|
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om parterapi och familjeterapi. |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2008-06-14, 19:44
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
hur kommer jag vidare?
http://www.terapisnack.com/fraga-var...kaerleken.html
det ver där jag började fråga runt.... Nu har vi i alla fall bestämt oss för att gå skilda vägar...Känslorna inför detta är blandade....Jag tycker ju om honom...men inser att vi inte kan leva tillsammans! Vi är för olika och funkar nästan bara sexuellt ihop! När jag läser igenom många inlägg så är det övehängande unga personer mellan 20 -25 som skriver! Skulle vilja läsa och ha lite tips från 40+are oxå...dom med livserfarenhet och med "mer kött på benen"! Hur går man vidare när man är 40+ och inte har någon vän som är singel och som man kan ut o festa lite med o ha kul med! resa kanske o så....hur skaffar man nya vänner??? Känner mig ensam nu....skulle vilja ha massor med vänner att ha kul med o disskutera med! Finns det några i Visby som känner sig manade???? Längtar efter er! Vill börja mitt nya liv nu..Ett liv där jag ska leva!!! Kram på er! O kom igen nu alla 40+are!!! |
|
|
|
2008-06-14, 21:00
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Jag är 40 och singel. Det har varit så mycket trassel sen separationen att jag inte en enda gång orkat ens gå ut och ta ett glas vin på krogen. De få bekanta/vänner som finns kvar har familj, jag blir inte medbjuden när de gör något, enda gångerna jag blir tillfårgad är om de vill att jag ska vattna blommorna/ vakta djuren när de ska resa bort. Tyvärr bor jag långt uppe i norr, annars skulle jag genast nappa och föreslå en träff där vi kunde sitta och ha roligt tillsammans. Jag har precis börjat fundera på samma sak som dig. Kanske är det meningen att jag ska sitta hemma med barnen tills de alla blivit stora?
Jag minns ett samtal på familjerätten. Jag påpekade för ex att jag skulle uppskatta om han kunde ha 1 fast dag i veckan med vårt barn så att jag kanske skulle kunna gå en kurs, träna eller något. Han svarade då: Det är så där att vara boendeförälder, man har inte tid för egna intressen! Så, sen dess har det varit så för mig.
__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera. (Graham Greene 1904-1991) |
|
|
|
|
2008-06-15, 21:41
|
#3 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
förstår dig....
JAg har ju vuxna barn så jag kan ju ta mig ut...men har alltför dåligt självförtroende för att jag skulle gå ut själv...Vill gärna ha någon med mig!
JAg är trots allt 46 år och krogen är fulla av allt mellan 18 och 30...inte lätt att känna sig bekväm.. jag har inte bråttom med att skaffa någon ny man...men jag vill ha ett nytt liv! >Ett innehållsrikt liv...ett liv som jag brinner för....och den dagen min nya man står framför mig ska jag öpn mina arnar! JAg lovar...men inte nu... Vill såååå gärna ha lite kul vänner att göra saker med! Om du har semester o vill åka iväg så kom hit så kan vi hitta på lite kul saker! Kram... |
|
|
|
|
2008-06-17, 14:38
|
#4 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
varför är det så jobbigt???
Nu när vi äntligen är överrens om att skilja oss så känns allt sååå jobbigt!
Jag känner stort vemod och som ett misslyckande... Jag har svårt att tänka på något annat är att jag är ensam igen....är rädd för ensamheten...vårt förhållande var ju trots allt en trygghet...HAn älskade ju mig! Känns jobbigt att mista den kärlek han trots allt visade o gav mig... varför blir oron så stor? Har ju egentligen känt länge att vårt förhållande inte funkar...så jag borde ju egentligen vara lättad.... känner som sagt stort vemod och har svårt att se mig själv som lycklig igen....Hur gör man!!! Jag vill så gärna älska o leva lycklig igen! |
|
|
|
|
2008-06-18, 07:49
|
#5 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Tjinigling flickor!
Tassar in en sväng och slänger ut funderingar i ord..sedan flummar jag säkert in och ja vi får ser va det slutar. Annelie du får mig att le faktist när jag ser dig skriva kom igen nu osv..du har goet i dig härligt..varför inte ta samma ord med dig ut i lokaltidning tex... Nysingel 40+ söker vänninor för galna upptåg? ..finns säkert andra kvinnor runt omkring i din kommun som sitter i samma situation. Stoppa bort det där kassa självförtroendet i en kylbox någonstans med ett lock ..häng gärna ett hänglås på med så du är säker på att det inte kommer tillbaka.. Du är en mogen Kvinna ..haft och gått igenom mycket i livet..Finns det något mer härligare än att se den utstrålningen hos en människa..keep it up ..när du börjar känna den där .."men mitt självförtroende" ..please minns då den där frysboxen som jag ställde i ett hörn ..använd den..ta för dig lev njut ..även om det är tungt och svårt vid tillfällen med att separera så ser jag en kvinna som vill njuta av livet med...vad hindrar dig?
__________________
Look at me for understand how beautiful you are. |
|
|
|
|
2008-06-18, 19:58
|
#6 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
hjälp mig göra rätt!!
Hej!
JA du.vad är det som hindrar...jag har ingen att göra det med..det är inte tillräckligt med go i mig för att kunna gå ut själv... Just nu mår jag bara skit...en vecka efter att vi bestämt oss för att separera...jag vacklar...gör jag rätt? blir såååå ledsen över att jag mister den kärlek han gav....bara för att jag inte kan känna lika stor kärlek till honom... Kan man lära sig älska? Kan man jobba fram en kärlek...? men va faaaan.....han bor på fastlandet o jag på Gotland...vi ses en gång o månaden ett par dagar....han vill inte flytta från sina barn o hit o jag vill inte flytta från mina vuxna barn o barnbarn.... Men vi har gått igenom sååå mycket tillsammans....det har alltid funnits ett litet motstånd i mitt inre att han skulle vara rätt....trots detta gifte vi oss för andra gången i juni förra året... vi har sen dess levt som särbos o trodde att det skulle funka...vilket det gjorde i ett år ungefär...sen började jag vackla igen...saknade samvaron...en konstig känsla att vara gift men inte ha något förhållande...bara en helg i månaden...hur gör man då...finns aldrig tid till spontana saker...han har barnen varannan vecka o går då helt upp i dom...han visar o säger att han älskar mig o att jag är den vackraste han vet....ändå kan jag inte ta det till mig! Vi har fantastisk sex när vi ses...men vi har inget att prata om....det är lite för långt avstånd för att bara vara kk tycker jag...fan....jag är helt jäkla förvirrad...har inte lämnat in skilsmässopapperen ännu.... böjar tvivla....men han orkar inte vänta på mina känslor längre säger han...hur tusan kommer jag vidare! Jag har fastnat vi tanken på den kärlek jag förlorar! Hur ska jag göra för att tänka annorlunda! är ju 46 år o de flesta här inne är så mycket yngre o har inte så mycket livserfarenhet... finns det någon annan som har det så här som kan ge mig råd!!!! |
|
|
|
|
2008-06-18, 22:36
|
#7 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Hej igen Annelie 62! Vi har ju pratats vid tidigare och du uppskatar min uppriktighet. Har full respekt för din rädsla för att bli ensam. Du lyfter fram att det känts fel från början, ni har inget att prata om, han sätter sina barn högst, (hedrar honom förvisso) ni ses en gång i månaden, avståndet är stort osv?? + sidan är bra sex och att han "säger att han älskar dig så". Tror att du fattar rätt beslut om du har den livserfarenhet som du nämner. Kanske är det också smickrande att han troligen är yngre och ändå vill ha dig?? Det är bra för själförtroendet med en dålig grund för ett äktenskap. Nöjer du dig med att bli knullad en gång i månaden utan mys,
inget har att prata om och acceperar en känsla av att det hela inte är rätt, så är valet enkelt eller hur? Det är lätt att ha synpunkter när ens eget hjärta ej är inblandat, jag är medveten om det. Min point är att du känner säkerträtt, det finns troligen som mental panic skriver möjligheter som du inte riktigt vågat utmana. Finns säkert någon pilsk, pratglad gottlänning som bara längtar efter att träffa dig, som dessutom inte behöver resa så långt när längtan blir för stor!! Varma tankar. Matz M |
|
|
|
|
2008-06-18, 23:39
|
#8 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Tack Matz!
Jag uppslattar forfarande din uppriktighet!
jag är fullt medvetan om att det du skriver....Ändå finns en rädsla där...riktigt för vad är jag inte säker på.... Jag är ju van att leva ensam....så jag tror inte det är det..och jag vill ju givetvis inte bara ha en kåt man! Jag vill ha en mogen man , en härlig man som vill dela mitt liv och vill gå på äventyr med mig! Men du...har du spanat in killarna på Gotland över 40???? hehehe.... dom är säkert kåta...men inte många som håller i längden...fan vad dom changserar (Vet inte hur man stavar)! det är så jäkla synd! men jag ska nog leta fram någon så småniongom! Jag lovar...men just nu är det tungt.... kram på dig! |
|
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
