Booba

Som så många andra här och överallt så har jag mycket problem med svartsjuka. Jag är väldigt stolt över den jag är (min personlighet) men mitt yttre är jag väldigt osäker på.

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i ca 2,5 år. I början av vårt förhållande så var allt underbart precis som det är när man är nykär, när vi var ute så var det vi två alltid. Sen vi blev tillsammans så har vi i stort sett umgåtts varenda dag. Eftersom min kille inte hade någonstans att bo när vi träffades så fick han flytta in hos mig vilket ledde till att vi fortfarande idag bor i hop. Jag trivs otroligt mycket med honom och känner verkligen att jag vill leva med honom i framtiden också. Men samtidigt så finns det så mycket som jag mår dåligt över och tänker ofta på.
Jag är en människa som ständigt överanalyserar saker och ting, en liten liten sak blir ofta otroligt stor i mitt huvud, vilket är sjukt jobbigt.
Min fråga är i alla fall; idag när vi är ute på fest eller liknande så är det aldrig så att jag och han umgås. Han springer ständigt runt och det känns knappt som att han tittar på mig under hela kvällen, trots att vi gått dit tillsammans och oftast även går hem tillsammans. Jag undrar om jag är för krävande som tycker att det är konstigt att han aldrig vill t.ex. sitta vid mig när vi är ute.

Jag har pratat med honom om detta och det han säger är att vi ses ju varje dag så varför ska vi behöva vara med varandra när vi är ute tillsammans också. Det har jag full förståelse för men när det är så här varenda gång så blir jag väldigt osäker. Jag vill verkligen att alla ska se att vi är tillsammans, vilket ingen någonsin fattar då vi är ute. En gång trodde t.o.m en kille att vi var syskon... Det händer även att killar kommer fram och raggar på mig eftersom de så klart tror att jag är singel, vilket jag ständigt behöver förklara att så inte är fallet.

Jag vill inte behöva förklara för folk att jag inte är singel då jag är ute med min pojkvän. Jag börjar även undra vad det egentligen är han vill ha ut av att gå ut. Jag menar om man aldrig vill vara med sin tjej när man är ute så borde man ju någonstans i skallen vilja vara singel helt enkelt så att man kan springa runt och snacka med tjejer hur man vill. Jag har dock aldrig sett honom ragga på någon annan direkt, så egentligen har jag ingen anledning att vara orolig, men ändå är det sjukt jobbigt.

Man ser alltid par som sitter tillsammans och gullar på fester, trots att de varit tillsammans i fem år. Då frågar jag mig vad är det som är fel och så slutar det alltid med att min svartsjuka kommer in och jag får för mig att han egentligen vill kunna ragga på andra.

Försöker i alla fall hitta en egen lägenhet idag för att det känns som att om vi inte ses varje dag så kanske han kan få det där suget efter mig som jag har efter honom trots att vi ses varje dag.
Kanske är det det som är problemet, men ändå återkommer jag alltid till att han egentligen vill göra så mycket annat som en kille som är singel vill göra... Alla hans vänner är singlar och de som inte är det är sådana som ofta har varit och är otrogna mot sina tjejer. Min kille har även vid ett tillfälle berättat för mig hur en av våra "gemensamma kompisar" försökt pusha honom till att vara otrogen mot mig. Vilket gjorde mig sjukt jävla arg. Mest arg för att han inte verkade bli så arg. Hade min vän gjort så, så hade jag ifrågasatt vår vänskap. Men han verkade bara skratta åt saken och samtidigt förbjöd mig att konfrontera killen som försökte pusha honom.

Så mycket tankar och så lite ordning, hoppas att det går att läsa och förstå. Undrar verkligen om jag är för krävande, men känns ändå som att han någon gång i alla fall borde vilja vara med mig när vi är ute. Det händer alltså aldrig, aldrig någonsin. Det gör att jag börjar ifrågasätta mig själv också. Vad är det liksom som är så tråkigt med mig. Och varför frågar han aldrig vad jag vill...? Varför kan han aldrig tänka sig att gå hem med mig när jag mår dåligt eller helt enkelt tröttnat för kvällen...
Kanske är min bild av hur en pojkvän ska vara för romantisk...?

Otroligt tacksam för svar.

MentalPanic

Jag är tjej och agerar säkert lite så som din pojkvän. När jag är ute med min partner så är jag runt och snackar med folk bekanta som obekanta. Man bor ihop,sover ihop, vaknar ihop delar sina tankar ihop ..så visst är det skönt att bara mingla runt lite och prata med andra även om partnern är med. Sedan som du säger man går hem tillsammans. Jag själv skulle nog bli störd om min man satte ett osynligt kopple på mig och rycker i det för att han vill ha uppmärksamhet bara för att jag pratar med andra personer. Sedan hm om du tröttnat eller inte på kvällens underhållning ja varför inte gå hemmåt eller varför inte mingla runt lite själv och prata med folk. Fokusera dig inte så mycket på vad din pojkvän sysslar med utan se till och använda kvällen och gör den positiv. Jag tror inte vi ska fundera så mycket som tex : tänk om det här händer tänk om det är så eller tänk ifall..varför fokusera sig på att oroa sig hela tiden?

Sedan det du fick höra om hans vänner och försök till att göra honom otrogen. Ända jag kan säga är att det är ett mycket barnsligt beteende och inte värt och slösa tid och känslor på. Din pojkvän va uppriktig mot dig med det här ,troligen för att han inte vill att det kommer från något annat håll och misstolkas och säkert för att han tycker dom bär sig barnsligt åt ..där av hans skratt.

Varför vara arg för att han inte blir arg..du måste låta honom va sin gena person med egna agerande och tyckande ..kväv honom inte med agerande som det

Kram Lotta

__________________
Look at me for understand how beautiful you are.

Booba

Tack så mycket för ditt svar

Så jag har en overklig bild över hur en pojkvän ska vara mot sin flickvän...?

Klart jag inte sitter och tänker på detta hela tiden då vi är ute. Då ser jag alltid till att göra samma sak som han, prata med folk. Det är tankar som alltid kommer upp när jag kommer hem. Det jag oroar mig över är att det _alltid_ är så här. Okej om det någon gång i alla fall en gång i halvåret var så att han visade att han faktiskt gillade att umgås med mig med bland människor men det gör han aldrig...

Är fullt medveten om att jag inte ska fokusera på vad som kan hända om osv. men det är väldigt svårt att bara ändra sådär... Går dock till en terapeut och pratar, tar även upp mitt sådana tänkande, då det skapar problem för mig.

Visade ju inte att jag blev arg på honom då han berättade det där om att kompisen pushade honom. Visade bara att jag blev arg på kompisen som även kallar sig kompis till mig. Uppskattade ju att han berättade det för mig men eftersom vi känt varandra i flera år så vet han att om han berättar det för mig så kommer jag vilja prata med vår så kallad vän om detta vilket han förbjuder mig att göra... sjukt jobbigt då jag efter detta förlorat tycket för denne kille... och det är en kille som min pojkvän umgås med i stort sett varje dag...

MentalPanic

hm kanske du skulle ta tag i den där romantiska delen ..ni kanske behöver lite spänning och nytt som en frisk fläkt..boka weekendresa eller något som en suprise ..sånt gör ju vardagen till guld ..och oftast de man ger får man tillbaka

__________________
Look at me for understand how beautiful you are.

ChuckieCharles

Var det inte han som flyttade in i din lägenhet till att börja med? Varför skulle du leta efter en ny lägenhet i såna fall? Om så är fallet och om någon ska flytta är det ju han som ska flytta givetvis.

CellomK

Hej!

Jag förstår att du vill umgås med din kille om ni går ut tillsammans, och det vill säkert han också, men ni kanske helt enkelt går ut tillsammans för ofta?

Han kanske behöver, och du också, hitta på saker på egen hand. Om du känner dig överflödig kan det vara för att du är överflödig, och det är inget konstigt med det. Man måste få lite tid för sig själv.
Nu vet jag inte om det är så att ni är ute ofta tillsammans, men om det är så kan ni nog behöva dra ner på det.
För vissa och i perioder funkar det jättebra att göra allt tillsammans, men ofta blir det nog för mycket, tror jag.

possible

Hej
jag tänker att ingetdera är rätt eller fel, utan det handlar om era olika behov. En del par bekräftar varandra ständigt, även när de är på fester mm, andra gör det inte. Båda är lika "rätt". Det viktiga är ju att de personer det handlar om känner sig nöjda.
I ert fall känner åtminstone du dig inte nöjd. Skulle din partner "bara" vara med dig skulle han säkert känna sig begränsad, utifrån de behov han har. Å andra sidan, som ni har det nu känner du dig uppenbarligen olycklig.
Har ni andra liknande issues?
Kan ni kompromissa, eller ska du börja fundera på om han kanske inte är rätt för dig?

Booba

Funderar och har funderat länge på om han är rätt för mig. Svårt att komma fram till något då jag alltid ändå känner att jag är kär i honom.
Kompromissa har jag försökt, men han vill inte det.


Vi går inte ut ofta. Oftast sitter han inne och spelar dator eller så vill han supa skallen av sig, det finns liksom inget mitt emellan känns det som, det som är så tråkigt och när han super så blir han en idiot vilket gör att jag inte vill se honom då.
Flyttade för ett tag sedan till en liten etta som han fick tag i, därför jag ska flytta Hatar denna lägenheten, känner mig inte hemma. Och trots att jag betalar hälften hyran så har jag inte något att säga till om och trots att jag både städar, diskar, tvättar, kastar sopor och tömmer kattens låda så får jag aldrig höra ett tack. Slavar som en idiot men får inget tillbaka. Eller jo han lagar i och för sig mat när han är hungrig.

Orkar inte detta liv. Min enda lösning är nog att fixa eget ställe och helt enkelt börja jobba med mig själv. Börja umgås mer med mina egna kompisar och få tillbaka mitt gamla liv. Hur nu det ska gå... speciellt då mina egna kompisar även är hans kompisar... Usch jobbigt... Måste fixa lägenhet.

ogah

Det låter som om du är i stort behov av bekräftelse. Jag är likadan och jag önskar att det inte var så. Man ska väl kunna vara självständig i ett förhållande? Det är nog många som vill det. Speciellt människor med bra självkänsla.
Människor med dålig självkänsla tenderar att ha ett stort bekräftelsebehov. Jag är en av dom och kanske du med.

Någonstanns så tycker jag faktiskt att han borde visa lite stolthet. Har man hittat en fantastisk människa att dela sitt liv med så vill man ju gärna visa det och inte minst för de som kanske är lite attraherade på en fest. Så känner i alla fall jag när jag har med min partner på fest. Hon är fantastisk, unik och jag är en fin människa nog att faktiskt bli älskad av henne. Det gör mig glad och stolt. Självklart vill jag visa det för andra människor! Men det har som sagt med bekräftelsebehovet att göra. Vilket medför, som du själv vet, en hel del problem.

Försök att inte projicera ut detta på att ni inte delar på hemmasysslorna. Ta en sak i taget. Utgå ifrån dina egna problem och förhållningssätt till situationen istället för att försöka anklaga din partner. Det tror jag förstår förhållandet mer än vad det hjälper. Det är lättare att förändra sig själv och hur man förhåller sig till situationer än att försöka förändra andra!

Läs gärna denna tråd:
Om bekräftelse och visa att man är kär

Booba

Jepp det är precis så det är, jag har ett sjukligt behov av bekräftelse.
Du har helt rätt i det där med hemmasysslorna, försöker verkligen att inte göra det till någon stor grej då det finns saker som är viktigare att ta tag i.
Tack för ditt svar och tack för länken till tråden, skönt att se att jag inte är ensam. Mina nojjor om att jag är störd för att jag känner så här försvinner lite då i alla fall ^^