lejonel

Tog slut med min flickvän för några dagar sedan efter 8mån förhållande. Eller ja det känns som att det håller på och ta slut iaf.
Jag är helt galen i henne och älskar henne otroligt mycket.
Känns som att hon är kvinnan i mitt liv och jag vill gärna försöka få det hela att fungera igen. Men tyvärr så hamnade vi i en ond cirkel och småbråkade rätt ofta när vi väl sågs istället för att bara ha det underbart. Vi skulle fira midsommar ihop nu om några dagar istället. Men hon sa att hon ville vara ensam med sin familj och tänka över vad hon vill.
Men det känns som att det bara är en billig ursäkt för att hon inte vågar göra slut helt och hållet liksom. Eller har jag fel?
Jag mår iaf väldigt dåligt just nu över det hela. Kan inte sova. Ligger bara o vrider och vänder mig i sängen och så har jag tappat aptiten helt.
Går till jobbet och försöker tänka på jobbet där istället. Men hamnar i en bubbla och går bara och tänker på henne istället. Känns som dagarna är oändligt långa och det enda jag väntar på är att hon ska ringa och säga att hon vill satsa helhjärtat igen.
Jag har inga vänner, har alltid vart mer eller mindre ensam. Vilket också är en jobbig sak i livet. Umgås med några "ytliga vänner" då och då bara. Så jag vet verkligen inte vem jag kan prata ut med. Känner att jag verkligen behöver någon att kunna bolla mina känslor med. Just nu sitter jag bara och gråter hela tiden. Tangentbordet är helt blött av min hjärtesorg och jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till för att kunna gå vidare.

Lite om mig själv. Jag är en kille på 27år från Göteborg. Vanligtvis så har jag nästan alltid ett leende på läpparna. Men svårt att rikta dom åt rätt håll nu liksom. Kan nog säga att jag är rätt social utav mig. Men har ändå ingen jag kan kalla för en riktig vän. Har vart så sen min bästa kompis flyttade till USA för 2år sedan. Hade vart så underbart om han var här hemma så man kunde ha någon att tala ut med :/

Någon där ute som kan ge mig några tips?

Taniya Lundström

Hej!
Jag förstår att det känns fruktansvärt besvärligt, för dig nu. Det är ganska vanligt att man tjafsar & bråkar istället för att visa varandra, hur mycket den personen verkligen betyder. Lätt att man hamnar, i en ond cirkel. Det har jag själv erfarenhet av tyvärr. Till slut orkar man inte längre att fortsätta med förhållandet. Kärleksbatteriet orkar inte ladda upp till 100%igen, trots att man fortfarande älskar varandra så mycket. Man lovar varandra, att nästa gång skall det bli bättre. Du måste respektera hennes önskan om att få vara ifred, för att tänka. Ge henne den tiden hon anser, att hon behöver. Om man stressar någon människa att ta ett beslut, så brukar det ofta få motsatt effekt. Det behöver inte alls vara ett "billigt" sätt, för att inte våga avsluta relationen. Jag förstår att det måste kännas tungt för dig, att vara ensam. Nu när din kompis har flyttat, utomlands. Skulle du inte kunna maila eller ringa honom & berätta vad som har inträffat? Han skulle säkert uppskatta att du vill delge honom, vad som har inträffat. Riktiga kompisat ställer alltid upp & stöttar än, när man behöver dem. Jag är orolig för dig. Jag skulle vilja rekommendera dig att du söker hjälp, hos någon Terapeut eller Psykolog. Jag tror att du skulle må bra, av det.

Ta hand om dig!
Taniya

lejonel

Tack för din respons Tanya! Härligt o se att det finns folk som faktiskt bryr sig om andra. Känns som folk inte har tid för det längre i dagens stressiga samhälle.

Jo jag vet att jag borde ge henne lite utrymme för att få tänka. Men samtidigt så känner jag att jag bara vill träffa henne och verkligen förklarar hur jag känner. Att jag mår dåligt av det här. Att jag älskar henne otroligt mycket och vill leva mitt liv med henne. Och framförallt att jag vill satsa på oss till 100%

Vi pratar lite kort med varandra i telefon. Men det känns liksom inte riktigt att man får utrymme att berätta allt det. Hon kanske missar helt vad jag känner och tycker då liksom!? Tänkte att om jag träffar henne så får jag det hela på svart och vitt liksom. Antingen så bestämmer vi oss för att försöka på nytt eller så får jag bekräftat att det är slut.
Men då kanske man pressar fram en lösning som inte är den sanna!? :S

Min kära polare som flyttat utomlands ploppade lämpligt in på MSN idag. Satt och pratade om det hela en bra stund. Kändes riktigt bra! Men åh vad jag saknar en riktig vän på nära håll. Allt blir ju så mycket lättare då. Skönt att ha ett bollplank liksom.

Känner också att det säkerligen hade vart bra och gå o prata med en psykolog lr terapeut. Men med min knapra studentbudget så vet jag inte vart jag ska vända mig. Är även en rätt stark individ och intalar mig ofta själv att jag ska klara det här på egen hand. Har väll med min "ensamvarg-stämpel" o göra. Men jag kanske får ta o inse att jag behöver någon o prata med och därmed svälja min stolthet som egentligen inte ens borde finnas där.

Blää blir tokig på hela scenariot! Önskar att mina tårkanaler kunde ta rast en stund.

Taniya Lundström

Hej!
Jag skulle rekommendera dig, att du skriver ned dina känslor samt förklarar för henne hur viktig hon är för dig, i ett brev & skickar det till henne. Det är kanske för tidigt för henne, att träffa dig. Hon kanske anser att hon behöver mer tid, innan hon är redo. Men genom ett brev, så har hon chans att få reda på vad du vill med eran relation. Jag har själv erfarenhet av "nästan" samma situation, men det var jag som behövde tänka. Så jag vet vad jag talar om. Jag vill hjälpa dig. Jag är Terapeut. Du är välkommen att kontakta mig, på följande mail-adress: taniya@comunicera.se eller ringa, om du vill. Erbjuder även Telefon Terapi, om du inte bor i Göteborg.

Ta hand om dig!
Taniya

lejonel

Jo ett brev låter iof sig som en bra idé. Ska väll inte pusha på henne för mycket och försöka respektera att hon vill vara ifred ett tag. Är så förbaskat rädd att det hela kommer rinna ut i sanden bara om jag inte finns där och visar hur mycket jag älskar henne. Det är ju ändå lättast att förmedla sina känslor via fyra ögon liksom. Vet inte om jag är tillräckligt duktig för att klara av och förmedla allt jag har inom mig via ett brev. Men ska försöka att hålla mig ifrån och skriva ett brev.

Ska se hur jag mår om några dagar. Annars kontaktar jag dig.

Tack!

Taniya Lundström

Hej igen!
Jag hjälper dig gärna med att formulera brevet till henne, om du vill. Du är välkommen att kontakta mig, så skall jag försöka hjälpa dig.


Ta hand om dig!
Taniya

Stadig

Ett brev låter toppen, då får du tid att tänka och formulera dig. :]
Det är väldigt svårt att vara tillsammans och ha en "problematik" emellan er, och själva försöka lösa situationen, och bygga på ert förhållande.

Har 2 eventuella lösningar.
1. Gå till någon form av familjeterapeut, där ni kan få hjälp, stöttning och någon som kan föra problemet/problemen upp till ytan, så ni blir medvetna mer exakt om vad det handlar om, och då ni tillsammans med terapeuten kan arbeta fram en möjlig lösning (att i brevet nämna denna tanke skulle kunna vara bra - relativt viktigt att formuleringen kring det är bra).

2. Satsa på dig själv, ta hand om dig själv, välj att utvecklas som egen individ.
Så som jag ser det så bör det finnas 3 saker som utvecklas i ett förhållande. Du, hon och ert förhållande. OM 1 av dessa 3 komponenter saknas eller inte funkar, så är det väldigt sannolikt att det kommer (förr eller senare) uppstå stora problem i förhållandet.

Om du då börjar med någon hobby SAMT träning (kan även vara att gå en kurs inom något, må vara hantverk, medborgarskola, "komvux" och högskola - man kan läsa små kurser på några poäng, som bara tar ett par månader att klara av).
Kommer du igång med ett par saker, så väcks (troligen) en nyfikenhet hos din flickvän, hon ser en sida av dig hon inte sett förut. När det händer så märker hon kanske att hon faktiskt inte kände dig ut och in/på sina fem fingrar.
"Vad kan man mer finna hos dig?" - Skulle hon kunna tänka.

Alla förhållanden (som man vill utveckla i en positiv riktning) behöver nytändningar och utrymme för att stanna till och titta på de saker som är både bra och dåliga(även som person/individ är det något som är väldigt bra att göra - gentemot sig själv).
Så utan att dra förhastade slutsatser - så kan det mycket väl bli så att detta kan föra er närmare varandra och ert förhållande djupnar och blir starkare.

Lycka till :]

lejonel

Usch sitter här nu tredje natten i rad utan att kunna sova. Har bara sovit en timme sammanlagt på tre dygn snart. Någon som har några tips för att kunna somna. Kroppen är helt trött och sover mer eller mindre. Men min själ och mina tankar håller mig ständigt klar i knoppen. Försöker att tänka på något annat men jag kommer bara tillbaka till tankarna om min hjärtesorg hela tiden.
Har försökt att se på film och läsa en bok men jag kan inte lägga något fokus alls på det hela.

Någon som har något tips för o kunna leva med ovissheten ett tag? :/

Stadig

Jobbigt det där, men ett långt varmt bad/en lång varm dusch, och lägga dig i sängen, få det så mörkt som möjligt i rummet. Sedan om du har någon säng/bordslampa, så ljuset är lite sådär... Sedan försöka läsa en bok, behöver inte vara jättetråkig, men bör nog inte heller vara riktigt spännande (du vill ju somna).
Nog iofs svårt att fastna i en bok, när man mår som du gör just nu, men det är vad jag kan tänka på just nu.

Ja... Förutom om du inte vill ringa och få en läkartid, och berättar läget, då kan han/hon skriva ut svaga sömntabletter.

Jo förresten, eh. Vanligtvis så ska man kanske inte ta en långpromenad när man vill somna (sätter ju igång kroppen), men när det är som det är för/med dig, så kan en intensive långpromenad verkligen göra susen.

Hoppas Blund hälsar på snart :]

civicjohan84

Förstår att det e hemskt jobbigt för dig.. hoppas du klarar av ovissheten bättre än mig. Jag kan rekommedera Johannesört av märket Neurokan, finns på (hälsobutiker). Har provat Valerina natt förut men det hade ingen verkan. Tog neurokan 2 ggr för min ångest i början men blev fruktansvärt trött av det istället.

Det skadar ju inte att prova!
Ta hand om dig..