Soulmate

Hej.
Jag vet inte vad jag ska ta mej till, trots det ska jag försöka så gott jag kan att börja från börja av mitt problem.
Jag är en kvinna mitt i livet, frånskild med en vuxen dotter.
I oktober träffade jag en MAN på nätet -en dejting sajt. Vi chattade och fick jättebra kontakt. Han var gift, jag hade "sällskap" men en man. Det utvecklades till privatchatt, telefonsamtal och så småningom möten IRL. Vi blev båda förälskade, jag så mycket så att jag bröt med mitt sällskap. Fortsatte att träffas, fast det inte blev så ofta som vi ville. Men vi chattade intensivt allt mellan fem och åtta timmar per dag. Till detta kommer telefonsamtal och möten. I januari, fick hans fru reda på vår relation, ringde mej, och det var tror jag, ganska heta diskussioner för honom. Hon hotade bl.a. att han inte skulle få träffa barnen, att berätta för alla om honom, ja rent ut, att göra hans liv till ett HE.
Han sa att han ångrade sej och ringde så att hon hörde och bröt med mej. Men redan en timme senare mailade han och sa att hon tvingat honom att säga så, att han inte menade det. Vår kontakt intensifierades med fler möten IRL. Och förståss hade vi lika stor kontakt både på nätet och via telefon, samtal och SMS. Behöver jag säga....Jag ÄLSKAR honom så.
Jag var bortrest runt den 20:e februari och vi satt en natt och chattade då han frågade om vi inte kunde skaffa barn, jag bad om betänketid, men svarade redan samma kväll JA. Vi planerade in min ägglossning och sågs, och visst, gravid på första försöket.Jag fick det positiva beskedet på skärtorsdagen. Lyckan var stor, men jag fick problem, fostret dog i vecka 17. Jag fick vara ensam, både på MVC besök, sjukhus och med allt. Vi blev ledsna båda, men jag tror jag mest. Allt var så jobbigt, och jag klandrade honom ganska mycket för att han inte fanns för mej.
Trots detta så Älskar jag honom både då och än.
Så småning om träffades vi, fick gråta ut lite av vår saknad, MEN....
Vi hade oskyddat sex, jag är gravid i vecka åtta nu. Han vet det inte än.
Jag har ställt honom mot väggen, och krävt någon förändring för jag orkar inte med att ha det så här mer.
Vi träffades i onsdag pratade, grät och då sa han: att han vill berätta allt om oss för frun, för att de eventuellt ska kunna gå vidare i sitt äktenskap.
MEN....samtidigt frågade han om jag kunde låta bli att berätta att vi haft sex o.s.v. Jag svarade att det vet jag inte om jag kan förneka.
Han säger att han älskar mej??? Men att hon är mor till hans barn och att de trots allt har ganska roligt tillsammans.
När vi skildes sa han att han hör av sej inom 2-3 dagar, men på ngt sätt känner jag på mej att det kommer han inte att göra.
Som Ni kanske förstår gråter jag mest nu, men älskar honom fortfarande.
Hur ska jag göra....vill på något sätt HÄMNAS och det är just dessa två så motstridiga känslor som gör att jag gå sönder.
Snälla alla.....Jag vill ha många olika vinklar....frågor ska jag också försöka svara på för jag kan förstå att det jag skrivit inte är så klargörande för Er.
Han VAR, ÄR och kommer att förbli min Soulmate.

sacredheart

Hej
Jag skulle kunna skriva en lång roman om vilket egocentriskt sätt den här mannen beter sig men det känns helt oviktigt för det är ju inte till honom jag skriver.

Så då är frågan: varför älskar du honom? Varför vill du ha honom i ditt liv? Och som pappa till ditt barn?
Känslor är visserligen något man inte kan rå för men man väljer alltid om man ska agera utifrån dem eller inte.
Du gjorde ju verkligen ett aktivt val att skaffa barn med honom och säger själv att du såg din första graviditet som ett positivt besked.
Du tillskriver honom som din soulmate. En ganska viktig titel faktiskt. Hur kommer det sig att du har valt just den här mannen till detta? Vad är det för egenskaper som gör att han värd denna titel? Eller kan det vara så att du kanske inte tycker att du är värd någon bättre soulmate?
Han har säkerligen många underbara sidor och det finns säkert förklaringar till varför han handlar som han gör. MEN, det är helt ointressant i sammanhanget. Det är som är intressant är varför du väljer att ha honom i ditt liv och stanna kvar trots att det är mycket som gör dig olycklig.

Jag har alltid varit av åsikten att vi lär människor hur de får behandla oss, och att det kommer av hur vi ser på oss själva och vårt värde.
Jag vet ju väldigt lite om hur du är som person, vad du har för erfarenheter och syn på dig själv och du får verkligen ursäkta om jag låter hård.
Men du tillåter honom att behandla dig som skit och du låter honom diktera villkoren i relatioen. Han beter sig illa mot dig när han han inte vågar stå för er relation och när låter dig gå igenom ett missfall på egen hand. Han är ingen ond person men han behandlar dig inte särskilt snällt och inte heller sin fru. Men det är ju DU som väljer att låta situationen fortgå.
Människor runt omkring oss kan vi grund och botten inte påverka eller förändra. Det enda vi kan göra något åt är oss själva. Att se till att vårt liv blir så bra som möjligt ligger alltså i våra egna händer och är vårt ansvar. Men då måste man först och främst tycka att man är värd det.
Brist på självkänsla kan ställa till det för den mest smarta person för det gör att man inte alltid väljer det vettigaste alternativet för man helt enkelt inte tycker att man är värd det.

Självkänsla och självrespekt är inget som kommer automatiskt bara för att man är människa och kommer inte heller genom bekräftelse från andra utan detta är någon man själv måste jobba med. Dagligen.
Det finns hjälp att få, antingen genom en terapeut eller genom bra böcker tex självkänsla NU!
Men tänk så här: du sitter på möjligheten att ta dig ur det här och du sitter på nycklarna att göra dig riktigt lycklig. Det är som att han en triss-lott i fickan....du måste bara hitta ett sätt att skrapa fram din vinst.

karma

Alltså detta inlägget kommer du säkert inte gilla, men jag skriver det ändå

Vart är din självrespekt? Varför behandlar du dig själv såhär? Moraliskt kan jag också undra hur du kan göra så mot hans fru? Jag vet att man står sig själv närmast, men samtidigt tycker jag du gör våld på dig själv.

Varför har du/ni inte väntat med graviditet tills ni är ett par? Varför lämnar han inte henne? Kommer han nånsin göra det? Hur kommer han behandla dig? Kommer du kunna lita på honom?

Alla mina frågor och påpekande här baseras på att jag för några år sen befann mig i en relation med en gift man. Jag hade då väldigt låg självkänsla och trodde mig inte vara värd något bättre. Idag vet jag att jag utplånade mig själv. Jag trodde också att vi var soulmates, men jag vet idag att vi var inget annat än fel för varann.

Jag vill inte vara elak i din redan jobbiga värld, men för din skull, ta tag i dig själv, gå iväg och prata med någon, innan du har satt dig själv i situationer du kommer ångra....

Stärkande kram Karma

långt att gå

Hej!

Om jag förstått rätt så är han den som får dig att känna dig lycklig in till grunden av din värld, det är en fantastisk känsla, kanske får du aldrig uppleva den kärleken igen, men du kommer att få betala ett väldigt högt pris om du inte lyssnar på de känslorna som skriker i dig att du inte pallar mer.

Han kommer inte lämna sin kvinna han är med i dag, hon ger honom redan allt, även om han inte älskar henne lika mycket. Trygghet är så viktigt för en så omogen och hopplös själ(dock så underbar). Risken är mycket stor att du får stå själv på förlossning, dop och 5 års kalas, hon bestämmer över den man du älskar. Hade han varit en mogen och rättvis man så hade han redan lämnat henne, men då hade han inte heller varit den underbara man du älskar.

Lämna honom, du är inte skyldigt nått förlåt, vänskap eller något annat han önskar, för du kommer aldrig klara av att leva med att se, höra den man som rört dig så djupt utan att få leva med honom.

När det gäller ditt barn gör du som du vill, väg fördelar emot nacktdelar, det kommer inte göra så att du får honom, det är kanske inte så kul att födas under dessa omständigheter, men behåller du det kommer du förmodligen att älska det högt och jag tror att det är få "oäktingar" som önskar att de inte fick födas.


Gråt, skriv(men skicka inget) gråt, ta hand om dig och gråt, men med tiden läker man faktiskt, spara de fantastiska kännslorna i ditt hjärta, du har faktiskt fått uppleva det, spar det, njut av känslan, men dra dig undan och läk ditt hjärta.

Han kan inte hållas ansvarig för vad han gör, han är så oerhört omogen att det vore som att klandra en 3åring, därför kan du inte pressa honom.

om du faktiskt skulle få honom, har du en mycket bitter framtid, han kan inte göra dig lycklig i vardagen, för där lever inte han.

Var tacksam för att du fått upp leva det, men precis som att det inte går att bo på skara sommarland och äta sockervadd hela livet så är det dax att rädda dig själv och bli vuxen igen.

och faktiskt, om du tar din tid att läka och må bra igen, så kom ihåg att det finns 4miljoner killar till bara i Sverige, så han som gör dig lika lycklig i vardagen finns, men det tar tid att hitta honom.

Kram på dig och ett väldigt lycka till!

Soulmate

Med soulmate menar jag....själsfrände. Vi tycker samma i mångt och mycket, har samma humor, åsikter i politik, barnuppfostran,musik, konst,ja i stort sett om allt.
Du har rätt i det med självkänsla...den vacklar betänkligt och har så gjort sen jag tappade det första barnet. I vanliga fall är jag stark.
Jag kanske ska tillägga att jag känner stor sorg efter det barnet.
Hur ska jag fixa detta med både att jag älskar honom, och känner hämndlystnad?
Jag vet....tiden läker sår....men just nu vill jag såra.

karma

Det är viktigt att få igenom alla faser, att tillåta sig själv att sörja.
Förstår att du har det jättejobbigt, jag har varit där du är. Det är inte heller konstigt att ens självkänsla blir ännu sämre, med tanke på att man på något vis bli bortvald.

Vi var också själsfränder och kommer kanske alltid vara, men det innebär inte alltid att man kan ha någon djupare relation, vi har ingen kontakt idag. Man får bära med sig det som ett minne inom sig, med vetskapen att det finns någon därute som älskar en för den man är och där man slipper vara nummer två.

Tänk också på att hela din kropp är i uppror av hormoner, vilket gör hela situationen svårare för dig.

Försök var här och nu, även om det är svårt i den akuta fasen. Prata med människor, kanske någon professionell.
Skriv en massa, det hjälper till att sortera dina tankar.

Plocka fram den starka kvinnan du har inom dig, för hon finns där

Kramar om

långt att gå

Det där med att såra, gör det när du skriver, men inte skickar, sparka på ett träd och hata, men det är en rätt skön känsla att kunna se tillbaka och med viss stolt het känna att du inte släppte den delen av dig själv. Han kommer att få så hopplöst jobbigt utan att du behöver göra något. Hur trevlig tror du en bedragen fru beter sig, han kommer inte att få åka hemifrån utan att vara konstant hackad och skälld på. Du får din hämd utan att du behöver göra något. Men känn känslorna, men det kommer att kosta mer på dig en vad du vinner.
Han gör inte allt det här för att vara elak, fast det är så det blir i alla fall.
kram

Soulmate

Hej igen!

TACK alla för svaren.
Det värmer och gör mej lite mindre "gråtig" Jag kommer att sitta och läsa och begrunda, har inte den styrkan, just nu, att ta till mej allt, bara så där på en gång. Men jag lovar, jag ska läsa alla svar många gånger.
Men kanske Ni kan fundera på, en av mina funderingar.
Hur??? ska jag göra, jag vill på ngt sätt berätta om den nya graviditeten, jag kan inte ta av det ofödda barnet dess indentitet, trots allt så är han hälften av den.
Tack för KRAMARNA....tar tacksamt emot dem.

Reflektionist

Ledsam och sorglig historia du berättar Soulmate. Men mina frågor växer, du skriver att ni träffades på en dejtingsajt - vad gör en gift man där? Sedan - han har en partner som han lever och har barn med, det är ett aktivt val han har gjort att gå in i den relationen. Han har också valt att gå in i en relation med dig bakom ryggen på kvinnan som han "har ganska roligt med". Att dessutom ta steget och bestämma sig för att skaffa barn bakom ryggen på sin fru med en annan kvinna är också ett oerhört stort steg att ta.
Jag förstår att du älskar honom, känslor är svårt att styra men, vad är det här för slags man? Hur tänker han när det gäller "ert" barns rätt till en pappa, din rätt till att ha en partner som stöttar dig i föräldraskapet och hans frus rätt till att veta att hon inte är den enda i hans liv.

Som jag tolkar det du skriver så sker allt bakom ryggen på henne och det är ett ganska otrevligt scenario. Jag dömer inte någon för de förhållande de har men då skall allt ske med alla parter införstådda med vad som händer och vad man gör för val och så har ju tydligen inte skett i det här fallet.

Jag tycker att du är värd mer än att bli behandlad så här som du blir - det är hans fru också. Jag förstår dina tankar på hämnd men vem är det som du vill hämnas på? Är det på honom eller är det på hans fru? Hon har ju faktiskt inte gjort något ont i sammanhanget men din partner har försatt er i en situation där ingen mår särskilt bra och det är hans aktiva val.

Relationer handlar trots allt om respekt, lojalitet, samhörighet och uppskattning. Hur man visar detta för varandra sker naturligtvis på olika sätt och definieras på olika vis i olika relationer.

Men - för din sinnesfrids skull - det finns män där ute som säkert skulle ta emot dig med öppna, ärliga starka känslor, utan någon form av förbehåll och undanflykter. Sträck på dig och känn efter - du är värd mer än att låta dig bli behandlad så här, ditt kommande barn likaså, släpp tankarna på hämnd och fokusera inåt för att bli starkare och klara av din graviditet och det som väntar..

Styrkekramar till dig..

Soulmate

Angående varför han var på sajten, jag kan ge hans förklaring. !!!Klassisk tror jag !!!
Han jobbade hemma, hade tråkigt ibland och ville känna sej bekräftad.
Jag tänkte lite på det då....men tänkte han har varit här nästan åtta månader innan vi träffades.
Och min tanke på hämnd, går ju så klart till honom...

Fortsätt och fråga....och ge Era vinklingar/åsikter krama....Tack.