Sascha22

Jag (49 år) har sedan drygt 1 månad tillbaks en affär med en man (48år). Vi har känt till varandra genom jobbet i 17 år, och bytt några ord då och då under åren som gått, men inget mer. I april i år "tände det till", och vi försöker nu ses så ofta vi kan. Jag är singel sedan 1½ år tillbaks, han är sambo/förlovad sedan 22 år tillbaks
Han har en längre tid (långt innan vi startade något) mått mycket dåligt hemma, har ingen intimitet med sin sambo sedan lång tid tillbaks, känner sig mest som en robot utan livsglädje, osv osv osv
I hans "familj" finns en gemensam son på 15, och hennes döttrar på 24 och 29 år.
De har bott på samma ställe ända sedan de flyttade ihop. I husen bredvid bor svärmor med sambo, vuxen dotter 24 med sambo, vuxen dotter 29 med sambo, hans sambos bror med fru
De bor väldigt tätt och umgås tydligen väldigt tätt, något som han har tröttnat på, eftersom han aldrig får vara ifred
Han säger att han länge funderat på att flytta därifrån, men att han inte har kraft och ork att ta sig därifrån.
Nu har han visat upp hemma hur dåligt han mår, men har inte avslöjat att han träffat mig
Alla därhemma vill hjäpa honom, genom att bortförklara hans beteende med att det är en 50-årskris, han är utbränd etc
Ingen därhemma, inkl sambo, hennes döttrar med resp, svärmor med resp accepterar att han vill flytta därifrån
Nu har han börjat tvivla på att han verkligen vill lämna sin familj
Han kan inte bestämma sig säger han
Han känner absolut ingen sexuell åtrå till sin sambo, och de sover sedan rel lång tid tillbaks i skilda sovrum
Jag försöker alltid vara glad o trevlig o tillmötesgående mot honom, jag lever ett bra liv
Vi talar med varandra i telefon i genomsnitt 8 timmar per dag (möjligt tack vare våra resp jobb)
Ibland känns jag bara som en samtalsterapeut åt honom, som hjälper honom att härda ut ytterligare en dag därhemma
Om jag ställer krav på honom slår han bakut
Vad ska jag göra?
Jag känner mig väldigt kär o förälskad i honom, och jag vet att han haar starka känslor för mig
Han säger att han inte vill göra någon ledsen på hans bekostnad, han vill göra alla till lags. Jag har erbjudit honom många ggr att lämna honom, men det vill han inte
Jag kan aldrig ringa eller smsa honom, det är alltid han som kontaktar mig

Vad ska jag göra?

Johanna Ö

Hej Sacha!

Det är säkert som så att du ger den här mannen något som han inte får hemifrån. Men en sak tycker jag att du ska vara lite uppmärksam på. Det är din känsla av att ibland bara fungera som terapeut åt honom. Risken är att det är just det där han vill ha - den kravlösa kraftkällan åt honom.

Det finns dock en person som ni båda verkar glömma här... Dig. Och när du plötsligt kommer på att du finns och ställer de krav som du så väl behöver tillgodosedda, så slår han bakut. så DU får inte ställa krav? DINA behov får inte finnas? Det rimmar illa med hans egna ord av att inte vilja göra dig illa.

Han vill inte att du ska lämna honom... nej det kan jag förstå. För så länge du bara ger och inget kräver tillbaka, så blir du ju en tillgång i hans liv. Men sanningen är att i ett ömsesidigt och kärleksfullt förhållande, så har båda parter behov och båda parter har behov av att tillfredsställa den andre/as behov, om man kan.

Jag tror du ska försöka vara tydlig dels gentemot dig själv, men också mot honom, om vad du behöver för att må bra. Vad behöver DU av den här mannen för att DU ska må bra? Det viktiga är att du absolut inte offrar dig själv och dina behov för honom. Du har i allra högsta grad rätt att ställa krav!

Tyvärr, så kan illusionen om kärlek ställa till det lite för oss människor. Vi tror att vi älskar någon - men i själva verket så har vi gett en annan människa makt att säga vad vi ska tycka om oss själva, och därifrån är steget nog inte så långt till att leva genom någon annan.

När vi lever genom någon annan, så känner vi oss själva som tråkiga och betydelselösa människor. Vi ser bara hans/hennes liv, intressen, vänner, jobb... ja ALLT som har med honom eller henne att göra. Vi glömmer vilka vi själva är och tar nästan död på oss själva. Jag märker här att du är på väg att - om du inte redan har tappat bort dig själv genom den här mannen....

Det du behöver göra för att få tillbaka makten över ditt eget liv, är att du SER dig själv och är snäll mot dig själv. Var inte så hård mot dig själv! Offra inte dig själv för honom. Ta hand om dig själv och odla dina intressen och dina vänner. Han ÄR INTE oumbärlig för dig! Gör honom inte till det heller!

OM han har ett genuint intresse av dig, så kan han inte fortsätta så här, eftersom han sårar dig genom att leva ett dubbelliv. OM han verkligen har känslor för dig, så inser han det och det leder till att han lämnar det han har. Gör han INTE det, utan kommer med undanflykter likt "jag KAN inte lämna dem pga......= "mina barn behöver mig", "han eller hon mår så dåligt", "jag mår så dåligt"... så bryr han sig bara om en person och det är sig själv.... tyvärr... Och risken är att han låter så trovärdig att du tror honom och VILL tro honom pga dina känslor för honom...

Men oavsett vad som sker nu, så är det absolut viktigaste att du tar hand om dig själv! Var snäll mot dig själv och var inte så hård mot dig själv om du inte kan låta bli att träffa honom ändå... det är inte lätt och så länge du inte har tillräckligt med kärlek till dig själv, så är det inte så lätt att se klart på vad som sker....

...och försök att ha lite is i magen under tiden du arbetar med dig själv och din självkänsla... låt tiden visa vad som sker och OM hans känslor för dig och vem DU ÄR, är genuina.

Kram och lycka till!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Sascha22

Tack för svar

Anledningen till att jag skrev är att jag ibland känner mig så orolig för att jag inte vet utgången av detta, dvs kommer han att lämna sin familj eller ej, han har ju inte gett mig ett klart svar på det ännu

När jag försöker se på hans situation "utifrån" så är det självklart att han ska lämna familjen Så dåligt som han mår där, utan självkänsla, ständigt utnyttjad, ingen åtrå till sin sambo, skilda sovrum sedan lång tid tillbaks osv osv

Jag är en framgrångsrik affärskvinna som sedan många år tillbaks driver flera företag. Jag har så många vänner som vill ha mitt sällskap att jag inte räcker till för alla. Jag går ut och dansar 1-2 ggr per vecka, och vid dessa tillfällen blir jag uppbjuden och dansar utan avbrott hela kvällen
Har inga som helst problem med att få män intresserade av mig. Jag har många fritidsaktiviteter, jag har ett eget hus som jag stortrivs i och där jag bott sedan 1993.

Jag lever ett mycket bra liv, och jag älskar livet. Jag är alltid positiv och lycklig varje morgon då jag vaknar, att jag får vara med en dag till

Allt detta är resultatet av en mycket dålig uppväxt, och efter detta hårt, hårt arbete med mig själv att få tillbaks min självkänsla. Jag har gått i terapi i 15 år, men är klar med det sedan några år tillbaks.

Jag använder inte droger i ngn form, ej alkohol, tobak, och jag mår jättebra

Så det är inte det att jag sitter som ett litet våp och väntar på honom

Anledningen till min oro är som jag skrev att jag inte vet vad som väntar mig. Förvisso tror jag på ödet, och när jag ser tillbaks på mitt liv så har det alltid blivit "bra"

Jag vet inte heller hur stora krav jag kan ställa på honom, jag vill nämligen inte mista honom, utan jag vill ha just denna man. Jag blir sällan förälskad/kär, utan det är bara när det dyker upp ngn väldigt speciell, som han, som det händer

Jag vill att han och jag ska få möjlighet att utveckla vår relation i lugn och ro. Vi är båda överens om att jag ej ska vara hans älskarinna. Han har uttryckt det "jag vill ha HELA dig, eller inget alls". Han mår dåligt för att vi får smyga oss till stunder

Förvisso har han fått mer "frigång" hemifrån sedan han markerade att han ej mår bra hemma, men vi träffas ändå på lånad tid, så länge som han inte flyttar hemifrån

Tyvärr handlar det om stora pengar i detta förhållande också. Sambon äger huset (hon ägde det redan då han flyttade in för 22 år sedan) De är inte gifta, sambolagen gäller ej. Hon är sjukpensionär sedan lång tid tillbaks, så det är han som betalt allt för huset i form av ständiga renoveringar mm, och självklart vill han ha ngt när han går därifrån

Om han skulle berätta att han har ett nytt förhållande, så hamnar hans grejer med största sannolikhet på gatan, och han kommer att går därifrån tomhänt

Jag har rått honom att hålla mig hemlig och inte berätta om oss

Jag försöker ha "is i magen" , men samtidigt vill jag ju att det ska komma ngt slags beslut. Antingen får han stanna där, eller komma till mig

Försöker föreslå en del gemensamma aktiviteter, men han har ibland svårt att svara ja eller nej på dem

Ska jag fortsätta föreslå att vi ska träffas, eller ska jag bara vänta på att han ringer och föreslår

Han ringer mig som sagt ca 8 timmar per dygn, och tom på natten när han ligger i sin säng, ringer han och säger godnatt

Vi har svårt att visa oss ute bland folk, eftersom vi båda är lite "officiella" personer, och skulle ngn se oss så skulle det rapporteras till hans sambo, och då blir det betydligt svårare med allt

Jag tar tacksamt emot förslag och råd på hur jag ska bete mig

Johanna Ö

Jaa du. Det är ingen lätt situation du befinner dig i. Men vad bra att du har ett eget liv som du odlar och tar hand om! Det är nog en förutsättning för att det över huvud taget ska kunna komma något konstruktivt ut av det här.

Jag tycker fortfarande att du ska berätta för honom hur du känner och vad du behöver för att må bra. Om han inte kan hantera dina behov, så är det hans problem, inte dina. Du måste få ta hand om dig själv.

Det är egentligen bara du som vet hur mycket energi och tid du vill ge den här mannen utan att få något tillbaka, men huvudsaken är att du inte offrar dig själv och din integritet för honom. Så länge du inte kan visa vad du behöver och vill ha, så kan han heller inte kräva av dig att du alltid finnas där för honom.

Det viktigaste är nog trots allt att du behåller självrespekten och fortsätter ta hand om dig själv, så att du inte "förstår" honom och hans situation allt för mycket. Ge honom den tid du känner att du kan ge honom men var tydlig med vad du vill ha och behöver så att ni en dag inte står där och undrar vad som hände.

Ta hand om dig!
Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Sascha22

Hej igen

Jag "gjorde slut" med honom igår - på riktigt!

Men han hörde av sig på kvällen med SMS, där han skrev att han längtade efter mig

Vi har nu träffats ikväll flera timmar i min lägenhet, ätit middag tillsammans, pratat, älskat

Han säger att han inte vet vad som kommer att hända

Jag har inte sagt något till honom, eller satt någon press på honom. Jag har sagt att vi kan väl vänta och se

Han säger att han inte kan erbjuda mig det jag vill ha, eftersom han "älskar sin familj, och inte kan lämna dem"

Han poängterade dock att det inte var sambon han hade några känslor för, utan övriga i "familjen"

Efter att han lämnat min lägenhet ringde han mig direkt från bilen, och vi pratade den dryga timmen det tog för honom att åka hem¨

Han ska SMSa mig om en stund när han lagt sig, och han lovade ringa i morrn (som vanligt)

Vad tror ni alla kloka människor här på forumet?

Kommer han att kunna lämna sin "familj" eller kommer han att stanna kvar?

Vad skulle ske om sambon får veta att han varit otrogen? (Han har varit det förut för 8 år sedan, och då lovade de varandra att det aldrig skulle hända igen)

Snälla svara

Vet fortfarande inte hur jag ska bete mig, vill så gärna ha honom

igår visade jag mina känslor och sa att jag inte orkade mer
Det tyckte han var jobbigt, och när han kom hem var det ingen som gnällde på honom där, och därför tyckte han det var skönt därhemma

men sedan gick det ju bara ngn timme så hörde han av sig till mig igen

Tar gärna emot goda råd

PS Jag tar väl hand om mig själv o lever mitt eget liv

Johanna Ö

Hej igen Sacha!

Ingen kan egentligen säga att "så här är det" för den som bäst känner till hur din situation är just nu, är DU. Men jag kan gå på det jag läser och blanda in det jag kan och mina egna erfarenheter från vänner som varit i din situation. Men då gör jag en tolkning utifrån det också och min tolkning kan vara helt fel.

Min avsikt är inte att skrämma dig eller göra dig ledsen. Jag vet inte hur smärtsamt det skulle kunna vara för dig om insikten av att detta kanske inte fungerar i längden och kan utvecklas. Men jag kan se vissa mönster i det du skriver. Dock vill jag poängtera att jag inte på något vis är expert och det jag skriver kan vara fel. Så lyssna på ditt hjärta om du känner att det är helt fel.

Att han "bara har känslor för sina barn och resten i sin familj" - inte sin sambo - är dock nog ett ganska vanligt argument bland män och kvinnor som lever dubbelliv, tror jag. Det ger honom ett alibi för att fortsätta som han gör utan att behöva ta ansvar för sina handlingar.

Frågan är om du vill se en annan sida än den som innebär att det finns en möjlighet för er två? Är du objektiv? Bara DU vet... Det viktigaste är att du skyddar dig så bra du kan känslomässigt och vågar säga vad du vill ha och behöver.

Jag har en aning om att den här mannen är ganska duktig på att få dig att få dåligt samvete så fort du börjar berätta för honom vad DU behöver för att må bra? Men jag kan ju ha fel!

MEN! OM han får dig att känna dig olustig när du lyssnar till dina egna behov och OM du känner att din förståelse för hans situation är väldigt stor och att han "kräver" att du måste förstå det för att över huvud taget få träffa honom, så ska du nog vara lite uppmärksam...

Risken är nämligen att han sätter hela er relation på prov genom att få dig att känna det som att OM du över huvud taget börjar be HONOM att ta beslut om sin familj, eller på annat sätt ta beslut som får ERT förhållande att utvecklas, så kommer ni inte kunna fortsätta träffas. Och då står du där och får panik - dina känslor svallar och din oro att förlora honom gör att du kanske blundar lite för dina behov och så kamoflerar du oron med motivationen att förstå "honom" och hans situation är viktigast. Framför allt kanske - med hoppet att det faktiskt ÄR som han säger - att han egentligen älskar DIG men lever dubbelliv pga sina barn etc....

I det läget så tar du faktiskt inte hand om dig själv - även om du vanligtvis gör det i ditt liv. Din rädsla för att förlora honom, gör att du struntar i dina egna behov och lever genom honom.

Det kan hända att han älskar dig... men det är jätte viktigt att du vågar säga vad du behöver till honom och vågar lyssna till dina behov. Om han sätter hela er relation på prov när du gör det, så ser du också hans prioriteringar.

Ta hand om dig!
Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Sorin

Frågorna är:
- är du villig att vänta på honom till han kommer fram till ett beslut angående hela situationen? Det är inte heller att han väljer dig då, hur skulle det fungera för dig?
- hjälper du honom att fatta ett beslut genom att ställa upp på att ha den relationen ni har nu?
- är du villig att acceptera en relation så som det ser ut nu? Dvs. att du är älskarinan med allt detta innebär?

Vad svarar du på dessa frågor?

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Sascha22

Jaha, så sitter man här då och undrar vad som händer härnäst
Fyller mina dagar med allehanda aktiviteter, men väntar naturligtvis på att han ska ta ett steg
Vi kunde inte grilla i fredags eller åka till skärgården idag för han är sjuk (på riktigt) Halsfluss eller ngt liknande

Fy 17 vad jobbigt det är att bara vänta, och inte kunna göra ngt åt min situation

Min terapeut säger att jag ska ge honom tid, och inte pressa honom.
25 år säger man inte hej då till bara sådär

Ibland funderar jag på vad som skulle hända om hans sambo fick veta om hans otrohet...

Kram

SVARA GÄRNA

Johanna Ö

Okej... men då är det bra om du svarar på våra inlägg först... *blink*

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Sorin

Din terapeut har delvis rätt. Du och han har varit tillsammans i lite mer än en månad, han och hans fru i många år. Det är inte så lätt att bestämma sig.

Men jag tror att det kan vara till hjälp för dig själv att resonera kring de frågorna som jag ställde. Ett beslut kan du fatta även senare.

Apropos frågorna, jag ser att du inte kommenterar någonting alls om dem. Ska jag låta bli att kommentera i denna tråd? Det är helt OK för mig, bara säg till, så jag vet vad som gäller.

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen