Det ser ut som om du inte är medlem på Terapisnack ännu, för att registrera dig, klicka här...

Terapisnack

Välkommen till Terapisnack!

Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra.

Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något.

Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi!

För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm.

Så vad väntar du på, bli medlem direkt!

Nyheter

Aktuellt


Terapisnacks helg
8-9 nov
Våra kontor

 

Göteborg
Alingsås
Kungsbacka
Stenungsund
Halmstad
Stockholm
Falkenberg
Hässleholm
Linköping
Vill du annonsera här?

Kontakta oss på info@comunicera.se

Gå tillbaka   Terapisnack > Expertforum > Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer
Registrera Bloggar FAQ Medlemslista Kalender Sök Dagens inlägg Markera forum som lästa Statistics

Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om parterapi och familjeterapi.

Svara
 
LinkBack Ämnesverktyg Visningsalternativ
Gammal 2008-07-30, 11:27   #21 (permalink)
sarkar01
Member
Silvermedlem
 
Reg.datum: Jun 2008
Inlägg: 90
Standard

Hej Johanna och tack för dina ord.

Nej jag förstår att det kan vara svårt att svara för man ser bara problemet från en synvinkel. Men i detta fall är det verkligen inte så att jag varit den självständiga och han på något sätt behövt känna sig hotat. Han har haft en starkt och sjukligt kontrollbehov gentimot mig vilket har resultetat i att jag halt och hållet "färlorat mig i hans grepp". Kärleken har varit så stor så jag har kunnat ta detta beteende i 8 år. Men nu orkar jag inte längre. Jag har inte gjort något annat i 8 år än överröst honom med kärlek och jag har i princip bara varit ifrån honom när jag var i skolan eller på jobbet. Annars all tid har vi spenderat tillsammans. Har inte umgåts med några vänner eller gjort saker utan honom på fritiden. Så han har aldrig haft något att oroa sig för. Hur mycket jag än älaksr honom och hur mycket han än lovar att han skall få bukt med sin ilska och kontroll så känner jag att något inom mig har trasats sönder, inte kärleken för den är lika stark som förr men det är något annat. någon känsla att livet skall inte barhöva vara såhär..
sarkar01 är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2008-07-30, 11:47   #22 (permalink)
Johanna Ö
Senior Member
Platinamedlem
 
Johanna Ös avatar
 
Reg.datum: Aug 2007
Ort: Mitt i landet... ;)
Inlägg: 1 023
Krediter: 4 057
Standard

Hej igen!

Om du orkar och vill, så tycker jag att du ska berätta för honom att något måste ske för att du ska orka fortsätta. OM han förstår allvaret och älskar dig, så är det en stor chans att han faktiskt gör något åt sina problem.

Det är viktigt att du poängterar att ni i 8 år har testat ALLT ni kan men att inget fungerar. Om du frågar honom om ni ska testa något ni hittills inte har fungerat och vad det i så fall skulle kunna vara, så tvingar du honom att testa nya tankebanor. Om du också noga poängterar att allt ni hittills testat inte fungerar och är dödsdömt att fortsätta med, så ökar du ytterligare sannolikheten att han faktiskt tänker i nya banor.

Du kan ge terapi som förslag. Jag är ganska säker på att det är det som din pojkvän egentligen behöver, men steget att börja i terapi måste komma från honom. Om han däremot börjar eftersom han vet att han har problem och för att han vill att ert förhållande ska kunna fortsätta, så finns det en chans att han under terapins gång, upptäcker att han får saker han mår bra av.

Ta hand om dig!
Kram!
__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.
Johanna Ö är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2008-07-30, 12:10   #23 (permalink)
sarkar01
Member
Silvermedlem
 
Reg.datum: Jun 2008
Inlägg: 90
Standard

Jag önskar verkligen att var så lätta att fixa till. Han har insett att det inte gpr att kontrollera något och han har tagit tag i det och skall påbörja terapi för det nu i höst så så pass långt har han faktiskt kommit. men det är så mycket som ligger bakom allt. Så mycket som man inte kan förklara. Men det är ett stort mönster att bryta och jag tvivlar på att han kan göra det nu. Jag kan inte ens gå utför dörren utan att bli utfrågad om hur vidare jag tittar på den eller den. Det slutar bara med att jag stirrar konstant ner i marken för att inte bli anklagad och om han verkligen får för sig att jag kollad på något så kan ett rent helvete bryta loss. Jag menar från att gå från det beteendet till att lova att man aldrig mer skall göra så och inte kontrollera mera och att det fungerar så med en gång... kan man verkligen lite på det. Kan man verkligen ändra ett så hårt inrutat beteende bara för att man själv vill? Kan man verkligen gå från att ena dagen vara galet svartsjuk och kontrollerande till att nästa dag släppt på detta. Jag tror på honom att han vill och han själv tror att han kan fixa det på ett fingerknäpp MEN det är inte ett så lätt problem att lösa. Har varit i kontakt med teraputer, psykologer och läkare under sommaren pga att jag mått så dåligt över detta och alla säger samma sak. Att det handlar om år i terapi för att få bukt med dessa känslor och i många fall blir det snarare värre innan det blir bättre.
sarkar01 är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2008-07-30, 14:29   #24 (permalink)
Johanna Ö
Senior Member
Platinamedlem
 
Johanna Ös avatar
 
Reg.datum: Aug 2007
Ort: Mitt i landet... ;)
Inlägg: 1 023
Krediter: 4 057
Standard

Ja det är sant att det tar lång tid - speciellt när det handlar om så svåra problem som din partner verkar ha. Å andra sidan så verkar ju viljan finnas där. Å tredje sidan så är det bara DU som vet hur mycket tid du orkar, vill och tror på - utan att begå allt för mycket våld mot dig själv. Ta hand om dig!

Kram!
__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.
Johanna Ö är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2008-08-13, 23:31   #25 (permalink)
sve2012
Junior Member
Nykomling
 
sve2012s avatar
 
Reg.datum: Aug 2008
Inlägg: 5
Smile

Hejsan,
ursäkta mig, men jag måste bara få skrattar för mig själv lite först åt saken... å då undrar man säkert varför? inte för att vara stygg eller elak på något sätt, utan för att det va något liknade som hänt mig för några år sedan. (Det fanns ingen som förstod mig då och jag har lagt det bakom mig och fortsatt) Det va många stunder som va jobbiga med min flickvän pga. svartsjukan. En gång gick det så långt att när jag kom från jobbet en dag, så satte jag mig i busskuren (väggar gjorda av glas) för att vänta tills min flickvän kom, så att vi kunde gå hem tillsammans. Tänkte vara snäll och vänta. Under tiden dök det upp en tjejkompis till mig, som jag inte träffat på mycket länge så hon kom in å satte sig bredvid mig å vi prata en stund. När min flickvän senare kom och fick syn på oss två sitta där å prata, sa min flickvän till mig "KOMMER DU?" och gick surt bara förbi. Jag blev så förvånad å sa jag ska bara avsluta samtalet först, det kanske tog ca 1-2 minuter å avsluta samtalet och under tiden hade min flickvän hunnit hem. Väl hemma fick jag mig en sådan otrolig utskällning. "HUR KUNDE DU SÄTTA PÅ HENNE I BUSSKUREN?"... Jag blev som ett stort frågetecken, för vi hade ju endast suttit i den öppna busskuren och bara prata med varandra ???

Vad jag har tolkat av detta, är att hon såg rött bara jag titta på en annan tjej och att antagligen i hennes ögon bara någon tjej titta eller prata med mig så ville jag ha sex med alla tjejer. (Kärleken är inte lätt)

Om din pojkvän kan jag tänka mig, att som du skrev är han otroligt svartsjuk och bara tanken av att någon annan har sex med dig är en sådan frustation för honom så han vet inte vart han ska ta vägen. (Han och bara han älskar ju dig)

Även som han säger att "alla killar är sånna" så snacka ju killar om sex och ska erövra varandra med sina sexhistorier. Tjejer snackar ju om sina sexhistorier för varandra... vad jag menar med det är att inget kön är bättre eller sämre än det andra.

Detta kanske inte gav så mycket utan vad man ska tänka på ÄR sin egen svartsjuka och vad man kan göra åt den innan det är försent.

ta vara på varanda!!
sve2012 är inte uppkopplad   Svara med citat
Svara


Ämnesverktyg
Visningsalternativ

Regler för att posta
Du får inte posta nya ämnen
Du får inte posta svar
Du får inte posta bifogade filer
Du får inte redigera dina inlägg

vB-kod är
Smilies är
[IMG]-kod är
HTML-kod är av
Trackbacks are
Pingbacks are
Refbacks are



Alla tider är GMT +2. Klockan är nu 22:11.


Programvara från: vBulletin® Version 3.6.8
Copyright ©2000 - 2008, Jelsoft Enterprises Ltd.
LinkBacks Enabled by vBSEO 3.0.0
Svensk översättning av: Anders Pettersson
Lediga lägenheter
vBCredits v1.3 ©2007 by Darkwaltz4
Sökmotoroptimeringav SEOdesign

Locations of visitors to this page