Chivalrous

Hejsan.

Skrev detta i de öppna forumet i slutet av april, de två svar jag fick var typ lämna henne, de kommer inte bli bättre.
Så det som är innanför "" dessa är en gammal text, men en bild av hur allt är, visst har det hänt saker efter detta första inlägg.
Just känns det som att jag vill hitta någon form av diagnos, eller är hon bara en osäker player?
eller finns det någon form av borderline störning där?
Just bara för att om jag vet det så kanske jag har lättare för att gå på problemen.

så här följer problemet

"Jag vet att inte jag heller är problemfri, men jag jobbar på det och vet att allt inte är mitt fel.

Så vart ska man börja då med mitt problem...

Lite historia:

För lite mer än 1år sedan tog vår förlovning och barn planeringen slut. Det var hon som sa att det inte funkade längre och att jag hade blivit känslig. Då pga att jag jobbade hela tiden med uppstarten av ett nytt företag.
Vi skulle jobba med oss själva för att hitta tillbaks igen. Jag började med KBT. För det tog väldigt hårt på mig.

Efter någon månad började vi umgås igen som vanligt, jag efterlyste lite mer tid då hon var barnledig att få vara med henne. Men då skulle hon bara vara med sina vänner och va ute och festa.
Så då tog kontakten slut från henne, då började hon dejta någon annan. Och det var hennes dotter som sa det till mig, och när jag fråga henne så sa hon: det kan jag varken bekräffta eller dementera..

Sen kom sommaren och hon började ta kontakt med mig igen, och vi började umgås på alla plan igen. Och planeringen för midsommar och övriga sommaren var igång. vi skulle åka bort och göra roliga saker.
Sen mitt i allt blev hon barnledig i 2veckor i slutet av sommaren, då var allt som bortblåst, och hon planera om allt med sina vänner i stället.
Vi satte oss ner och prata om det igen om att när hon inte har barnen så vill hon ha egen tid, helt ok från min sida, men var tydlig och säg det så man vet.
Samtalet sluta med att hon kan ha känt att hon hade krav på sig, då hon sa: jag ska nog vara ensam ett tag eller ja vet inte, vi ska nog bara vara vänner eller jag vet inte?
Vi kom inte direkt fram till något bra, utan jag fick höra från en av hennes vänner att jag inte hade fattat att hon o jag bara var vänner...

Så var hon igång igen med fest å var taggig mot en annan, och hon sluta med att höra av sig.

Sen tog hon kontakt igen under början av hösten då alla roliga dagar var över och hon var tillbaks i vardagen.
Men de barnfria helgerna planerades av hennes kompisar och hon hakade på.
Så helt plötsligt fick jag ett telefonsamtal av henne om att vi inte skulle träffas igen för hon hade träffat någon ny, och att denna gång skulle jag inte behöva höra det från någon annan.

Under vintern träffa jag henne ute då hon drog runt på någon kille, så kom hon fram å sa att hon saknar å tycker om mig så mycket.
Jag fråga henne dagen efter va hon menade med det, men det kom hon inte ihåg.

Sen kom december, så börjar hon igen att höra av sig, otroligt va ...
Vi träffades lite lugnt i början, jag blev med medbjuden över nyår.
Och sen kom samtalet om att, hon var så lycklig att jag var tillbaks i familjen och att hon älskar mig och den jag var nu va den person hon alltid älskat...
Sa de till henne att det är samma person som för ett år sen och två år sen osv.
Vi hade det jätte bra även fast jag inte fick någon egen tid med henne, utan bara hon o barn tid eller hon o kompis tid.
Vi åkte på små resor och hittade på saker hela tiden.

Sen för 3 veckor sen så kom det helt plötsligt då hon skulle åka å festa i en annan stad, bröt vår planering så jag blev ledsen å sur.
Då hade vi samtal om att vi måste bli bättre på att prata med varandra, om vad vi ska göra eller ha egen tid. Helt ok från henne, men så säger hon oxå att vi är inte ihop vi träffas bara när vi har tid??

va sa jag vi umgås 12 dagar av 14 dom 2 sista dagarna e när du är barnledig och jag har sovit där alla andra nätterna sen 1 januari. Och hon säger att hon älskar mig hela tiden och vi planerar roliga saker med barnen på helgerna med att åka iväg, och jag är hemma när dom är sjuka så hon kan gå i skolan, jag finns för henne hela tiden.

Veckan där efter skulle vi åka till sälen med barnen, och det var något hon sett fram emot och än en gång älskar hon mig.

Veckan därefter så var jag inte värd något igen, då skulle hon ha ensamtid helt ok från mig. Helgen kom och vi hade pratat om att åka till mina föräldrar, men så fick jag ett samtal om att hon skulle ha tjejfest hemma hos sig så vi kan ses ute på kvällen.
Fick då reda på att det skulle över en del killar dit med från omvägar.
Så när vi träffades ute fråga jag om de haft det trevligt, ja sa hon de hade varit en tjejfest. fråga då om de hade kommit över någon dit, fick svar att de hade de inte.
Ja fråga igen, då sa hon ja just de dom kom över..
Så sa jag men då hade du ju kunnat bjuda över mig med.
Då vände hon på klacken o gick jag blev arg drog näven i väggen och sa en massa som jag inte direkt kommer ihåg, men det var inge possetivt och de va till henne.
Hon svara bara tillbaks, bra nu har du visat hur du är och det är slut mellan oss..

Fösökte få kontakt med henne någon dag senare, men fick bara sms tillbaks att vi kommer aldrig träffas mer, och att vi är inte kompatibla med varandra.

Jag vill ju lösa problemet, men hon flyr hela tiden och lägger alltid över skulden, tar inget ansvar.

Vad jag än gör så är det fel typ.
Är jag för känslig, för snäll, ställer krav, säger ifrån eller blir arg så är allt fel..

Hur ska man kunna nå fram till en sådan tjej?
Vad ska jag göra, vad kan jag göra?
För även allt det här så älskar jag henne och hennes barn.

Och jag har kört KBT och ändrat på mig blivit mer förstående, men hon har inte gjort ett skit som hon sa att hon skulle.

Och det är så att när jag lägger fram saker för henne först, så andvänder hon det till mig senare. Om tex att vi måste bli tydligare osv. Men så fort

jag vill att vi ska göra något, så flyr hon. Hon är väldigt styrd av sin kompis och det ska hela tiden hända något. Rang listan verkar vara Hon, kompisen, barnen, fest, sen kommer allt annat. Och så fort det inte händer något så är hon och tränar eller ute och springer, som att hon även flyr tankarna..
Och hon kan aldrig vara ensam, måste ha trygghet.
Just nu så hör jag inte av mig till henne. Hon har ringt, fast bara när inte komisen är i närheten, hon har smsat fast bara undrat hur allt är. Men hon har blockat mig på MSN???

Vad kan jag göra för att nå henne?
Börjar fundera på om hon har ADHD eller någon form av borderline störning? någon som vet?"



Ha en underbara kväll.
/A

MentalPanic

Hur som haver...varför lägga ner energi och fundera på om hon har en diagnos eller inte. Förhållandet funkar helt enkelt inte. Hon använder dig när hon har tråkigt. Barbie leker med Ken när det passar typ.Tror mer att hon är väldigt egoistisk i sitt handlande och hon verkar inte veta va sjutton hon vill med sitt liv. Droppa det hon behöver säkert va ensam som hon säger för att finna va hon vill med sitt liv. Satsa på dig själv istället och må bra utan allt detta strul hit och dit.

__________________
Look at me for understand how beautiful you are.

Chivalrous

Det var någon annan som hade skrivit under denna post förut, som skrev något om att det förmodligen var åt borderline hållet, men det är borta

Varför jag undrar är ju för att ha mer insikt om henne och kanske kan hjälpa henne att få insikt i och om hennes liv. För jag bryr mig.

Det är alltid hon som tar kontakt, men nu sen i lördags så åkte barnen till deras far, så har hon typ bara ringt innan läggdax.
Hon får inte chansen att andas nu heller för hon har en väldigt kontrollerande kompis som bara finns där når hon är ensam, och hon styr och i stort äger henne.

Om jag eller någon kan hjälpa mig att sätta fingret på hur man ska gå till väga med en sådan personlighet så vill jag veta, det får mig att bli lugn och då kan jag hjälpa henne och hennes två barn.

Det är svårt att bara skita i dom, det handlar inte bara om henne, det finns fler som mår dåligt av hennes beteende.

Ha det bra så länge.

/A

ogah

Av inlägget att dömma så är du vettig och konstruktiv i ditt beteende. Det är inte hon.

Kan du behålla ett drägligt liv trots alla dessa olika bud?
Har du en innerlig tro på att ni kan lösa det här?
Orkar du det här?
Är det värt att satsa på?
Hur mycket känslor är du beredd att investera i detta?

Spontant känns det som om du ska låta detta vara och gå vidare.

lika

Det verkar som om hon alskar att vara med dig sa lange det galler familjelivet, men att vara single, ga ut och festa med polarna och kanna sig ung drar for mkt i henne....

Enda sattet att ni skulle funka ar om hon skaffar en nanny eller nagot, sa hon inte behover lagga all sin lediga tid pa sina vanner utan oxa pa dig, det ar inte rattvist om hon bara vill vara med dig nar hon har barnen, och du borde inte ta det. Hon kor pa det sakra men ar himla elak och sjalvisk i erat forhallande, sag nej nasta gang hon vill traffa dig med barnen, sag att du vill ga ut med henne och ha tid med henne, vem vet du kanske inte ens tycker om den hon ar da.
eller sa ser du henne i nytt ljus och lar dig nagot.

lycka till

Chivalrous

Ja jag försöker vara så logisk man kan vara, och utgår ifrån att behandla människor så som dom vill bli behandlade.

Kan du behålla ett drägligt liv trots alla dessa olika bud? Nja det är tufft men jag försöker.
Har du en innerlig tro på att ni kan lösa det här? Det är ju hoppet som som får mig att fortsätta, jag känner att det finns något bakom den osäkra tjejen men hon får inte till det.
Orkar du det här? Hoppet är ju det sista som överger människan nä jag har börjat tappa tålamodet.
Är det värt att satsa på? Ja det har varit det.
Hur mycket känslor är du beredd att investera i detta? Har redan investerat alla känslor jag har.

Spontant känns det som om du ska låta detta vara och gå vidare.? Jag kommer till det snart.

Hade ett samtal med henne i går, efter att vi hade lämnat hennes barn hos sin mamma.
Sa till henne att jag inte tycker om den här situationen, att jag inte trivs som det är nu.
Förklarade hur jag såg och känner över det, att jag finns där hela tiden, när vi ska göra något som en familj men att jag blir bortvald och att jag tar inte det längre.
Även att jag gör det för att vi ska hitta tillbaka till varandra och så sa jag att när hon inte säger saker tydligt så får jag gå på hennes kropps språk och det säger mig att hon vill och de suggetioner hon ger mig säger samma sak.
Det hade hon inget svar till. De flesta svar jag fick kändes mer som en efter konstruktion för att skydda sig själv att hon inte gjort något fel.

Jag förklade vad jag känner för henne, att jag älskar henne. Hon sa då att hon inte har dom rätta känslorna men att hon älskar mig som en vän. (vad jag vet så går sådant upp å ner fram å tillbaka under en relation) kändes mer som en flykt att inte binda sig.
Sen tog jag upp hur min framtidsvison ser ut och att hon var en del av den, men inte längre. Nu nu tar jag några steg tillbaka.
Då blev hon helt tyst
Sen fråga jag om hon ville gifta sig med mig? "var det där ett frieri?" ja det var det.
Då blev hon ännu tystare.
Har inte fått något svar på det

Visst vi pratade om mycket mer än det jag tar upp nu, det handlar just nu om att samla tankarna för det är en riktig röra i huvudet nu, och det känns väldigt tomt.

Så får vi se hur det går. Vill ju bara att allt ska vara bra.
Att hon gör något åt sin situation. Tror faktiskt inte hon mår något vidare. Men hon döljer det väldigt bra.

Hon är 28 blir snart 29. Kallar sig själv 30 år och singel o måste få roa sig.
Det är hon och hennes kompis mot världen....

Den kompisen har ett väldigt dåligt inflytande på henne.

Ha en så bra dag men bara kan. /A

Chivalrous

Tankarna spelar en ett spratt eller?
Ja det är många dåliga tankar som går runt och man känner en form av katastrof inom sig.

Måndagen var lugn.
På Tisdagen hörde hon av sig på FB och senare så ringde hon för att i stort se hur det var, hon lät lite orolig på rösten eller så var hon trött. Sa att hon skulle höra av sig senare, men ikke.
Onsdag i dag alltså, vid lunch tid så loggar jag in på FB och ser då att hon skrivit "namn is back in the game!!!!!! moahahahahaha"

Fick ganska många katastroftankar då om allt möjligt och man blir väldigt nyfiken på vad hon menar med det?

Min mening med samtalet i söndags var att hon skulle få en tankeställare för igentligen så vill jag ju ha en fungerande relation med henne.
Men som jag tolkar texten så är hon på marknaden igen eller har redan träffat någon...

Har lust att säga det till henne att samtalet var för att ge henne en tanke, att något måste hända.typ

/A

Chivalrous

Fick även en del bekräftat i går, var och badade då vi åkte hem så fråga jag lite lugnt om det vi hade pratat om på söndagen kände att jag inte fått några direkta svar.
Hon sa då att det kommer inte bli vi igen.

Och varför inte jag blir bjuden på fester är bara för att då kan hon inte vara sig själv och prata om det hon vill prata om (oftas gamla ragg), och göra det hon vill.
Försökte få henne att ändra på situationen om det hade gällt henne men hon kunde inte förstå det.

Men vi är bästa vänner men för det kan inte jag prata med allt med dig för du har känslor sa hon. För det kommer komma en dag då jag träffar en ny.
Fråga då om hon gjort det, nä.

Det kändes bara som en massa dåliga undanflykter. Känner ingen mig själv väldigt mycke i det hon säger och gör, när jag var mellan 28-30 jag flydde från allt då, och hade dom mest konstiga förklaringar och vill inte prata.

Så nu vet jag det i alla fall att hon ser ingen framtid, och det var skönt att få vet det.
Nu kommer jag backa ordentligt.
Man saknar inte kon förns den är borta.

Eller har ni några andra förslag?
Har även tänkt att skriva ett brev om hur jag har upplevt sista tiden, för det kan hon ju inte bara snäsa av.

Är det en ide?

/A

zuzz

Men för mig är det klockrent vad du behöver just nu.
Du behöver ta tag i din värdighet och stänga av den där tjejen och hennes velande fram och tillbaka mellan dig och sitt övriga liv. Det finns ett uttryck " Man lär andra hur de kan/ska bete sig mot en". Jag tycker att hon behandlar dig respektlöst och du har fått rollen som den trånande och tolkande och det är en obalans som kostar dig alldeles för mycket energi. Om du läst min tråd vet du vad jag dealar med just nu. Jag kan bara säga det igen. Kliv ut ur den där damens liv omedelbart och ta tag i ditt liv och unna dig en tjej som har vett att uppskatta dig. Ingen ska behöva känna den frustration som jag är säker på att du känner över era turer fram och tillbaka. Ta en paus från hela situationen med henne. Hör inte av dig ALLS (ingen tele, inga sms, inget FB, inga MSN inga BREV) på 60 dagar och se hur du känner dig efter det(Svara inte på hennes kontaktförsök heller). Är övertygad om att du då har möjlighet att se detta ur ett annat perspektiv.

zuzz

Jag ser ingen anledning att diagnostisera henne pga hennes beteende. Är inte läkare förvisso men ser bara hennes agerande som en effekt av att du helt enkelt tillåtit och tolererar det, då du fortfarande finns kvar vid hennes sida och kämpar på, för att det ska bli ni två till slut.