![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om parterapi och familjeterapi. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
hej!
Jag har just läst boken "Kvinnor som älskar för mycket..." och känner så väl igen mig i det. Jag är nog själv lite av den sorten kan jag förstår eftersom jag känner igen mig i så mycket i boken. Hm...jag har oerhört lätt att fokusera så mycket energi på en man, tankarna blir hela tiden på hans område, "vad gör han" "varför tänker han så.." och div olika liknande frågor snurrar runt i huvet. Jag tror jag är nu är inne i tillfrisknande fasen eftersom jag nu lättar haft energi att släppa honom och blicka framåt mot mina egna projekt, det känns inte värt att lägga så mycket energi på honom längre. men det är så OERHÖRT svårt eftersom detta mönster pågått så länge hos mig. Känenr någon igen sig i detta? SKRIV..isåfall !! |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) | |
|
Member
Silvermedlem
|
Citat:
Kram Sara |
|
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Ja, jag hörde också till den typen. Var glad att någon ville ha mig och typ "klängranka" när jag var yngre. Det har med självkänslan att göra, tror jag. Man anser sig inte värd så mycket och tar därför första bästa. Är rädd att bli övergiven.
|
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Rating 10
Diamantmedlem
|
Boken är skriven av den amerikanske psykoterapeuten Robin Norwood. Den utkom i pocket på svenska år 2001 (panbok).
Från omslaget: "Många kvinnor dras hela tiden till olyckliga förhållanden med män. Sedan kämpar de för att få dessa dödsdömda förhållanden att fungera - genom att älska mannen ännu mer. Varför?"
__________________
_ _ _
MORE than the Sum of my Experiences |
|
|
|
|
|
#7 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Japp, här är en till. Men det går verkligen att bli av med den känslan. För mig har det tagit tid, men det är otroligt skönt när jag känner att jag inte behöver någon annan för att fylla mitt inre tomrum.
Tidigare sökte jag män för att de skulle göra mitt liv lyckligt, men min senaste partner lärde mig genom att lämna mig att det inte funkar så. Idag är jag mycket mer självständig och älskar för att jag älskar och inte för att jag ska bli hel. Tror precis som någon sa här, det handlar om självkänslan. Det är iaf den jag stärkt det senaste halvåret.... Lycka till |
|
|
|
|
|
#8 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Hej! Jag är också inne på spåret självkänsla och tomheten. Jag kände att den här mannen skulle fylla min tomhet, men det går ju inte, jag tror att en man känner av det också att jag är väldigt på och angelägen att han ska fylla på glädje och allt i mitt liv. Det måste jag ju själv göra. När man själv har låg självkänsla tror jag man drar till sig lika vilsna själar
|
|
|
|
|
|
#9 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Jag håller mig dig. Jag tror man dras till det man behöver. En människa som plockar fram dessa sidor för att man ska kunna få en möjlighet att jobba med dom. Jag vet att jag plockade fram saker hos mitt ex som han idag jobbar hårt med att lära sig hantera. Sen att det ska behöva gå så långt att man inte kan leva tillsammans är tråkigt. Speciellt om det finns kärlek kvar.
Jag vet idag de sidor jag måste jobba med, men jobbet inåt är som en lök, har man väl börjat skala av det yttersta lagret hittar man nya sidor att jobba med. Tror det är ett livslångt verk, man blir aldrig färdig, men man blir bättre och bättre på att hantera situationer som är jobbiga. Jobba med självkänslan, glöm inte att den är färskvara, som att träna en muskel. Lägger man av faller man tillbaka igen. Affirmera fina saker om dig själv, tänk inte så långt fram, försök vara här och nu, det är det enda stadiet vi vet något om. Närvaro och medvetenhet i varje enskild situation... Kram |
|
|
|
|
|
#10 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Jag ansluter mig... känner igen mig väl... taskig självkänsla, tomhet... låter ganska logiskt när man läser det här att man blir lite för beroende och kontrollerande, rädd att bli lämnad....
Är väldigt imponerad av er som har lyckats ändra mönstret! Får man fråga hur ni har gjort? Kan man klara det själv? mvh cellomk |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|