Hur länge ska man må så här dåligt?

Kumura · 2008-06-26, 08:51

Hur länge ska man vandra omkring i detta vakuum? Alla frågor som samlas i skallen hela tiden, kommer jag kunna gå vidare, kommer jag att våga lita på någon igen, är jag kapabel till att älska igen? Frågorna är många men svaren få..
Hur länge kan man pressa sig själv till max utan att kollapsa? Jag försöker hålla mig sysselsatt så många timmar om dygnet som det bara går, sömn är det ont om och det faktum att man måste äta kommer jag bara ihåg vissa dar. Sen måste jag varje dag spela ett spel, att allt är som det ska och att jag mår bra, jag kan inte dra ner min son i detta mardrömslika tillstånd.
Varför ska det kännas så omöjligt att kunna älska någon igen? Varför kan jag inte se mig själv ihop med en ny?
Varför känns det som om jag misslyckats med livet, att allt är mitt fel.. Vissa dagar känns allt fullkomligt omöjligt, att ens gå upp ur sängen på morgonen är en kamp..
Humöret sviktar hela tiden, ena stunden ledsen, sen arg, sen förbannad, sen glad och så håller det på hela dagarna.
Inget är roligt längre, alla planer jag hade för framtiden känns bara jaha, jo jag måste ju fortsätta så.. men jag ser inte fram emot något längre.. Det känns som om allt kan kvitta, som om jag lika gärna kunde lägga mig ner och dö nu, Hallå livet!! Jag är färdig nu, vill inte vara med längre, men inte ens det kan jag göra, jag måste fortsätta leva i denna sjuka värld, jag måste se till att min son får ett fan så mycket bättre liv än vad jag har haft..
Jag brukade vara en jätteglad och livsfull person, någon som nästan skrattade jämt och ansåg att inget var omöjligt att uppnå! Nu.. är jag bara en liten liten spillra av den jag brukade vara.
Varför kan man inte bara gå vidare och få vara lycklig?
Jag vet att jag inte är ensam om att må dåligt, men jag brukar ju alltid kunna ta mig ur allt själv, komma ur saker och ting starkare än vad jag var innan men denna gången är det totalt kört känns det som..
Är det någon som har några tips för hur man gör för att må bättre??

Vic · 2008-06-26, 13:12

Kan inte annat än säga att jag går igenom samma sak just nu och nej jag tror inte att det finns några direkta medel som hjälper. Det handlar väl om att lida tills det en dag inte gör ont mer...

Hemskt men sant?

joanna · 2008-06-29, 19:40

har gått igenom samma sak, det tar tid innan man mår bättre, vad jag fann hjälpfullt att göra var skriva ner allt elakt jag ville göra eller framför allt kunde göra mot den peron som orskat all smärta, inget jag naturligtvis gjorde men man mådde fan så mycket bättre...
jag gjorde några mer drastiska ändringar i mitt liv som medförde sig väldigt goda saker, det gör fortfarande ont, men nu kan jag hantera det bättre då ajg mår bättre de flesta dagarna

Kumura · 2008-06-30, 08:56

Jo det hade kanske hjälpt, om jag nu hade velat göra något elakt mot han men det vill jag inte, jag vill bara att allt ska vara som förr. Jag vill må bra och vara lycklig igen.. Jag vill ha mening med livet!
Men det är väl bara att kämpa på antar jag.. livet är en enda lång stor kamp..

md7dani · 2008-07-05, 23:18

Är i samma situation. Har märkt att det bästa är att ventilera det med någon, hur du känner. Problemet är att ingen orkar lyssna på nån med bekymmer iaf inga längre samtal. Försök träffa andra av det motsatta könet så får du annat att tänka på. Tyvärr måste det vara män/kvinnor du känner något för, annars hjälper det inte. Och en viktig sak till, undvik all kontakt med ditt ex, inga träffar, inga telefonsamtal, då går allt mycket lättare.

MentalPanic · 2008-07-05, 23:43

Citat:

Ursprungligen postat av Kumura

Hur länge ska man vandra omkring i detta vakuum? Alla frågor som samlas i skallen hela tiden, kommer jag kunna gå vidare, kommer jag att våga lita på någon igen, är jag kapabel till att älska igen? Frågorna är många men svaren få..

Givetvis kan man gå vidare i livet. Det beror oftast på oss själva att vi hindrar oss med tankar och fastnar i ett negativt mönster. Du kan sätta ett avslut för detta vakuum stadiet. Det kommer en dag då du kan lita på någon igen och även våga älska igen ..men först behöver du lita på och älska dig själv. Med det menar jag att när du ställer dom här frågorna kan jag gå vidare ..osv ..så ska du lyssna till dig själv och lita på dig själv och dina egna beslut. Med beslut vad du vill göra med din framtid så kan du också gå vidare och det kommer hand i hand när man gör framsteg i livet så älskar man sig själv med.

Hur länge kan man pressa sig själv till max utan att kollapsa? Jag försöker hålla mig sysselsatt så många timmar om dygnet som det bara går, sömn är det ont om och det faktum att man måste äta kommer jag bara ihåg vissa dar. Sen måste jag varje dag spela ett spel, att allt är som det ska och att jag mår bra, jag kan inte dra ner min son i detta mardrömslika tillstånd.

Varför sätter du upp så mycket måsten gentimot dig själv? Släpp dom måstena du måste inte spela ett spel varje dag ..du behöver inte ha full aktivitet varje dag ..det du gör ska kännas bra och inte ge dig mer last än va du redan har och bära på. Tillåt dig att må dåligt det har du rätt till men pressa inte dig mer än nödvändigt för då faller du bara ner mer. Säger inte att du ska ta bort alla dina aktiviteter men ha färre och absolut inte som ett måste det kan lät tära på dig och du hamnar i panikångerst för att du har så mycket krav på dig själv.

Varför ska det kännas så omöjligt att kunna älska någon igen? Varför kan jag inte se mig själv ihop med en ny?

Vi lever inte för andra vi lever för oss själva med inslaget att älska personer och anhöriga. Personer kommer och går i livet och av olika anledningar kan dom inte alltid stanna kvar. Men dom gav dig ett minne och erfarenhet utav livet både goda och dåliga. Du behöver inte fråga dig själv om du kan vara tillsammans med någon för det kommer i din väg när det är dax och när du är mogen för det. Kanske det just nu är så att du behöver gå igenom det här för att stärka din självkänsla. Allt har en mening men det är inte alltid vi ser svaret.

Varför känns det som om jag misslyckats med livet, att allt är mitt fel.. Vissa dagar känns allt fullkomligt omöjligt, att ens gå upp ur sängen på morgonen är en kamp..

Vi alla gör misstag det är inget mer med det. Frågan är mer varför sätter vi detta som ett misstag ..livet är inte guld och gröna skogar ..men varför nervädera sitt egna liv som att det vore ett misslyckande? det finns inga misslyckande liv därimot finns det olika graders utav erfarenhet i livet..som tur är går vi alla inte samma väg ..vilket gör livet mer intressant när man träffar på andra medmänniskor som har olika erfarenheter och åsikter. I slutänden gör det oss starkare tillsammans om man bara är redo att ta del av allt som ges och även dela med sig utav det man vet och känner,

Humöret sviktar hela tiden, ena stunden ledsen, sen arg, sen förbannad, sen glad och så håller det på hela dagarna.
Inget är roligt längre, alla planer jag hade för framtiden känns bara jaha, jo jag måste ju fortsätta så.. men jag ser inte fram emot något längre.. Det känns som om allt kan kvitta, som om jag lika gärna kunde lägga mig ner och dö nu, Hallå livet!! Jag är färdig nu, vill inte vara med längre, men inte ens det kan jag göra, jag måste fortsätta leva i denna sjuka värld, jag måste se till att min son får ett fan så mycket bättre liv än vad jag har haft..

Din son har den bästa föräldern han kan få. Men om skulle den tryggheten försvinna för honom skulle han sitta och undra ..varför försvann dom ..varför var inte mitt liv mer värt än att dom bara gav upp och försvann för att livet inte var värt och leva,

Jag brukade vara en jätteglad och livsfull person, någon som nästan skrattade jämt och ansåg att inget var omöjligt att uppnå! Nu.. är jag bara en liten liten spillra av den jag brukade vara.
Varför kan man inte bara gå vidare och få vara lycklig?
Jag vet att jag inte är ensam om att må dåligt, men jag brukar ju alltid kunna ta mig ur allt själv, komma ur saker och ting starkare än vad jag var innan men denna gången är det totalt kört känns det som..
Är det någon som har några tips för hur man gör för att må bättre??

Tonight can be the nigh who someone do fall for you again...

Kram Lotta

md7dani · 2008-07-06, 22:29

Kan nämna att jag gick ut idag för att roa mig på ett ställe där hon alltid är. Hade kul och slutade tänka på henne. Sen 40 min innan stängning ser jag henne prata med en kille, troligtvis den hon är förtjust i. Då mådde jag pyton igen. Se dom 2 ihop är ju som en kniv i ryggen. Ska **n inte gå dit mer, kommer aldrig släppa det om jag ser dom ihop. Det är så mycket lättare att glömma om du inte ser vad som händer.

MentalPanic · 2008-07-09, 10:14

åsså vänder vi på bladet ...tillbaka till sida ett...Du hade en bra kväll och tankarna sinade...du ser henne och bestämmer dig för att aldrig mer gå dit igen...kan vi vända på bladet till sida 2-3-4-5 ..vi kan göra en hel bok utav dig att du undviker ställen för att du sett henne i samma lokaler...jag är inte så säker på att problem är lättare och glömma om man gömmer dom ...räkningar betalar sig inte ensamma när man lägger dom åt sidan..städning sköter sig inte själv för att man blundar osv..

2008-06-26, 08:51	#1 (permalink)
Kumura Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: May 2008 Inlägg: 21 Krediter: 109	Hur länge ska man må så här dåligt? Hur länge ska man vandra omkring i detta vakuum? Alla frågor som samlas i skallen hela tiden, kommer jag kunna gå vidare, kommer jag att våga lita på någon igen, är jag kapabel till att älska igen? Frågorna är många men svaren få.. Hur länge kan man pressa sig själv till max utan att kollapsa? Jag försöker hålla mig sysselsatt så många timmar om dygnet som det bara går, sömn är det ont om och det faktum att man måste äta kommer jag bara ihåg vissa dar. Sen måste jag varje dag spela ett spel, att allt är som det ska och att jag mår bra, jag kan inte dra ner min son i detta mardrömslika tillstånd. Varför ska det kännas så omöjligt att kunna älska någon igen? Varför kan jag inte se mig själv ihop med en ny? Varför känns det som om jag misslyckats med livet, att allt är mitt fel.. Vissa dagar känns allt fullkomligt omöjligt, att ens gå upp ur sängen på morgonen är en kamp.. Humöret sviktar hela tiden, ena stunden ledsen, sen arg, sen förbannad, sen glad och så håller det på hela dagarna. Inget är roligt längre, alla planer jag hade för framtiden känns bara jaha, jo jag måste ju fortsätta så.. men jag ser inte fram emot något längre.. Det känns som om allt kan kvitta, som om jag lika gärna kunde lägga mig ner och dö nu, Hallå livet!! Jag är färdig nu, vill inte vara med längre, men inte ens det kan jag göra, jag måste fortsätta leva i denna sjuka värld, jag måste se till att min son får ett fan så mycket bättre liv än vad jag har haft.. Jag brukade vara en jätteglad och livsfull person, någon som nästan skrattade jämt och ansåg att inget var omöjligt att uppnå! Nu.. är jag bara en liten liten spillra av den jag brukade vara. Varför kan man inte bara gå vidare och få vara lycklig? Jag vet att jag inte är ensam om att må dåligt, men jag brukar ju alltid kunna ta mig ur allt själv, komma ur saker och ting starkare än vad jag var innan men denna gången är det totalt kört känns det som.. Är det någon som har några tips för hur man gör för att må bättre??

2008-07-05, 23:18	#5 (permalink)
md7dani Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Jul 2008 Inlägg: 18 Krediter: 91	Är i samma situation. Har märkt att det bästa är att ventilera det med någon, hur du känner. Problemet är att ingen orkar lyssna på nån med bekymmer iaf inga längre samtal. Försök träffa andra av det motsatta könet så får du annat att tänka på. Tyvärr måste det vara män/kvinnor du känner något för, annars hjälper det inte. Och en viktig sak till, undvik all kontakt med ditt ex, inga träffar, inga telefonsamtal, då går allt mycket lättare. Senast redigerad av md7dani den 2008-07-06 klockan 10:01.

2008-07-09, 10:14	#8 (permalink)
MentalPanic Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Jun 2008 Ort: Germany Inlägg: 189 Krediter: 631	åsså vänder vi på bladet ...tillbaka till sida ett...Du hade en bra kväll och tankarna sinade...du ser henne och bestämmer dig för att aldrig mer gå dit igen...kan vi vända på bladet till sida 2-3-4-5 ..vi kan göra en hel bok utav dig att du undviker ställen för att du sett henne i samma lokaler...jag är inte så säker på att problem är lättare och glömma om man gömmer dom ...räkningar betalar sig inte ensamma när man lägger dom åt sidan..städning sköter sig inte själv för att man blundar osv.. __________________ Look at me for understand how beautiful you are.

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2008-06-26, 13:12	#2 (permalink)
Vic Member Bronsmedlem Reg.datum: Jun 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 47 Krediter: 266	Kan inte annat än säga att jag går igenom samma sak just nu och nej jag tror inte att det finns några direkta medel som hjälper. Det handlar väl om att lida tills det en dag inte gör ont mer... Hemskt men sant?

2008-06-29, 19:40	#3 (permalink)
joanna Junior Member Nykomling Reg.datum: Jun 2008 Ort: växjö Inlägg: 3 Krediter: 41	har gått igenom samma sak, det tar tid innan man mår bättre, vad jag fann hjälpfullt att göra var skriva ner allt elakt jag ville göra eller framför allt kunde göra mot den peron som orskat all smärta, inget jag naturligtvis gjorde men man mådde fan så mycket bättre... jag gjorde några mer drastiska ändringar i mitt liv som medförde sig väldigt goda saker, det gör fortfarande ont, men nu kan jag hantera det bättre då ajg mår bättre de flesta dagarna

2008-06-30, 08:56	#4 (permalink)
Kumura Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: May 2008 Inlägg: 21 Krediter: 109	Jo det hade kanske hjälpt, om jag nu hade velat göra något elakt mot han men det vill jag inte, jag vill bara att allt ska vara som förr. Jag vill må bra och vara lycklig igen.. Jag vill ha mening med livet! Men det är väl bara att kämpa på antar jag.. livet är en enda lång stor kamp..

2008-07-06, 22:29	#7 (permalink)
md7dani Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Jul 2008 Inlägg: 18 Krediter: 91	Kan nämna att jag gick ut idag för att roa mig på ett ställe där hon alltid är. Hade kul och slutade tänka på henne. Sen 40 min innan stängning ser jag henne prata med en kille, troligtvis den hon är förtjust i. Då mådde jag pyton igen. Se dom 2 ihop är ju som en kniv i ryggen. Ska **n inte gå dit mer, kommer aldrig släppa det om jag ser dom ihop. Det är så mycket lättare att glömma om du inte ser vad som händer.