Bränd

Hej igen!
Jag bröt vår förlovning på pga att mitt ex inte kunde prata ut med sin dotter om att han faktiskt ville vara tillsammans med mig. Jag får inte vara med på student, födelsedagar, barndop etc. och det känns för mig jättejobbigt, för jag tycker att är man tillsammans så är det 100%. Så jag bröt vår förlovning för att få honom att vakna, men det gjorde han alltså inte...

Vi har varit ihop sen 2004 och hann vara både sambo och särbo(pga att det skar sig med hans dotter, så därför flyttade jag). Jag har bett henne om ursäkt men hon godtar den inte( hon fyller 20 i år) även fast jag vet att det inte är bara mitt fel. Mitt ex och jag träffas fortfarande men han har förändrats han säger aldrig ett kärleksfullt ord till mig. Förutom när jag går ut för mig själv på dans. Då får jag sms om att jag är attraktiv och han längtar efter mig. Men när jag frågar honom om han vill ha ett förhållande med mig igen, så svarar han att han inte har de rätta känslorna för mig.

Jag vill ju inget hellre än att han ska ha det. Jag blir inte klok på honom???

Snälla förklara för mig så jag förstår

Sorin

Dottern kanske ställer ultimatum också. Att han får välja mellan henne och dig. Inga lätta val där. Hans dotter, även som vuxen, är fortfarande hans dotter.

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Bränd

Tack för ditt svar Sorin! Vi har varit tillsammans i helgen och haft det jättemysigt tillsammans, men jag känner mej fortfarande osäker på honom vad han vill...

Sorin

Han KANSKE vill ha dig samtidigt som han vill ställa upp på dotterns krav om att du inte ska närvara vid vissa familjesammanslutningar (kanske fel ord här, kommer inte på det rätta men du förstår säkert vad jag syftar på).

Skulle det vara så då behöver du kanske ta ställning till det. Personligen tycker jag att ni båda (du och dottern) har rätt till era krav. MEn om detta ska lösas måste en av er backa lite, tror jag. Så det handlar del´vis om hur mycket du också vill vara ihop med honom. Hur mycket du är villig att kompromissa utan att bli bitter och låta det påverka relationen negativt.

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Reflektionist

Det är inte lätt att skapa en relation när det handlar om många partners och det blir det ju när det är barn även om de är vuxna inblandade i en relation. Jag tror de flesta av oss backar i relationen om vi ser att det inte fungerar med vår partner och barnet.

Samtidigt har han ju tydligen känslor för dig med tanke på beteendet, men det som du måste arbeta med är att ni måste hitta en samsyn på hur en relation skulle kunna se ut där alla inblandade har fått sina behov tillgodosedda.

Jag är ingen expert men som en annan vuxen kvinna med vuxna barn till dig kan jag säga, ligg lågt. Dottern kommer nu att skapa sig ett eget liv där inte pappa är centralfigur längre, snarare kommer det perioder då hon blir tacksam för att han träffar någon och inte bara sitter och väntar på henne.

Självklart vill alla ha sin mamma eller pappa för sig själva oavsett ålder, dock medför mognaden att man inser att vad man vill och vad man har rätt till är lite olika saker..

Fundera igenom vilken slags relation du vill ha och om du känner att du orkar fortsätta, livet är för kort för att vänta på att det skall börja hända...

Kram

Bränd

Tack för ditt svar Reflektionist, jag tycker det är jättejobbigt just nu. Jag vill helst att han säger att vi ska börja om från början, men som det är nu så verkar han så fruktansvärt osäker... Fast vi träffas alltid på helgerna och han planerar massa saker med mig så uppenbarligen så har han känslor. Men jag vill ju ha ett normalt liv där man bor tillsammans och vaknar upp tillsammans lagar middag och sånt, bjuder hem vänner. Ja kort sagt ett normalt liv. Kram

Bränd

Tack Sorin. Det är svårt att inte bli bitter. Vi tjafsar ibland om små saker. Han har även varit otrogen mot mig en gång och satt in kontaktannonser. och varför han satte in kontakt annonserna förklarar han om att han bara var nyfiken. Och otroheten var för att han trodde att det aldrig kunde bli vi igen genom att jag flyttade ifrån honom på grund av tjafset med hans dotter. Dottern bor nu för sig själv tillsammans med sin kille. Men mamman krånglar till det för oss och vägrar låta mig vara med på familjesammankomsterna. Och till saken hör att dom separerade 2001 och vi träffades 2004, SÅ DET är inte jag som är orsaken till att det sprack mellan dom. Förklara om du kan snälla....!

Yonee

Hej,
Han befinner sig i en lojalitetskonflikt där lojaliteten till den ursprungliga kärnfamiljen är starkare än den är till dig. Jag ser en bild; där han står i mitten med dig som drar i ena armen och familjen i den andra. Pass upp så det inte blir en prestigekamp mellan dig och hans dotter/x-fru.

Angående hans känslor till dig så har han ju uppenbarligen känslor. Men han uttrycker också tvivel. Frågan är vad dessa tvivel är sprungna ur. Är de ett uttryck för att rättfärdiga hans agerande då han väljer familjens vilja framför din och kanske också sin egen? För OM det var frid och fröjd - visst skulle han väl vilja ha med dig då?

Det bottnar väl egentligen i om ni älskar varandra och ser en framtid tillsammans. Om det är så, borde det även finnas förutsättningar för samarbete. För att finna kompromisser och lösningar. På kort och lång sikt.

Lycka till!

Reflektionist

Ett normalt liv - vad nu det är - är självklart det man strävar efter. Samtidigt verkar det som om ni gått igenom en hel del under tid ni varit tillsammans. Efter vad jag tycker mig läst har det både varit konflikter med x, otrohet och tonårsdöttrar, vilket tillsammans skapar en riktig energitjuvshärva.

Du verkar ju finnas med i hans liv och framtidsplaner om det är så att han planerar saker och det är ju positivt, men det kanske är så att du skall ligga lite lågt ett tag och riktigt känna efter vad du vill ha ut av ert förhållande innan du tar en tydlig och klar diskussion med honom om framtiden och livet.

Alla de saker du beskriver kräver naturligtvis sin tribut av både dig och honom, tonårsdöttrar är mycket krävande på sitt sätt och är det något som man prioriterar i livet så är det ju barnen oavsett åldern de befinner sig i. Kanske är det också så att hon mognar och inser att din partner har rätt till ett eget liv nu är hennes verkar vara på banan.

Men varför inte ta en timeout och fundera igenom vad du vill ha innan du tar diskussionen, då hinner kanske både han och du tänka igenom var ni står i relationen..

Lycka till

Bränd

Tack Reflektionist. Du säger många kloka ord som jag ska fundera på.