musikfreaknr1

Hej. Jag har en killkompis som jag har känt i hela mitt liv. Vi känner varandra genom att vi har sommarstugor på samma ställe och det är där vi brukar träffas, för vanligtvis är det halva landet mellan oss. För ett år sedan började jag känna att jag tyckte mer om honom än bara som kompis. Han verkade vara kär i mig också då, men tyvärr avslutades den sommaren med ett stort bråk. Jag hade tagit med en annan kompis till sommarstället , en tjejkompis som skulle vara med där tills vi åkte hem, och helt plötsligt var de två jättebra vänner och han slutade vara gullig och omtänksam mot mig bara för att det hade kommit en ny tjej dit som han ville lära känna. Det var verkligen hemskt att behöva umgås med dom båda den korta tiden som var kvar där och samtidigt inte vara med dem, de pratade nästan bara med varandra när vi var tillsammans alla tre. Efter en vecka fick jag nog och skällde ut båda två för att de hade dissat mig totalt, i alla fall den här killen hade ju gjort det.

Jag var väldigt besviken på honom för det han hade gjort, men naturligtvis hade killen och min tjejkompis absolut inte gjort det här med flit. De ångrade sig jättemycket och båda grät för min skull för att de hade sårat mig så mycket utan att veta om det. Jag är helt säker på att de ångrar sig, men kan ändå inte låta min tjejkompis träffa den här killen som jag är kär i igen... Varken killen eller min tjejkompis vet om att jag är kär i honom, men jag funderar på att berätta för dem båda vad jag egentligen känner för honom. Jag orkar snart inte längre med att undanhålla min kärlek till honom. Jag träffade inte min killkompis förrän ett år efter att det här bråket hade ägt rum. Då var allt som vanligt mellan oss, men han verkar inte längre vara kär i mig. Nu uppför han sig som om att han bara vill vara min kompis och inget mer. Vi har pratat igenom det som hände förra året en gång till och jag vet att han ångrar sig. Men efter allt det här känns det svårt att berätta för honom hur mycket jag älskar honom. Vi kan inte träffas så ofta pga. avståndet så jag har inte så många chanser att berätta vad jag egentligen känner. Och jag vill inte riskera vår vänskap heller. Vi är väldigt nära vänner och kan prata om allt och det är nåt jag inte vil förlora, men jag är rädd jag kommer göra det om jag erkänner för honom att jag är kär i honom. Dessutom kommer han ju att finnas på stället där vi har våra sommarställen under resten av våra liv, så om han inte vill vara kompis med mig längre när jag har berättat så måste jag ändå se honom ibland. Och det skulle göra ont att se honom utan att få gå fram och prata med honom, för jag älskar honom så mycket.

Ja och så som om det inte räckte så verkar hans lillebror vara kär i mig. Han är sex år yngre och jättesnäll, men tyvärr alldeles för liten och omogen för mig.

Jag har alltså problem och skulle vara mycket tacksam för råd och stöd. Snälla nån, svara på det här. Jag behöver verkligen hjälp för jag klarar snart inte längre av att ha det såhär. Hjälp mig!

Ståhl

Omoget och egoistiskt tänkt, ursäkta. Din tjejkompis vet inte hur du känner för honom, och det gör inte han heller. Två människor fattar tycke för varandra och du tycker att du ska kontrollera det flödet för att du känner dig kränkt av att du inte får så mycket uppmärksamhet av honom som du önskar att du skulle få eftersom du är kär i honom?

Ledsen, livet är inte en silkesvante och du är ingen glasdocka. Om de fattar tycke för varandra måste du inse att han troligen ändå inte kommer att fatta tycke för dig. Ska du då, för att han inte blir kär i dig, missunna både honom och din tjejkompis glädje och kärlek? Själviskt.

Hårda ord kanske, men du behöver nog höra det.

musikfreaknr1

Jag vet att jag inte har rätt att stå i vägen för dem om de verkligen vill vara vänner. Jag känner båda bra och vet att de inte skulle vilja vara ihop, det har en av dem i alla fall uttryckligen sagt. Både den här killen och min tjejkompis är väldigt bra personer, ingen av dem skulle någonsin såra mig medvetet.
Men jag tror att mitt största problem ligger i att min killkompis inte vet vad jag känner för honom, det ger mig ångest och den enda anledningen till att jag inte berättar det för honom är att jag inte vill förlora honom som kompis. Fast helt ärligt så tror jag inte att han verkligen skulle "dumpa" mig bara för att jag är kär i honom. Jag hoppas i alla fall inte det.

Jag förstår om det låg en egoistisk ton i det förra jag skrev, jag insåg det bara inte förrän jag fick ett svar och någon annans synvinkel på läget. Men det var precis så jag kände...

Egentligen har jag nog mest mig själv att skylla för att jag mår såhär. Varken min killkompis eller min tjejkompis har någonsin velat det, det är jag säker på. Av någon anledning har jag bara svårt att komma över allt... Kan det vara bra om jag berättar för min tjejkompis exakt hur det är? Jag vet att hon skulle stötta mig och stöd är det jag behöver mest nu för att våga berätta allt för killen också. Om ens det räcker. Hur ska jag våga berätta allt för honom och hur ska jag göra det på bästa möjliga sätt?

Hårda ord kan nog också vara bra ibland, det har jag fått klart för mig. Jag får bara känslan av att de är för goda för mig ibland...

Reflektionist

Det var lite trassligt för dig förstår jag, men det här är ju dina vänner som du skriver om, du har som jag förstår det inte haft någon relation med någon av dem.

Det är nog ingen som är tankeläsare i det här fallet av dem båda och de kan inte gissa sig till vad som rör sig inom dig. Du kan heller inte vara den som styr vem som är tillsammans med vem, fattar de tycke för varandra så får du göra ett val - acceptera det eller bryta med dem.

Du kanske också borde fundera igenom dina känslor för killen, känner du något för honom så kanske du skall göra något åt det. Vi människor har så lätt för att vilja gå in och styra och ställa men vänskap är en frivillig relationsform och den kan inte innebära att man tvingar någon till att känna eller inte känna.

Låt dina vänner leva sitt liv och göra de val som känns rätt för dem. Du måste istället fokusera på dina val och vem du vill ha till vän eller partner.

musikfreaknr1

Jag tror att jag ska berätta för dem båda vad jag känner. Men så fort jag tänker på att berätta för min killkompis så börjar jag tänka på vad som skulle hända om han blev arg eller nåt. Nu har jag honom i alla fall som vän och hellre det än att inte ha honom alls. Jag har verkligen ingen aning om hur han kommer att reagera på det här, men jag tror att min tjejkompis skulle göra allt för att stötta mig.

Jag vet inte varför jag känner mig så svartsjuk. Han är inte kär i henne och de två skulle nog inte passa ihop i vilket fall som helst. De är helt olika personligheter och deras enda egentliga gemensamma de har är nog att de känner mig.
Jag vet att det är jag som har makten över den här situationen, fast jag vet inte riktigt hur jag ska använda den...