Jag går sönder!!! - Sidan 4

Reflektionist · 2008-08-11, 20:34

Citat:

Ursprungligen postat av Soulmate

Så klart....blev det en massa tänkande, och gråt innan John Blund kom....

Jag saknar honom, och väntar fortfarande (är det något vi "den andra kvinnan" är bra på så MÅSTE det vara att vänta) saknar inte bara personen, jag saknar också alla våra härliga samtal, jag saknar närheten vi hade. Jag låg och försökte tänka på....om vi möttes på gatan....skulle jag vilja "slå och banka" på honom? men NÄE, jag skulle springa in i hans famn.
JÄÄÄ....jag ÄLSKAR honom.

Jag har bara så svårt att förstå hans agerande, i samband med det första barnets död, och nu....han sa att han hade hoppats på en ny graviditet.
Är det ett sätt....att veta vart jag är....ett sätt att bryta sej själv lös....behöver han det som en slags accelerator????
Frågorna blir fler och fler vartefter mina tankar klarnar, tycks det som.

Dagens beslut är....att försöka ta hand om mej själv. Alla tankar på hämnd har jag försökt flytta längst bak, jag är ju inte sån innerst inne.
Finner en tröst i -Sanningen hinner ikapp alla.

Jag förstår att det är mycket känslor som du behöver bearbeta och att frågorna växer. Kanske att du kan konkretisera dem så småningom för att kanske kunna ställa dem till honom.

Det är mycket praktiskt som du måste ordna och låt din tid fyllas av de positiva tankarna kring barnet och hur du skall ordna allt praktiskt.

Det finns så många fall där man har behövt ha en ny kärlek för att bryta sig loss ur den gamla, rädslor, gamla vanor, tryggheten i det välbekanta är något som håller oss kvar. Jag vet inte om han kan ha behövt dig som en katalysator för att reda ut sitt befintliga liv, det är möjligt, faktum kvarstår att det är du som står med konsekvenserna och måste reda ut allt.

Skriv ett brev till honom - även om du aldrig postar det så att du får svart på vitt på dina frågeställningar - kanske du finner svaren om du funderar igenom er tid tillsammans? Låt allt ta den tid som det tar..

Yonee · 2008-08-11, 21:22

Seolmate,
Det första min terapeut sa till mig var: "Sluta fokusera på att du ska lämna honom." Min målsättning med terapin var framför allt det - att få styrka att lämna honom.

Men för att ta rätt beslut - UTAN ATT GÅ SÖNDER - så måsta man skaffa sig insikt och styrka och det på många olika plan. Det är din utmaning och det även hans utmaning.

Tillvaron är sällan så enkel som den kan te sig vid ett snabbt ögonkast. Vi är ju mänskliga varelser med alla de subtila facetter och nyanser som gör att vi skiljer oss från övriga däggdjur.

Upplevelsen av den allomfattande kärleken och dess betydelse för var och en av oss är i allra högsta grad subjektiv. Det någon uppfattar som djup kärlek kan för en annan upplevas som en ytlig relation. Det någon på avstånd uppfattar som moraliskt oförsvarbart. Kan vid en närmare betraktelser vara försvarbart. Livet är inte svart eller vitt. Det omfattar ett helt spektra av miljontals färger - om vi tillåter oss se det - så ser vi också hur rikt livet är och att vi har många, många val och möjligheter.

Jag försvarar inte otrohet i princip. Men det kan finnas många orsaker och psykologiska faktorer som ligger bakom. Att fördöma stärker inte utan riskerar snarare att skada de spillror av självkänsla du har kvar. Försök rikta blicken och ljuset mot ditt inre. Försök känna in och hitta den som är du med mycket värme och mod.

Allt kommer att ordna sig. Du kommer att gå stärkt ur din kris. Oavsett!

p.s
Jag vill klargöra en sak: personer med god självkänsla, eller de lyckligt lottade som lever i sunda kärleksfulla relationer är inte otrogna. Jag tror också att i många fall är de dessutom vaccinerade mot att bli förälskade. Och häri ligger stora delar av hans dilemma.

Soulmate · 2008-08-12, 11:29

Reflektionist och Yonee....Tack för att Ni finns och framför allt Tack för det stöd och uppmuntran Ni ger mig.

Jag lovar, jag försöker tänka, och tänka positivt. Hat och hämnd ingår i vanliga fall inte i min värld. TACKOCHLOV så har jag släppt båda dessa, på min sinnesfrid, så förgörande tankar. Och det känns bra!!!

Nu försöker jag planera, ett par timmar i taget. Och i de planerna ingår min lill* Bebbe så klart. Kärleken till h*n, gör att jag både VILL och SKA skaffa mig perspektiv och insikt i min tillvaro. Men, jag tänker låta det ta den tid som behövs. Att läsa vad Ni skriver får mig att se ytterliga "vägskäl" ibland, och att våga vilja....tänka på att eventuellt pröva nya vägar.
Men framför allt ska jag -inte förhasta mig, det handlat ju inte bara om mig och mitt nu utan den lill* har också rätt att ha en mamma som är HEL.

Ni ger mig VÄRME och MOD. KRAMAR.

Jifer · 2008-08-12, 13:11

Jag har inget tips eller sådant att ge dig. Har aldrig varit i situationen, men jag vet hur det är att må dåligt. Önskar dig därför lycka till och skickar många förhoppningar om att du ska hitta den vägen som är rätt för dig och många många varma kramar!

Soulmate · 2008-08-12, 17:04

Åh Jifer. Tack, och många styrke- och tröstKRAMAR till Dig.
Du gav mig mycket, jag läste i din "tråd" du är en stark och insiktsfull tjej.
Dina ord vill jag låna, för jag känner att de är mina också.
Tänk att något så fint som KÄRLEKEN kan skada så mycket.....

Yonee · 2008-08-12, 20:22

I din bräcklighet så är du ändå så stark och tapper. Och du är en god människa men livet har farit hårt åt dig på sistone. Jag tror mig veta vad du genomlider och jag känner mycket med dig.

Har du funderat på att kontakta honom? Har du kanske i ditt inre formulerat vad du vill säga och fråga? Kanske tänker du att bollen ligger hos honom. Men du har något mycket viktigt att säga och jag tycker också du har rätt att ställa honom till svars. Varför inte göra ett försök, kanske får du något litet klargörande?

Kanske har inte ens han svar. Var beredd på det, de svåraste existentiella kvalen riskerar ibland att landa i förnekelse. Men han borde göra ett försök. Både för din och hans skull.

Eller vad säger du?

Soulmate · 2008-08-12, 21:47

Yonee!!

Hej igen och Tack för förslaget, jag lovar att alla övervägs noga.
Jag har inte riktigt klart för mig än, hur och vad, jag vill säga till honom.
Jag låter det hellre gå en dag extra än att jag förhastar mig.
Han ska dock få veta att han ska bli Pappa och jag ska fråga....Han är "skyldig" mig svar. Men jag orkar inte göra det riktigt än.
Det kan till och med vara så att jag är rädd för vad han ska säga, jag vet bara att den dagen SKA jag vara starkare än jag är nu.

Att känna "detta har hänt fler och inte bara mig" gör mig inte glad....däremot att få höra att det finns dem som gått stärkta ur relationen....Det gör mig gladare i min sorg.

Kramar.

Yonee · 2008-08-12, 23:13

Jodå,
jag förstår att du är rädd. Ta den tid du behöver. Formulera dina frågor men var också beredd på att han kanske inte har alla svar. Det är en process även för honom.

Jag har kommit vidare på grund av att jag tagit tag i mitt eget drama där jag lyft på de stenar som begränsat mitt liv. Och inte minst mitt tvivel på att jag är värd en sann kärlek. Det var en underbar känsla att plötsligt en dag bottna i att jag är värd något mer än en halvtidsman. Under lång tid förnekade jag detta. JAG var ju den enda kvinnan som fick känna och vara hans väsen nära. Stor kärlek till trots - till slut kom jag till insikt att relationen inte gav mig den trygghet jag förtjänar.

Jag kommer följa dig nu - så länge du är kvar på det här forumet.

Hoppas inte du glömmer bort att du kan göra något litet varje dag - för dig och för ditt lilla barn. Glömde du idag så ta igen det i morgon.

Önskar dig en god natt med välbehövlig vila!

Kram

Soulmate · 2008-08-13, 11:28

Yonee.

Tack, det värmer att Ni alla finns och det känns skönt att veta att Ni "följer" mig.
Jag fick tyvärr igår indikationer (via bekanta) på att mannen i fråga gått in i någon sorts depression....svårt att veta om det stämmer. Men jag tycker just nu att jag inte ska engagera mig i det/honom. Väntar istället.
Det är beslutet för närvarande, kan komma att ändras-vad vet jag.
Men visst det gör mej ont om honom, om oss båda, vi mår dåligt på var sitt håll egentligen. Tanken att vi hade kunnat må bra och glädjas tillsammans dyker upp.
Jag ska fånga denna dag också....med att ta en promenad.
Kram till ALLA, både Ni som hjälper, och som behöver hjälp.

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2008-08-11, 21:22	#32 (permalink)
Yonee Member Bronsmedlem Reg.datum: Aug 2008 Inlägg: 30 Krediter: 200	Seolmate, Det första min terapeut sa till mig var: "Sluta fokusera på att du ska lämna honom." Min målsättning med terapin var framför allt det - att få styrka att lämna honom. Men för att ta rätt beslut - UTAN ATT GÅ SÖNDER - så måsta man skaffa sig insikt och styrka och det på många olika plan. Det är din utmaning och det även hans utmaning. Tillvaron är sällan så enkel som den kan te sig vid ett snabbt ögonkast. Vi är ju mänskliga varelser med alla de subtila facetter och nyanser som gör att vi skiljer oss från övriga däggdjur. Upplevelsen av den allomfattande kärleken och dess betydelse för var och en av oss är i allra högsta grad subjektiv. Det någon uppfattar som djup kärlek kan för en annan upplevas som en ytlig relation. Det någon på avstånd uppfattar som moraliskt oförsvarbart. Kan vid en närmare betraktelser vara försvarbart. Livet är inte svart eller vitt. Det omfattar ett helt spektra av miljontals färger - om vi tillåter oss se det - så ser vi också hur rikt livet är och att vi har många, många val och möjligheter. Jag försvarar inte otrohet i princip. Men det kan finnas många orsaker och psykologiska faktorer som ligger bakom. Att fördöma stärker inte utan riskerar snarare att skada de spillror av självkänsla du har kvar. Försök rikta blicken och ljuset mot ditt inre. Försök känna in och hitta den som är du med mycket värme och mod. Allt kommer att ordna sig. Du kommer att gå stärkt ur din kris. Oavsett! p.s Jag vill klargöra en sak: personer med god självkänsla, eller de lyckligt lottade som lever i sunda kärleksfulla relationer är inte otrogna. Jag tror också att i många fall är de dessutom vaccinerade mot att bli förälskade. Och häri ligger stora delar av hans dilemma.

2008-08-12, 11:29	#33 (permalink)
Soulmate Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Jul 2008 Inlägg: 24 Krediter: 167	Reflektionist och Yonee....Tack för att Ni finns och framför allt Tack för det stöd och uppmuntran Ni ger mig. Jag lovar, jag försöker tänka, och tänka positivt. Hat och hämnd ingår i vanliga fall inte i min värld. TACKOCHLOV så har jag släppt båda dessa, på min sinnesfrid, så förgörande tankar. Och det känns bra!!! Nu försöker jag planera, ett par timmar i taget. Och i de planerna ingår min lill* Bebbe så klart. Kärleken till hn, gör att jag både VILL och SKA skaffa mig perspektiv och insikt i min tillvaro. Men, jag tänker låta det ta den tid som behövs. Att läsa vad Ni skriver får mig att se ytterliga "vägskäl" ibland, och att våga vilja....tänka på att eventuellt pröva nya vägar. Men framför allt ska jag -inte förhasta mig, det handlat ju inte bara om mig och mitt nu utan den lill har också rätt att ha en mamma som är HEL. Ni ger mig VÄRME och MOD. KRAMAR.

2008-08-12, 13:11	#34 (permalink)
Jifer Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Aug 2008 Inlägg: 25 Krediter: 126	Jag har inget tips eller sådant att ge dig. Har aldrig varit i situationen, men jag vet hur det är att må dåligt. Önskar dig därför lycka till och skickar många förhoppningar om att du ska hitta den vägen som är rätt för dig och många många varma kramar!

2008-08-12, 17:04	#35 (permalink)
Soulmate Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Jul 2008 Inlägg: 24 Krediter: 167	Åh Jifer. Tack, och många styrke- och tröstKRAMAR till Dig. Du gav mig mycket, jag läste i din "tråd" du är en stark och insiktsfull tjej. Dina ord vill jag låna, för jag känner att de är mina också. Tänk att något så fint som KÄRLEKEN kan skada så mycket.....

2008-08-12, 20:22	#36 (permalink)
Yonee Member Bronsmedlem Reg.datum: Aug 2008 Inlägg: 30 Krediter: 200	I din bräcklighet så är du ändå så stark och tapper. Och du är en god människa men livet har farit hårt åt dig på sistone. Jag tror mig veta vad du genomlider och jag känner mycket med dig. Har du funderat på att kontakta honom? Har du kanske i ditt inre formulerat vad du vill säga och fråga? Kanske tänker du att bollen ligger hos honom. Men du har något mycket viktigt att säga och jag tycker också du har rätt att ställa honom till svars. Varför inte göra ett försök, kanske får du något litet klargörande? Kanske har inte ens han svar. Var beredd på det, de svåraste existentiella kvalen riskerar ibland att landa i förnekelse. Men han borde göra ett försök. Både för din och hans skull. Eller vad säger du?

2008-08-12, 21:47	#37 (permalink)
Soulmate Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Jul 2008 Inlägg: 24 Krediter: 167	Yonee!! Hej igen och Tack för förslaget, jag lovar att alla övervägs noga. Jag har inte riktigt klart för mig än, hur och vad, jag vill säga till honom. Jag låter det hellre gå en dag extra än att jag förhastar mig. Han ska dock få veta att han ska bli Pappa och jag ska fråga....Han är "skyldig" mig svar. Men jag orkar inte göra det riktigt än. Det kan till och med vara så att jag är rädd för vad han ska säga, jag vet bara att den dagen SKA jag vara starkare än jag är nu. Att känna "detta har hänt fler och inte bara mig" gör mig inte glad....däremot att få höra att det finns dem som gått stärkta ur relationen....Det gör mig gladare i min sorg. Kramar.

2008-08-12, 23:13	#38 (permalink)
Yonee Member Bronsmedlem Reg.datum: Aug 2008 Inlägg: 30 Krediter: 200	Jodå, jag förstår att du är rädd. Ta den tid du behöver. Formulera dina frågor men var också beredd på att han kanske inte har alla svar. Det är en process även för honom. Jag har kommit vidare på grund av att jag tagit tag i mitt eget drama där jag lyft på de stenar som begränsat mitt liv. Och inte minst mitt tvivel på att jag är värd en sann kärlek. Det var en underbar känsla att plötsligt en dag bottna i att jag är värd något mer än en halvtidsman. Under lång tid förnekade jag detta. JAG var ju den enda kvinnan som fick känna och vara hans väsen nära. Stor kärlek till trots - till slut kom jag till insikt att relationen inte gav mig den trygghet jag förtjänar. Jag kommer följa dig nu - så länge du är kvar på det här forumet. Hoppas inte du glömmer bort att du kan göra något litet varje dag - för dig och för ditt lilla barn. Glömde du idag så ta igen det i morgon. Önskar dig en god natt med välbehövlig vila! Kram

2008-08-13, 11:28	#39 (permalink)
Soulmate Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Jul 2008 Inlägg: 24 Krediter: 167	Yonee. Tack, det värmer att Ni alla finns och det känns skönt att veta att Ni "följer" mig. Jag fick tyvärr igår indikationer (via bekanta) på att mannen i fråga gått in i någon sorts depression....svårt att veta om det stämmer. Men jag tycker just nu att jag inte ska engagera mig i det/honom. Väntar istället. Det är beslutet för närvarande, kan komma att ändras-vad vet jag. Men visst det gör mej ont om honom, om oss båda, vi mår dåligt på var sitt håll egentligen. Tanken att vi hade kunnat må bra och glädjas tillsammans dyker upp. Jag ska fånga denna dag också....med att ta en promenad. Kram till ALLA, både Ni som hjälper, och som behöver hjälp.