Soulmate

Tack för att ALLA finns.
Känslan att inte vara ensam djupt nere underlättar inte, men, ger på något sätt en tröst. Jag vet att jag ser allt i Svart/Vitt just nu men ska för mitt nya lill* liv försöka slippa ut ur vakumet jag befinner mej i.
Jag tänkte mycket igår på det där att han skulle höra av sej inom 2-3 dagar, och var givetvis LEDSEN. Han gjorde ju INTE det. Kom sen att tänka på det någon skrev, om att han nog kontrolleras väldeliga. Och då....faktiskt kände jag i alla fall någon form av skedeglädje....hämnden kanske inte jag behöver stå för. Den kommer av sej självt verkar det som.
Det skulle vara skönt om jag helst slipper den känslan, helt. Men det finns så oändligt många frågor kvar ändå, svåra att greppa.
HUR och VARFÖR???? Låten "Du är min MAN" har fått en ny innebörd för mej.

Soulmate

Jag satte just in en avatar.
Jag valde symbolen jag har för det förlorade barnet. En tösängel. Ja, jag vet att det var en flicka. Vi hade även gett henne ett namn men det vill jag inte berätta om. Varför jag skriver detta är....Jag vill att Ni ska förstå att hon är en stor del av min tunga sorg. Det finns så många varför kring henne, jag vet inte hur jag ska få det att låta vettigt, men kanske tiden hjälper till så småningom.

Jag försöker fokusera på det nya lill* livet i alla fall. Känner att jag måste det, men vill inte glömma.

Yonee

Hej igen,
Klart du är ledsen och förkrossad och det är helt naturligt att du hemfaller åt hämndlystna tankar. Det är ju du som får stå där och ta smällen av hans svek och oförmåga. Men en tröst - om än klen sådan - är att sanningen alltid hinner i kapp.

Jag tänker på dig och det lilla barnet som växer i dig. Du står inför så många utmaningar och för att klara dem så måste du ta hand om dig och söka konkret stöd och hjälp. En sätt är att du kontaktar mvc redan nu och berättar om din situation. De kan lotsa dig vidare till en kurator eller terapeut som du reflektera med.

Det är smärtsamt att ha en massa frågor som kanske aldrig får svar. Man vill ju veta och man vill ju tro att det var en alldeles unik och fantastisk kärlek. Och så klart så är det. Varje kärlek är unik. Men varje persons bottnar är också outgrundliga och mycket styrs av det omedvetna. "Din man" har helt klart själsiga problem. Hans väsen vill något - vill dig/er något - men han har inte styrka eller vilja nog att förändra sitt liv och de konturer han skapat.

Glöm inte att han har ett val. Så även hans fru. Men du kan inte påverka dem - däremot kan du påverka dina val. Jo, du vet detta redan och du funderar säkert redan i dessa banor. Men fortsätt fundera! Vad behöver du för att leva ett gott liv?

Jag har för egen del slutligen kommit till en insikt. En kan tyckas banal sådan; att jag vill leva ett bra liv - i kärlek - på heltid. Jag satt fast i en ond spiral som sa mig att jag inte KUNDE släppa honom. Men fick tillslut erkänna för mig själv att jag inte VILLE släppa honom. Det är en viss skillnad. Jag blir starkare dag för dag och bottnar allt mer i vad jag behöver i mitt liv. Det är en spännande process som gått i snigelfart men det känns oändligt bra. Hoppas även att du vill starta och njuta av den resan. Det är inte så lätt - men försök lägga fokus och den energi du har på dig själv och det väntade barnet.

Det finns något du kan göra just nu för att ta hand om dig och ta vara på dagen.

Vad kan du göra just idag?

Stor kram!

Soulmate

Tack Yonee!!!
Du fick mej att fatta ETT beslut i alla fall.
Jag vet att det låter helknasigt, men för mej känns det stort.
Jag ska logga ut härifrån en stund, ta en promenad, och försöka att bara vara jag.
KRAM och Lycka Till på din egen tunga vandring.

Yonee

Tack själv,
Du är absolut inte helknasig. Det var bra gjort av dig. De små, små stegen gör skillnad. Jag ska själv snart ut med min dotter och köpa nya kläder och skolväska inför skolstarten - hon börjar i ny skola - 6:an! Tiden går så fort. Vi måste ta vara på livet oss själva och våra älskade barn!

Kram

Reflektionist

Jag tycker mig känna på det du skriver att du mår en liten, liten aning bättre idag. Det är viktigt för dig och barnet du väntar att du försöker att hitta någon form av sinnesfrid även om jag förstår att det är outhärdligt svårt med tanke på det du gått igenom.

Fokusera på dig själv, dina livsval och så får mannen försöka att hitta sina egna vägar. Vad än du väljer så är det viktigt att du har stöd och trygghet från andra, släkt, vänner, och som någon annan skrev, MVC, kanske någon kurator eller liknande. Det är viktigt att du kan bygga upp din styrka för de tider som skall komma...

Lycka till..

Soulmate

Kram och Tack Reflektionist.

Ja, lite bättre känns det mellan varven, tack vare alla som får mej att tänka....och tänka igen, i nya banor.
Jag har bestämt mej för att tänka på den lill* i första hand nu, kan inte må bra av en gråtig och hatisk mammsi. Det är nu vid sängdags det känns tungt....att ligga och inte kunna sova, tanken på honom, framtiden....NÄE vill inte gråta....Nattis istället.

Soulmate

Så klart....blev det en massa tänkande, och gråt innan John Blund kom....

Jag saknar honom, och väntar fortfarande (är det något vi "den andra kvinnan" är bra på så MÅSTE det vara att vänta) saknar inte bara personen, jag saknar också alla våra härliga samtal, jag saknar närheten vi hade. Jag låg och försökte tänka på....om vi möttes på gatan....skulle jag vilja "slå och banka" på honom? men NÄE, jag skulle springa in i hans famn.
JÄÄÄ....jag ÄLSKAR honom.

Jag har bara så svårt att förstå hans agerande, i samband med det första barnets död, och nu....han sa att han hade hoppats på en ny graviditet.
Är det ett sätt....att veta vart jag är....ett sätt att bryta sej själv lös....behöver han det som en slags accelerator????
Frågorna blir fler och fler vartefter mina tankar klarnar, tycks det som.

Dagens beslut är....att försöka ta hand om mej själv. Alla tankar på hämnd har jag försökt flytta längst bak, jag är ju inte sån innerst inne.
Finner en tröst i -Sanningen hinner ikapp alla.

leelo

Jag måste dock erkänna att jag håller med ovanstående... det är visserligen jätte svårt och jobbigt för dig att styra över dina känslor men nu är det så här att du inte har nått val, prata med en expert om det hjälper.
jag har jätte svårt för otrohet och tjejer/killar som tilåter sig själva att vara den andra "kvinnan" "mannen" i någons liv....jag har tyvärr att säga svårt att känna sympati för dessa.....men ja hoppas att du inser att han egentligen inte alls e den soulmaten du uppfattar honom som, han e ju fortfarande kvar med hans fru, en sådan soulmate vill du nog inte ha....
fundera lite över signaler och eran relation, e det verkligen så att han älskar dig eller var han bara ute efter lite krydda i vardagen? lycka till

Soulmate

leelo...Jag vet inte vad jag ska svara till dig.
Men, Tack i alla fall för ditt Lycka Till.