![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om parterapi och familjeterapi. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Min pojkvän, eller numer före detta pojkvän, har ett otroligt tragiskt liv bakom sig. Han har aldrig fått lära sig att han duger, är värd att älskas eller något sånt. Från både familj, skola, tidiagre partners och vänner har han fått lära sig att han är värdelös.
Resultatet av detta är att han mår väldigt dåligt, har en fruktansvärd självbild och är fylld av självförakt. Trots att han är 30 år är han otroligt omogen emotionellt. Men han är samtidigt snäll, omtänksam, rolig, kärleksfull... en helt underbar person helt enkelt. Vi blev tillsammans vinter -06, i början mådde han dåligt, hans depression hade lett till stora ekonomiska bekymmer m.m. Strax innan vi träffades började han vända, och under den tiden vårt förhållande har varat har han växt otroligt mkt. Men hela tiden har han dolt saker för mig, försökt upprätthålla en prydlig fasad som vem som helst ser igenom. Den senaste tiden har han blivit alltmer destruktiv och stött bort mig, han har ljugit, undanhållt saker och dessutom försökt lägga skulden på mig. När jag till slut krävde att han sökte hjälp gick han med på det men dagen efter gick han ut, lät sig bli upplockad av en man som han tog hem till sig och hade sex med. Att det var en man kändes särskilt jobbigt för mig då han alltid hävdat att analsex är det värsta han vet och om jag så bara tagit på hans rumpa har han hoppat undan. Jag avslutade vår relation när jag fick reda på vad som hänt, två dagar senare, nu i söndags. Men jag älskar honom fortfarande och inser att det var hans problem som ligger bakom hans beteende. Han mår urdåligt nu, är helt nedbruten och vill verkligen söka hjälp. Han säger att han det inte känns som att vi någonsin kan bli tillsammans eftersom han skäms ås mycket inför mig, samtidigt säger han att han älskar mig jättemycket. Jag känner att hans lägenhet och kropp är smutsiga för mig... samtidigt som jag fortfarande känner att vi hör ihop på något sätt... Jag är så förvirrad av allt detta. Vet inte vad jag ska tänka, tro eller hoppas på. Jag vill inte att han ska försvinna ur mitt liv, men samtidigt vill jag inte bli sårad mer. Och kanske skulle han må bäst av att vi inte hade kontakt? Samtidigt är han väldigt ensam och har egentligen ingen annan än mig. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
Reg.datum: Mar 2008
Ort: Göteborg "ingen kan göra allt men alla kan göra lite"
Inlägg: 816
Krediter: 1 307
|
Hej
usch vad hemsk, att han kunde såra dig så... Vad mår du bäst av? Du måste se till dig själv, om inte du är lycklig kan du inte göra honom lycklig. Vill du ha honom som han är nu? Kan du acceptera om han inte vill förändra sig eller inte klarar det. Det är svårt och tar lång tid. Jag hade nog sagt att vi skulle vara vänner, prata i telefon men inte träffas fram till att han skaffat hjälp. Om du inte mår dåligt av det men jag är ingen expert... kraaam
__________________
Sofie - alla har rätt till att må bra - |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) | |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Citat:
Ärligt talat, sluta var så sinnessjukt desperat. Säg upp kontakten helt och hållet. Tror du verkligen på något plan att du inte kommer bli sårad mer?
__________________
Om du vill ha någon att prata med är det bara att skicka ett pm
|
|
|
|
|
|
|
#4 (permalink) | |
|
Junior Member
Nykomling
|
Citat:
|
|
|
|
|
|
|
#5 (permalink) | |
|
Junior Member
Nykomling
|
Citat:
90% av tiden har ju trots allt varit en helt underbar pojkvän och min bästa vän. Ska man överge någon för att den mår dåligt? Som sagt, vi är inte tillsammans nu. Jag är inte desperat, jag är inte intresserad av att vara tillsammans med någon just nu, men jag vet att jag inte skulle ha några problem att hitta någon annan om jag ville. Men jag är inte den typen som tar någon bara för att ha någon. Jag är inte heller typen som packar ihop mina känslor och drar för att en person går ner sig. |
|
|
|
|
|
|
#7 (permalink) | |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Citat:
Intressant fråga, men helt gripen ur luften! Nu handlar det om en kille som gör sig själv illa. Han har inte gjort sin flickvän illa, kanske psykiskt genom att låta sig utnyttjas, men garanterat omedvetet i så fall!
__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera. (Graham Greene 1904-1991) |
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|