possible

Jag har dejtat en person under några månader och det har känts väldigt bra. Han är sedan tidigare en vän och en person som jag håller mycket av. Jag vet att han tycker mycket om mig, respekterar mig osv. Under tiden vi setts har han hela tiden visat att han tänker på mig, bryr sig osv. Jag har känt mig väldigt uppskattad och lycklig. Vi började komma till punkten att frågan om ett stadigt förhållande kändes aktuellt. Vi presenterade varandra för vänner osv.
Så drog han sig tillbaka en aning för tio dagar sedan. Var mindre på med sms, samtal, mindre intresserad av att träffas. Vi sågs i fredags, och allt var som vanligt, förutom en aning distans. Så jag frågade vad det handlade om, och då sa han att han vid detta laget borde ha starkare känslor för mig.
Han vill inte fortsätta för det vore inte rätt. Nu måste man välja, och han känner inte tillräckligt. Säger han.
Han menar att det är sådant man bara vet.
Hans känslor för mig är att jag är betydelsefull, viktig. Han respekterar mig, tycker jag är snygg. Vi har en bra sexuell relatiion, vi diskuterar och pratar. Har liknande värderingar och han säger att han känner annorlunda för mig än för andra tjejkompisar. Men ändå fattas något.
Jag har en känsla av att jag ofta hamnar i denna situationen med män. Att de inte riktigt faller för mig. Jag tror att det beror på att jag håller tillbaka mina känslor och inte visar mig. Så nu tog jag mod till mig och sa till honom att hade jag fått bestämma hade jag gärna valt honom. Jag beskrev i ord när vi sågs, och senare i ett brev varför jag tyckte om honom. Jag har undvikt att förmedla att jag är sårad och ledsen för mycket, för jag vill inte att han ska känna skuldkänslor. Utan försökt förmedla att förlusten av honom i mitt liv är stor, hur betydelsefull och viktig han är för mig. Jag har verkligen försökt säga allt utan att på något sätt få honom att känna att jag är en trasig spillra han har orsakat, utan med något slags integritet. Dessutom har jag sagt att jag önskade att han i lugn och ro skulle känna efter. Att jag hellre vill att han verkligen överväger och reflekterar över sitt beslut några gånger till i lugn och ro, än att han hastar fram något snabbt. Jag tror nämligen att han kan känna att han förslösar min tid, att jag borde träffa någon för familjebildning, med tanke på min ålder (36). Så kanske det kan vara, men jag känner så starkt för denne man att jag inte är beredd att ge upp honom lättvindligt.
Finns det någon möjlighet tror ni? Har någon någon tanke om hur man kan göra, bete sig? Eller finns inget att göra?
Kan hans känslor förändras? Vad tror ni?
Jag är så ledsen.

Sorin

Usch, så ledsamt. Det är lite svårt att veta hur man ska gå vidare i sådana situationer. Jag tycker ändå att du har hanterat det på ett bra sätt hittills. I princip kan förstås känslorna ändras. Om ett tag kan han tycka annorlunda. Men vem skulle våga garantera det?

Jag kan berätta vad jag tror på i sådana situationer. Jag tror att det är nu viktigt att stark, att orka bära sin smärta och inte falla för dubbla budskap. T.ex. – om jag förstått rätt så säger han till dig att han inte är intresserad av en relation samtidigt som du är det. Om han menar allvar borde han då inte ge dig dubbla budskap, t.ex. att han fortfarande flirtar med dig eller att han vill älska med dig. Om han gör dig skickar han dig dubbla budskap som förvirrar dig. Det blir otydligt vad han vill och vad han menar. Eftersom du tycker så mycket för honom och du saknar honom är det lätt att falla för minsta lilla uppmärksamhet från hans sida. Jag tycker själv att man istället har mer att vinna i längden om man är stark och står emot. Jag tror att man vinner på att säga ”Du gör mig förvirrad, jag vet inte riktigt vad du vill. Å ena sidan säger du att du inte vill ha en relation med mig medan å andra sidan flirtar du med mig och vill älska med mig. Du vet att jag vill vara mer än bara en flirt eller en KK. Vad vill du egentligen?”

Vinsten finns, enligt min uppfattning, i att du så småningom får ett tydligt svar. Om han slutar med det som gör dig förvirrad då menar han allvar att han just nu inte vill ha ett förhållande. Om han inte slutar då borde han ge dig ett svar om vad han vill i längden. Att du säger nej till hans inviter innan han definierar klart vad han vill är också ett sätt för honom att se huruvida han saknar dig och er relation eller inte.

Så ser jag på det. Men, som jag brukar säga – det spelar inte så stor hur jag ser på det för det är inte jag som lever med det. Det är du och du behöver hitta ditt sätt, mer eller mindre eller inte alls lik mitt eller någon annans sätt. Hoppas du hittar det snart.

Kram,
Sorin

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

possible

Hej
Tack för ditt långa svar!
Jag har inte fått några dubbla budskap av honom, ej heller otydliga besked.
Det kan jag inte klandra honom för. Det enda som jag ställer mig frågande till är varför och hur detta kom upp just nu och hur snabbt det gick.
Fram tills alldeles nyss hade vi det bra, och han visade på alla sätt hur mycket han uppskattade och ville ha mig, och sedan rätt var det var drog han sig undan. Och nu säger han att vid detta laget bör man veta, och att han inte vet. Att veta är allstå att m,an har tillräckligt starka känslor för att gå i ett seriöst förhållande. Jag har alltså inte ställt dessa frågor, eller avkrävt honom dessa svar. Jag hade förstås gjort det förr eller senare, men snarare lite senare.
Det som utlöste det hela var att vi hamnade i en situation där vi betraktades som ett par, tror jag. Av andra. Ofrivilligt var vi där och det kändes mycket obehagligt och pressande för oss båda.
Vi var innan dess på väg mot något, och det handlar ju lite om att go with the flow. Att låta stämningar och känslor styra, att långsamt närma sig sådant när stämingen är rätt.
Men nu har han överlagt redan, och lagt bort mig.
Det känns lite panikartat från hans sida, som att han agerade i rädsla för att såra mig, eller för att hamna i fel situation.

Men nu är det gjort. Nu går det liksom inte att ändra på att dessa ord har sagts. Skulle han ändra sig kan jag kanske inte lita på honom igen.
Det känns tyvärr som att han förstört något fint. Jag är inte redo att förlåta heller. Inte idag.

Jag vet faktiskt inte. Häromdagen sa han bara detta som svar på min fråga, det tog en halvtimme, sedan skulle vi aldrig mer ses. Det känns absurt. Abrupt och chockartat. Jag har skrivit, men ännu inte fått något svar.