Jag vill förstå!

Yasminne · 2008-06-12, 18:17

Hej!

Jag är ny på sidan och tycker att den verkar jättebra för sånna som har stora och små problem med allt som livet innebär..
Och det jag ska skriva om har jag försökt att hitta i andras inlägg, vissa liknade men jag hittade inte riktigt det jag vill förstå.

Dom flesta människor har väl kärleksproblem? Been there, done that- känns väl igen?
Jag vet allting men jag vill bara förstå det helt.. Jag går i samtalsterapi men då jag redan haft ett liknande problem förut så orkar jag inte grubbla igen och igen eftersom det finns värre problem som hänt just nu.
Men det här har hänt och jag vill förstå..

Mitt problem är mitt ex

Vi träffades första gången för över ett år sen och det klickade verkligen från bådas sida, jag har aldrig känt så för någon- så intensivt och passionerat! Jag har haft många relationer och har mycket känslor att jämföra med. Vi hade det helt underbart i början, men sen skulle han börja plugga heltid samt jobba heltid. Då bestämde vi oss för att bryta ett tag eftersom det fanns så lite tid, jag gick fortfarande i gymnasiet så jag kände själv att det inte fanns tid. Men vi märkte snabbt att vi inte kunde vara ifrån varandra och vi tog upp kontakten igen, och så har det hållit på under 1 årstid- framochtillbaka. Men det är mest han som varit velig, jag har inte varit en ängel men jag har stöttat honom och funnits där när han än behövt oavsett tid och plats. Han började en visa en mer kall sida där han verkade sakna empati och samvete. Han höll aldrig löften och kunde säga elaka saker. Om han sa att han skulle ringa upp om en minut så kunde det gå två dagar eller så ringer han mitt i natten innan man ska upp och jobba, vilket jag anser respektlöst mot mig! Och ju längre tiden gick så hämmades mina känslor och behov. Jag är inte perfekt men jag vet inte vad jag gjorde för fel, han säger att jag är för nyfiken och intensiv, men jag har försökt allt och då menar jag allt, jag tillochmed höll mig undan en månad ibland för att han skulle få "sin tid" som han tjatade om. Men saker blev aldrig bättre. Jag kände och känner frustration över att aldrig få uppskattning för hur jag kämpade och fanns där. När han kände att han inte orkade så dumpade han mig för en annan och kom senare tillbaka till en öppen famn- dum som jag va! Det finns så mycket saker han gjort mot mig och jag tänker inte sitta och skriva ner allting för det värsta är ändå hur han fått mig att känna och tänka om mig själv, tex att han säger att jag är lik någon i en film som är totalt blåst och hemsk. Det känns förnedrande då jag har växt upp hårt, med en pappa som är missbrukare som utsatt mig för sexuella övergrepp och min syster har ett barn för hon har blivit våldtagen. Jag känner att jag är stark och vill hjälpa andra med mina upplevelser inte bli nedtryckt.. För då känner inte han mig? Jag vet vem jag själv är, jag vill bara hitta det igen och släppa honom..
Jag gav allt till honom och han utnyttjade det jag försökte föstå honom men han hjälpte mig inte.. Han säger ibland att han bara inte har tid just nu och att han vill ha mig sen, men jag vill inte vänta! Jag vill att han ska fatt vilken underbar tjej han förlorat även om det låter överdrivet.
Jag vill veta varför han gjort såhär mot mig och fortfarande hör av sig ibland och får mig att hoppas.. jag svarar oftast inte men eftersom jag är så nyfiken så måste jag veta(en svaghet) men jag anser att jag är omtänksam, lyhörd och intressrad av andra människor. Jag är värd mer jag vet det men jag vill bara känna det.. Hur släpper man taget eller får en sån kille att förstå hur mycket han sårat mig? varför gör han såhär? Jag har försökt fråga honom men han är inte den typen som öppnar sig..

Kram på er!

Lyckosträverskan · 2008-06-12, 21:41

Kära du

Jag är helt ny på detta forum och ingen expert, men blev berörd av ditt inlägg och kände igen mig i den här ständiga strävan att förstå den andre - trots att min situation ser lite annorlunda ut idag.

Till att börja med. NEJ! Det är på inget sätt överdrivet att tycka han förtjänar att inse att han förlorat en UNDERBAR tjej, för det är jag övertygad om att han gjort. Du är mitt uppe i turbulensen såsom jag en gång var i en relation som jag med några års distans är så oändligt tacksam att jag tog mig ur, men i sinom tid kommer du se att ljuset gått upp för honom (redan idag eller annars imorgon). Jag tror att allra bästa "hämnden" (för önskan om sådan är bara sunt att känna efter allt du gått igenom) är sval ignorans och strävan efter ett lyckligare liv. Noll respons är svårt att svara med när kinderna glöder av ilska men det tydligaste svaret.

Jag hoppas att du kan läsa ditt inlägg igen och se hur mycket du själv kommit fram till bara genom att skriva det. Jag hoppas du är snäll mot dig själv och kan acceptera alla känslor och tankar som dyker upp utan att döma dem. Saknar du honom så saknar du honom. Hatar du honom så hatar du honom. Titta på tankarna som dyker upp och försök köpa att det är så du känner just nu, men ha blicken fokuserad längre fram på vägen - i livet du är värd med den man som väntar på dig där! Lättare sagt än gjort, men i alla fall min syn på saken i denna stund...

Stor kram

Trollsa · 2008-06-13, 00:07

Låna boken: Dumpa honom, han vill ändå inte ha dig!

I den boken beskrivs vissa typer av killar som av någon anledning inte är den rätta partnern, men som tjejen ändå står ut med, väntar på och låter sig behandlas illa av.

Du är så klok! Du vet att du förtjänar bättre. Du vet att han gjort fel som svek ditt förtroende. Du vet att han utnyttjar dig. Men samtidigt är du svag för honom. Något hos honom gör att du hellre utplånar dig själv än släpper taget. Fastän du vet att det är fel. Du verkar vänta på att han ska ångra sig, att han ska inse sitt livs misstag.

Kanske gör han det, men varför ska du vänta på det? Han är inte värd dig. Det spelar ingen roll vad han säger, han har svikit dig stort! Strunta i honom, försök komma ihåg de saker han gjort mot dig. Det finns en kille någonstans där ute, som skulle göra llt för dig. En kille som inte sviker ditt förtroende, en kille som inte vill göra dig ledsen.

Den bästa hämnden är att börja leva ditt liv igen. Försök engagera dig i saker som du tycker om, börja träna, bli den mest fantasktiska människa du någonsin kan bli! Fortsätt vara dig själv och låt aldrig någon trycka ner dig igen. Det du varit med om är hemskt. Ingen ska behöva ha det så! Fortsätt dina planer på att hjälpa andra. Du kommer att lyckas! Ta hand om dig!

Yasminne · 2008-06-13, 11:59

Tack så otrokigt mycket för era svar!

Lyckosträverskan- Du verkar som en underbar människa som bryr dig om andra och kan känna stor empati. Du har helt rätt i hur jag känner och hur svårt det är samtidigt även om man vill!
Du skrev också att du varit med om liknande? Hur tog du dig ur, hur tänkte du? Vad gjorde dig stark? Tack för din uppmuntran och förståelse!!

Trollsa- Det känns som du förstått helt rätt

Tack för tipset, jag har faktiskt läst den 2 gånger, den är helt underbar. jag har försökt att läsa saker men det känns som att det bästa är svar från människor som er så man kan se saker objektivt.. Du har helt rätt i det su skriver, varför ska jag vänta på att han inser? Saken är att jag vet allt det här.. det har gått ett halvår sen jag gjorde slut helt men det k'änns inte lättare. Jag har antagligen fastnat i att se det jag vill se och det är det jag vill släppa utan att ens se tillbaka. Jag hoppas han får det han är värd.. Du är också en av de fina människor som verkligen bryr sig om andras känslor och vill hjälpa.
Och det uppskattar jag, att ni inte ser mig som töntig och har du inte släppt homom än? Och sånt som man känner att ens vänner tänker. För ibland vill man inte prata med dom längre, man säger att man mår bra.

"När det gäller män, behandla dom som de är, inte som vi önskar att de va."(citat ur Dumpad)

Tack så otroligt mycket båda två,
Kram på er!

2008-06-12, 18:17	#1 (permalink)
Yasminne Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Jun 2008 Inlägg: 23 Krediter: 112	Jag vill förstå! Hej! Jag är ny på sidan och tycker att den verkar jättebra för sånna som har stora och små problem med allt som livet innebär.. Och det jag ska skriva om har jag försökt att hitta i andras inlägg, vissa liknade men jag hittade inte riktigt det jag vill förstå. Dom flesta människor har väl kärleksproblem? Been there, done that- känns väl igen? Jag vet allting men jag vill bara förstå det helt.. Jag går i samtalsterapi men då jag redan haft ett liknande problem förut så orkar jag inte grubbla igen och igen eftersom det finns värre problem som hänt just nu. Men det här har hänt och jag vill förstå.. Mitt problem är mitt ex Vi träffades första gången för över ett år sen och det klickade verkligen från bådas sida, jag har aldrig känt så för någon- så intensivt och passionerat! Jag har haft många relationer och har mycket känslor att jämföra med. Vi hade det helt underbart i början, men sen skulle han börja plugga heltid samt jobba heltid. Då bestämde vi oss för att bryta ett tag eftersom det fanns så lite tid, jag gick fortfarande i gymnasiet så jag kände själv att det inte fanns tid. Men vi märkte snabbt att vi inte kunde vara ifrån varandra och vi tog upp kontakten igen, och så har det hållit på under 1 årstid- framochtillbaka. Men det är mest han som varit velig, jag har inte varit en ängel men jag har stöttat honom och funnits där när han än behövt oavsett tid och plats. Han började en visa en mer kall sida där han verkade sakna empati och samvete. Han höll aldrig löften och kunde säga elaka saker. Om han sa att han skulle ringa upp om en minut så kunde det gå två dagar eller så ringer han mitt i natten innan man ska upp och jobba, vilket jag anser respektlöst mot mig! Och ju längre tiden gick så hämmades mina känslor och behov. Jag är inte perfekt men jag vet inte vad jag gjorde för fel, han säger att jag är för nyfiken och intensiv, men jag har försökt allt och då menar jag allt, jag tillochmed höll mig undan en månad ibland för att han skulle få "sin tid" som han tjatade om. Men saker blev aldrig bättre. Jag kände och känner frustration över att aldrig få uppskattning för hur jag kämpade och fanns där. När han kände att han inte orkade så dumpade han mig för en annan och kom senare tillbaka till en öppen famn- dum som jag va! Det finns så mycket saker han gjort mot mig och jag tänker inte sitta och skriva ner allting för det värsta är ändå hur han fått mig att känna och tänka om mig själv, tex att han säger att jag är lik någon i en film som är totalt blåst och hemsk. Det känns förnedrande då jag har växt upp hårt, med en pappa som är missbrukare som utsatt mig för sexuella övergrepp och min syster har ett barn för hon har blivit våldtagen. Jag känner att jag är stark och vill hjälpa andra med mina upplevelser inte bli nedtryckt.. För då känner inte han mig? Jag vet vem jag själv är, jag vill bara hitta det igen och släppa honom.. Jag gav allt till honom och han utnyttjade det jag försökte föstå honom men han hjälpte mig inte.. Han säger ibland att han bara inte har tid just nu och att han vill ha mig sen, men jag vill inte vänta! Jag vill att han ska fatt vilken underbar tjej han förlorat även om det låter överdrivet. Jag vill veta varför han gjort såhär mot mig och fortfarande hör av sig ibland och får mig att hoppas.. jag svarar oftast inte men eftersom jag är så nyfiken så måste jag veta(en svaghet) men jag anser att jag är omtänksam, lyhörd och intressrad av andra människor. Jag är värd mer jag vet det men jag vill bara känna det.. Hur släpper man taget eller får en sån kille att förstå hur mycket han sårat mig? varför gör han såhär? Jag har försökt fråga honom men han är inte den typen som öppnar sig.. Kram på er!

2008-06-13, 00:07	#3 (permalink)
Trollsa Senior Member Platinamedlem Reg.datum: Oct 2007 Inlägg: 608 Krediter: 1 917	Låna boken: Dumpa honom, han vill ändå inte ha dig! I den boken beskrivs vissa typer av killar som av någon anledning inte är den rätta partnern, men som tjejen ändå står ut med, väntar på och låter sig behandlas illa av. Du är så klok! Du vet att du förtjänar bättre. Du vet att han gjort fel som svek ditt förtroende. Du vet att han utnyttjar dig. Men samtidigt är du svag för honom. Något hos honom gör att du hellre utplånar dig själv än släpper taget. Fastän du vet att det är fel. Du verkar vänta på att han ska ångra sig, att han ska inse sitt livs misstag. Kanske gör han det, men varför ska du vänta på det? Han är inte värd dig. Det spelar ingen roll vad han säger, han har svikit dig stort! Strunta i honom, försök komma ihåg de saker han gjort mot dig. Det finns en kille någonstans där ute, som skulle göra llt för dig. En kille som inte sviker ditt förtroende, en kille som inte vill göra dig ledsen. Den bästa hämnden är att börja leva ditt liv igen. Försök engagera dig i saker som du tycker om, börja träna, bli den mest fantasktiska människa du någonsin kan bli! Fortsätt vara dig själv och låt aldrig någon trycka ner dig igen. Det du varit med om är hemskt. Ingen ska behöva ha det så! Fortsätt dina planer på att hjälpa andra. Du kommer att lyckas! Ta hand om dig! __________________ Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera. (Graham Greene 1904-1991)

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2008-06-12, 21:41	#2 (permalink)
Lyckosträverskan Member Silvermedlem Reg.datum: Jun 2008 Ort: Skövde Inlägg: 58 Krediter: 228	Kära du Jag är helt ny på detta forum och ingen expert, men blev berörd av ditt inlägg och kände igen mig i den här ständiga strävan att förstå den andre - trots att min situation ser lite annorlunda ut idag. Till att börja med. NEJ! Det är på inget sätt överdrivet att tycka han förtjänar att inse att han förlorat en UNDERBAR tjej, för det är jag övertygad om att han gjort. Du är mitt uppe i turbulensen såsom jag en gång var i en relation som jag med några års distans är så oändligt tacksam att jag tog mig ur, men i sinom tid kommer du se att ljuset gått upp för honom (redan idag eller annars imorgon). Jag tror att allra bästa "hämnden" (för önskan om sådan är bara sunt att känna efter allt du gått igenom) är sval ignorans och strävan efter ett lyckligare liv. Noll respons är svårt att svara med när kinderna glöder av ilska men det tydligaste svaret. Jag hoppas att du kan läsa ditt inlägg igen och se hur mycket du själv kommit fram till bara genom att skriva det. Jag hoppas du är snäll mot dig själv och kan acceptera alla känslor och tankar som dyker upp utan att döma dem. Saknar du honom så saknar du honom. Hatar du honom så hatar du honom. Titta på tankarna som dyker upp och försök köpa att det är så du känner just nu, men ha blicken fokuserad längre fram på vägen - i livet du är värd med den man som väntar på dig där! Lättare sagt än gjort, men i alla fall min syn på saken i denna stund... Stor kram

2008-06-13, 11:59	#4 (permalink)
Yasminne Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Jun 2008 Inlägg: 23 Krediter: 112	Tack så otrokigt mycket för era svar! Lyckosträverskan- Du verkar som en underbar människa som bryr dig om andra och kan känna stor empati. Du har helt rätt i hur jag känner och hur svårt det är samtidigt även om man vill! Du skrev också att du varit med om liknande? Hur tog du dig ur, hur tänkte du? Vad gjorde dig stark? Tack för din uppmuntran och förståelse!! Trollsa- Det känns som du förstått helt rätt Tack för tipset, jag har faktiskt läst den 2 gånger, den är helt underbar. jag har försökt att läsa saker men det känns som att det bästa är svar från människor som er så man kan se saker objektivt.. Du har helt rätt i det su skriver, varför ska jag vänta på att han inser? Saken är att jag vet allt det här.. det har gått ett halvår sen jag gjorde slut helt men det k'änns inte lättare. Jag har antagligen fastnat i att se det jag vill se och det är det jag vill släppa utan att ens se tillbaka. Jag hoppas han får det han är värd.. Du är också en av de fina människor som verkligen bryr sig om andras känslor och vill hjälpa. Och det uppskattar jag, att ni inte ser mig som töntig och har du inte släppt homom än? Och sånt som man känner att ens vänner tänker. För ibland vill man inte prata med dom längre, man säger att man mår bra. "När det gäller män, behandla dom som de är, inte som vi önskar att de va."(citat ur Dumpad) Tack så otroligt mycket båda två, Kram på er!