Cmillaa

Hej!
Jag träffa min kille för snart 1,5 år sen, allting har vatt så underbart och nykärt som det brukar vara. Och jag känner verkligen att den är han jag vill leva med, min livspartner! Som personer är vi väldigt olika men vi kompletterar varandra så bra. Han är en väldigt djup person som tycker om att prata om intellektuella saker och disskutera frågor om livet. Själv är jag inte sån, så vi kan aldrig ha sånna disskussioner, men jag vet att han måste få utlopp för det behovet och det har jag full förståelse för.

Problemet vi har idag började för ett par månader sedan, han var på konsert där han började prata med en tjej, vilket inte förvåna mig eftersom han är väldigt social och utåtriktad. De märkte att dem hade mkt att prata om på det här intellektuella planet och hon fick i slutet av kvällen hans nr. Min pojkvän är 25 och hon är 15, åldern kanske inte spelar nån roll, men ändå. Hon hörde sen av sig via sms och numera pratar dem vis msn och sms, dem har inte träffats sen konserten, men håller regelbunden kontakt främst via msn. Detta har inte stört mig i början, för jag visste vad dem pratade om och det kändes bra att min pojkvän kunde få utlopp för sitt behov även om det kändes tråkigt att jag inte kunde ge honom det, men man kan aldrig ge nån allt. Så det var bara att acceptera.

Jag fråga ju dock min pojkvän emellanåt om vad de prata om och hur det kändes. Han berätta för mig att hon började få känslor för honom för det hade hon sagt och att hon kände att dem hade så mkt gemensamt på det planet, hon började smickra honom vilket jag fick reda på genom att jag snegla på vad det skrev om när jag satt bredvid, det var inget min pojkvän berätta för mig. Tillslut började jag bli väldigt svartsjuk och jag började misstänka saker, jag kände att han var alltid online på msn ihopp om att hon skulle logga in, de började oxå prata om att träffas.

Då min svartsjuka blev värre började jag ständigt ifrågasätta mer och mer vad dem prata om, hur hon kände, hur han kände osv. Men han sa att det var oskyldigt och att han prata med henne i syftet om att få utlopp för sitt behov och att det inte var nåt annat där. Så jag försökte jobba med mig själv istället, för jag visste att mitt beteende inte skulle vara bra för oss. Men för bara ett par dagar sen kunde jag inte hålla tyst längre när jag såg att hon smickra honom via msn, så jag sa det rätt ut: "vad hon smickrar dig". Då blev han nästan sur för att jag satt och tjuvläste och sa att han ville ha nåt för sig själv. När han sen skulle svara på hennes smicker bad han mig att gå. Jag blev då rasande och gick o la mig sur i sängen för att försöka sova. Sen kom han in och försökte mysa med mig och trösta mig och jag bara skällde och grät och sa att "förstår du inte vad du gör mot mig, det är ju nånting mellan er".

Och i den stunden erkände han allt, att han hade känt nåt från första början att det inte var helt oskyldigt, han hade känt kemin mellan dem och att hon hade en väldigt tilldragande personlighet. Han hade även smickrat henne tillbaka och han sa att om han hade träffat henne hade det varit i vänskapligt syfte men att han nog trodde att det kunde leda till nåt mer. Han ser ingen framtid med henne för att hon e så ung, men vad spelar det för roll om man börjar utveckla starka känslor för varandra? Jag känner mig så sårad och lurad, han har ljugit hela tiden om att det var oskyldigt. Nu har jag så svårt att lita på honom. Han vet inte om jag är den han vill leva med i resten av sitt liv, men han vill leva med mig nu och känner hopp om att det är vi. Han kanske behöver den där intellektuella biten i sin kärleksrelation, men det vet han inte än. Han har heller inte så många vänner o dem vänner han har bor långt ifrån honom. Därför känner jag mig så taskig som bara vill att han ska bryta med den här tjejen. Jag vet inte vad jag ska göra längre? Känns som att hur jag än gör blir det fel. Jag vill vara med honom och han vill vara med mig, men hur ska vi bygga upp förtroendet för varandra igen? Är det rätt av mig att säga att han ska bryta kontakten med tjejen? Hjälp mig!

Sarahmelissa

Tidigare svarade jag på en fråga som gällde befogad kontra obefogad svartsjuka. Och jag skulle nog vilja säga att i ditt fall är det befogad svartsjuka.
Han har ju till och med erkänt att det INTE är oskyldigt mellan han och denna tjej.
jag tycker att du ska stå på dig och berätta vad du känner,detta är inte ok.
Jag tror det kommer bli svårt för dig att lita på honom om han inte ändrar beteende och visar att det är dig han vill ha,och ingen annan.

Du är värd en man som vill ha bara dig,och ingen annan vid sidan om.

Stå på dig och säg att du inte accepterar hans beteende.

Lyckosträverskan

Instämmer med Sarahmelissa! Om du tycker det ok att ni har en "öppen" relation och du klarar av att leva med någon som har andra relationer parallellt så är det väl helt ok. Nu verkar det ju dock inte så (vilket jag fullständigt förstår och instämmer i) och om situationen ska vara hållbar så finns det inte på kartan att han ska fortsätta sukta efter smicker från den andra tjejen samtidigt som han är med dig. I slutändan lär ingen må särskilt bra av det. Dags att han skärper till sig och fattar beslut! Han ser ju uppenbarligen att du mår dåligt och ändå fortsätter han på samma spår (????).

Cmillaa

Tack för era svar! Det betyder mkt.
Jag har sagt till honom att jag inte tänker tolerera detta och vi har pratat mkt om det. Vi får se vad som händer, men händer det igen då är det kört!