Sarahmelissa

Jag har skrivit inlägg tidigare på detta underbara forum,och alltid fått konstruktiva och bra svar.

Det har handlat om min oresonliga svartsjuka mot min pojkvän.
Min magkänsla säger mig att den är obefogad. Jag tror verkligen inte att han är otrogen,ändå finns tankarna där. Jag antar att jag har nån form av kontrollbehov.
Att jag vill kontrollera honom.Vill veta vad han gör när vi inte ses.

Jag inser att det inte går,och att jag måste ändra mitt sätt att tänka.

Saken är den att jag nyss har flyttat till en stad jag trivs jättebra i.
Men jag känner ingen här.

Jag känner bara min pojkvän. Han har ett liv. Han har familj,vänner och är i farten hela tiden.
Han har ett innehållsrikt liv,och jag har bara honom.
När vi träffas,träffar vi hans vänner,hans familj.

Jag känner mig så avundsjuk på honom ibland. Han har allt. Jag har bara honom.

När vi inte ses,sitter jag ensam hemma,medans han träffar sina vänner,och har fullt upp hela tiden.

Inte undra på att min svartsjuka blomstrar....

jag är ju livrädd för att nån ska ta honom ifrån mig.
jag har verkligen bara honom.Blir det slut mellan oss,står jag helt själv.
Jag låter som ett ensamt barn,men det är så jag känner mig ibland.

Jag har försökt att komma ut bland folk mer och skaffa nya vänner,men det är inte så lätt att bara bjuda hem vilt främmande,eller föreslå nåt kul med nån man inte känner.

jag förstår ju att detta inte är kul för min pojkvän heller.
Han kan ju inte "ordna" så att jag får ett liv.
det måste jag ju ordna själv.

Men hur gör man??

Nån som har lite tankar och åsikter kring detta?

Blueye

Jag tror det är ganska vanligt att ha någon form av "kontrollbehov" mot sin partner. Speciellt om man ligger i ett sådant emotionellt underläge som du gör när du sitter i ett läge där han hae ett stort och brett kontaktnät och du känner att du bara har honom...

Du säger att du har flyttat till en ny stad, det tolkar jag som att ni har flyttat in till hans hemtrakter - som du visserligen trivs i - men ändå inte riktigt känner dig hemma i...
Jag tycker att din pojkvän i detta läge borde prioritera dig framför kompisarna, eller varför inte ta dig med när han går ut och träffar gamla bekanta? Och att "ta dig med" innebär att han har fokus på dig så att du på intet sätt känner dig utanför! Det du säger om att han inte kan ordna så dett blir bra i ditt liv - JO, det är precis det han kan! Ni är ett par, och par skall fungera i symbios. Så om du inte tidigare gjort det - prata med honom om hur du känner!

Lycka till!
/Nanna

__________________

Blueye

Glömde säga detta:

Du säger att du med din magkänsla känner att han inte är otrogen, och jag tycker att du skall lita på magkänslan. Den brukar ha rätt.

*Kram*

__________________

Hanni

Jag tycker du ska försöka tänka att din pojkvän är med dig för att han vill det! Han väljer att vara med dig. Du tror att du kan hindra honom från otrohet genom att kontrollera honom. Men egentligen vill du väl att din kille ska vara trogen för att han väljer det, inte för att han inte har möjlighet till något annat! If you love someone set them free! Våga lita på dig själv och din pojkvän, det verkar som han förtjänar det.
Om du sysselsätter dig med någon fritidsaktivitet, tex gå på gym, gå med i någon förening eller liknande kommer ditt självförtroende snart att växa. När du har dina egna intresse och vänner behöver du inte heller känna dig så beroende av din pojkvän.
Lycka till

Sarahmelissa

Du satte ord på hur jag känner. Jag känner ett stort emotionellt underläge när han har allt,och jag bara honom.

Det är såhär,att jag har inte flyttat för hans skull. Jag blev trött på min hemstad och flyttade till en ny,av olika anledningar.

Vi har träffats efter att jag flyttade hit,och vi bor inte ihop.

Dessutom bor han två timmars bilfärd ifrån mig,så vi bor inte ens i samma stad.Och vi träffas bara på helgerna.

Han har bjudit till jättemycket för att jag ska "komma in" i hans vänskapskrets. Han har verkligen gjort allt för mig.
så jag klandrar honom inte på nåt sätt.

Men det är som du säger,jag känner mig i ett riktigt underläge gentemot honom.

När jag flyttade hit trodde jag aldrig att jag skulle träffa nån som han. Jag är riktigt ordentligt förtjust i honom,och jag vill ju att detta ska funka.

tack än en gång för dina tankar

Sarahmelissa

Glömde skriva en sak angående detta ämne. Det är så att han uppmuntrar mig att träffa folk,och det är ju bra.
Vad jag inte kan förstå,är att han verkar vilja att jag ska söka nya vänner på nätet.

Och som tjej att komma och söka killkompisar på nätet...hallå....?

Han verkar inte förstå alls att när man som tjej söker kontakt med män på nätet,så vill dom oftast bara en sak.
Så har det varit för mig allafall,och jag blir lite undrande över att han inte verkar bli svartsjuk om jag skulle få för mig att göra så.

Om jag vore man,och hade en flickvän som träffade "killkompisar" på nätet,skulle jag reagera med svartsjuka,punkt slut.

Jag får för mig att hans frånvaro av svartsjuka betyder att han inte bryr sig????

Därför blir jag svartsjuk. För tänk om han söker kvinnliga vänner på nätet??

ibland förstår jag mig inte på honom. Eller så visar vi våra känslor på helt olika sätt.