske att det blir lättare att hantera då man ser att man inte är ensam om detta.

Men det är utan tvekan den tuffaste tiden i mitt liv.
Jag ska försöka att lägga koncentrationen på barnen så att åtminstone dom mår hyggligt.

Hoppas ditt liv blir ljusare snabbt.

//Samma båt
griffelben är inte uppkopplad   Svara med citat
Svara


Ämnesverktyg
Visningsalternativ

Regler för att posta
Du får inte posta nya ämnen
Du får inte posta svar
Du får inte posta bifogade filer
Du får inte redigera dina inlägg

vB-kod är
Smilies är
[IMG]-kod är
HTML-kod är av
Trackbacks are
Pingbacks are
Refbacks are



Alla tider är GMT +2. Klockan är nu 22:17.


Programvara från: vBulletin® Version 3.6.8
Copyright ©2000 - 2008, Jelsoft Enterprises Ltd.
LinkBacks Enabled by vBSEO 3.0.0
Svensk översättning av: Anders Pettersson
Lediga lägenheter
vBCredits v1.3 ©2007 by Darkwaltz4
Sökmotoroptimeringav SEOdesign

Locations of visitors to this page