F82

Hej igen... Får inga svar så försöker ta upp mitt dilemma här och nu.

Mitt ex och jag som gjort slut/ har en paus vill båda att det ska bli vi igen. Ena dagen så ser det ljust ut andra mörkt. Jag vill att det ska bli vi nu men hon säger att det kommer att ta tid. Hon vill bo för sig själv och vara sin egen lyckas smed ett långt tag innan vi kan bli två igen. Hon säger att hon måste slåss med sina inre demoner innan det går och att jag inte kan hjälpa henne. Hon söker heller ingen professionell hjälp.

Varje dag går jag och väntar på att hon ens ska säga något positivt. Inatt ringde hon full och saknade mig. Idag säger hon att sanningen kommer från fyllon och barn. Direkt jag frågar något om vår framtid säger hon "nu är du där igen". Under denna väntan håller jag på att falla sönder i bitar. Inte en minut går utan att jag tänker på henne och så har det varit nu i två och en halv månad. Ökar jämt och ständigt min dosering av antidepressiva på läkares rekommendation. Får också besöka psykolog allt oftare. Kan inte ställa några krav på mitt ex för då backar hon 50 steg. Undertiden ställer hon jättestora krav på mig. Känns på många sätt att hon bara håller fast vid mig tills dagen D kommer, då hon har gjort klart allt hon måste göra här i höst för att sedan kunna klämna mig för gott.

Mår verkligen inte bra...

Dopa minen:)

Du sitter på avbytarbänken som reserv ifall hon inte hittar någon annan. Acceptera inte det!

Jag ska PM:a en länk till en tråd på annat forum som jag skrivit i till någon i liknande sits som du. Den är nog inte riktigt rumsren här

__________________
Hobby-filosof...

sarkar01

Hej F82!

Du har skrivit några mycket bra inlägg i mina trådar som har hjälpt och stärkt mig och jag hoppas att jag även kan göra detta för dig!

När jag läser det du skrivit så tänker jag även till själv. I mitt fall så är det ju jag som gjort slut pga att min sambo är så svartsjuk och har sån problem med humöret att jag är mer eller mindre begränsad i det mesta jag gör i livet. Jag har svårt att tro att han kan ändra sig och att det någonsin kommer bli bra men samtidigt älskar jag honom så mycket att jag inte kan hålla mig borta från honom... och önskar att allt skall ordna sig även om jag vet att jag förmodligen i slutändan skulle leva ett olykligt liv med honom, ett begränsat liv. Men kärleken är så stark. Samtidigt är det inte bra av mig att höra av mig så mycket för det gör det ju bara värre för honom..

Ditt fall är ju lite annorlunda, det verkar som att hon hör av sig till dig för att ha dig där i väntan på något bättre. Men det kanske inte är så även omdet verkar så? Kanske i själva verket är så att hon har svårt att leva utan dig också även om hon inte vill erkänna det för dig. Men detta betyder INTE att du skall gå och plågas för det. Vet att det är svårt för dig att säga ifrån men det bästa tror jag ändå skulle vara om du försökte bryta kontakten helt. Både för din och hennes skulle. Om det är meningen att det skall vara ni så kommer ni hitta tillbaka till varandra, ni kanske bara behöver leva separata liv först?. Och om det inte blir ni igen så behöver ni ändå lugn och ro för att bygga upp era nya liv var och en försig. Tror du kommer känna dig starkare och att det kommer bli lättare med tiden om ni bryter helt. Men tro mig jag vet att det inte bara är att göra utan det är svårt och man mår piss. Men man får tillåta sigsjälv att göra det. (Önskar jag kunde lyda mina egna råd). En dag måste det väl bli bättre? Även om jag är rädd för framtiden så hoppas jag att det någonstanns måste bli bra. Du och jag är 26 år, detta kan inte vara slutet.

Kramar Sara

flisa

Det låter som hon utnyttjar dig, änvänder dig när hon själv vill.
Skulle du kunna göra så mot henne?
Skulle du behandla någon du älskar på det viset?
Du är värd bättre, sätt ner foten och säg det till henne
Flisa

F82

Hej alla snälla som skrivit så utförligt och klokt åt mig!

Det är som du skriver Sarkar01 man kanske vet vad som vore bäst men det är svårt att bara lämna och gå vidare. Idag har det börjat verka som att vi kan bygga på en grund igen men det är svårt att säga något efter bara en dag. Hon vet fortfarande inte om hon klarar av att jag har en relation med min familj som sårat henne. Hon undrar hur vårt framtida liv ska bli och det förstår jag. Ska ännu ett tag till se hur saker och ting utvecklas, nyckeln är nog tid men samtidigt måste man se till att man inte går under själv på vägen. Det som hon gjorde idag för mig var goda rehabiliteringssaker vilket ju kändes bra. Hon visade på något sätt att hon iaf vill vara med mig samtidigt som jag också bevisat för henne i veckan att jag bryr mig väldigt mycket om henne och älskar henne. Gjorde det på ett sånt sätt att det inte går att ta fel, eftersom vi jobbar på samma ställe men jag är ordinarie och hon tillfällig fick jag en förfrågan av mina chefer. De frågade om jag ville att hon inte skulle jobba här mer. Jag svarade att det var ok för mig. Det är hennes enda inkomstkälla.

sarkar01

Du skriver att din familj har sårat henne, åp vilket sätt? Nu vet jag ju inte som sagt vad det handlar om men hon kan inte ställa krav eller känna sig sårad över att du har kontakt med din familj. Klart att du skall ha det. Min sambo stör sig på att jag har en tajt kontakt med min familj han kan bli arg om jag intehelt tiden ställer mig på hans "sida" om diskution uppstår (måste bara tillägga att min familj älskar honom och det har aldrig varit några problem). Men han stör sig på att jag vill umgås med dem också ibland. Detta blir ju jobbigt för jag tycker inte att man skall behöva välja. Vi bor ca 100 mil från min familj så det är klart man vill hälsa på dem ibland.

Jag hoppas verkligen att ni kan reda ut saker mellan er. Ta det bara lugnt och kän efter hur det känns för dig. Om hon börjar krångla och gör dig illa så säg ifrån att du inte köper det längre, även om det är svårt. Vem vet om du säger till kanske hon inser vad hon gör och skärper till sig!

Kram Sara

Fisken

Ja, som dem andra här eller de flesta skrivit. Så låter det som hon verkligen utnyttjar dig som hon själv behagar. Vad är de för "flickvän"?
Själv skulle jag aldrig göra så om jag var i samma sits som sig. (fast en "pojkvän)
Du är inte värd henne, du värd någon bättre. Som verkligen bryr sig om dig.
//Fisken.

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag kan ej sätta fingret på vad jag har för problem.
Jag har känner mig deprimerad, misstänker att jag har Asperger/ADD...
Jag har annars ganska dålig självkänsla och har ångestproblematik.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

F82

Hej och tack för era råd!

Problemet ligger i en konflikt som hon har med min syster. Den konfliktern ledde också till att min morsa sa till åt min flickvän att hon inte tycker om att ha bråka i familjen och hon som är äldre borde inte ta det så allvarligt.
Konflikten mellan min flickvän och min syster handlar om olika saker. Bland annat hade min flickvän blivit arg på henne när hon berättade om mina tidigare tjejer och lite sånt. Av det har min flickvän tagit väldigt illa upp och det kan man ju inte säga är rätt eller fel. Alla har ju rätt till sina känslor tycker jag.