Eva Maria

Vill tacka för att ni delat med er av problem och råd. Detta har hjälpt mig att få grepp om min situation som också innehåller en man med fru som han har svårt att lämna

Tack

Sascha22

Efter en midsommarhelg som jag tillbringade i ett töcken av sömn- och nervtabletter (JA, jag vet hur patetiskt det låter, och JA, jag vet att han inte borde få påverka mig på detta vis) så stod jag inte ut längre...

Jag ringde upp honom igår kväll, söndag 22 juni

Han kunde inte prata just då, sambon var i närheten, men han ringde mig några timmar senare. Vi pratade som vanligt, ca 30 min, om ditt och datt. Hans midsommar hade varit "ok", de hade kommit hem redan på lördagen. Jag undrade lite försiktigt varför han ej hört av sig under helgen. Han sa att han inte hade velat såra mig, och ringa mig under familjehögtiden/midsommar, eftersom han visste hur illa jag tog vid mig av att han skulle fira midsommar med sin familj. Den förklaringen lät faktiskt trovärdig

Han sa att han saknat mig, och att jag gjort ett "stort märke" i hans hjärta

Jag pratade på som vanligt, var glad o trevligt, ledde in samtalet på att det kanske var "dax" att vi sågs.

jodå, det höll han med om, det kändes så. Han ville/kunde inte bestämma ngn kväll för att träffa mig, men började nämna torsdag, vilket skulle betyda att det återigen skulle bli 8 dgr sedan vi senast sågs. (Vi har på skoj kallat det 8-dgrs regeln, för de senaste gångerna har det gått 8 dgr mellan våra träffar)

jag skojade med honom o sa att jag ej varit med o beslutat om att denna 8-dgrs regel skulle gälla. Jag föreslog måndag/tisdag som passade mig bättre dessutom.

Han sa att han inte ville träffa mig för ofta, för hur skulle han då "kunna ge sin familj en ärlig chans"?

Jag tänkte för mig själv när han sa det att "varför ska du träffa mig överhuvudtaget, om du ska ge din familj en ärlig chans" fast jag sa inte det

Han sa "du vill ha ett förhållande, ett sexuellt förhållande..."
Jag varken svarade eller kommenterade det

Han skickade SMS till mig när han gick o la sig, inte lika kärleksfullt som tidigare, men ändå...

Han lovade att ringa mig idag under dagen.

Jag mår bättre, och det känns verkligen inte som om den här historien är slut

Det känns som om mina känslor för denne man är äkta

En sak som jag inte skrivit här förut (tror jag) är att jag ofta blir uppvaktad/utbjuden av män. Det är ofta som män fattar tycke för, och blir intresserad av mig. Jag däremot, har mycket svårt för att bli förtjust i ngn, det är ytterst sällan det händer, så när det händer, som med denne man, så känns det som om det är rätt man

Nu undrar jag igen hur jag ska bete mig för att spela mina kort väl

Jag tar tacksamt emot råd, men skriv inte att jag ska ta hand om mig själv och tänka på mig själv, det vet jag redan

Det jag vill ha råd med är hur jag ska bete mig, uppföra mig, för att få denne man att förstå att han måste välja på allvar

Eva Maria

Att läsa allt detta har fått mig att inse att jag umgås med en man som säger han är rädd om mig men som får mig att gråta. En man som säger att han vill lämna sin fru för att leva med mig men som efter 14 månader fortfarande inte fullföljt detta. Skulle jag råda min dotter skulle jag råda henne att satsa på en man som gör henne glad och en man vars ord överensstämmer med hans handlingar. Jag har tack vare det som sagts här kommit fram till att helt bryta med mannen ifråga till den 16 juli och har han inte vidtagit handlingar som för vår relation framåt så är det definitivt finito. Då kan jag istället förbereda mig på att plocka ihop delarna av mig själv och fira semester på egen hand. Han säger att han tycker om mig. Den viktiga frågan är hur mycket han tycker om mig. Är han villig att försvara vår kärlek inför släkt och vänner? Är han villig att lämna allt bekvämt och invant? Det är det som ska visa sig nu.

Livet klarnar alltmer.

Sessa

En gift man som säger att han vill ge sin familj en ärlig chans??? Jag tycker att det verkar väldigt illavarslande. Någon som vill äta kakan och ha den kvar samtidigt. Om det är så att han verkligen vill ge sin familj en chans borde han inte träffa dig alls under den perioden, inte heller någon kontakt via telefon eller liknande.

Kanske borde du fundera på varför du nöjer dig med att vara "den andra kvinnan". Du nämnde ju att du tidigar ochså hade vart älskarinna. Det verkar vara ett mönster som upprepar sig. Varför dras du till män som är otillgängliga och där det med största sannolikhet är du som blir sårad? Genom att vara den andra kvinnan missar du ju väldigt mycket av det fina i en relation, gemenskap, öppenhet och inte minst ärlighet.
I eran relation nu verkar det ju vara han som har total kontroll över dig. Han bestämmer när ni kan ses, han bestämmer när ni kan prata med varandra etc...

nej du tjejen, det verkar som om han har dig i ett järngrepp, varför nöjer du dig med så lite för dig själv?

Något att även tänka på är att om han gör så här mot sin fru och sin familj, vad är det som hindrar OM (vilket jag inte tror) han skulle lämna sin fru, att han inte skulle bete sig likadant mot dig?

Han säger att allt är illa hemma, hur vet du att han är ärlig? Han kanske har det okej hemma - men det kan han ju inte säga till dig...

BRYT RELATIONEN!

Sascha22

Jag tror faktiskt på honom när han beskriver läget hemma som enbart "ok", vilket det varit de senaste 15 åren enligt honom

Jag funderar allvarligt på ett mycket raffinerat sätt att låta sambon, och alla andra inblandade på reda på hans otrohetsaffärer (jag är nämligen inte den första)

undrar om jag mår bättre då?

Jag verkar ju ändå inte få honom...
men troligen blir han utkastad

Han har krossat mitt liv genom sitt bedrägliga beteende, "både äta kakan och ha den"

Trollsa

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)

Sessa

Nej hämd är ingen bra ide, för tänk på vem det är som far illa. Det är hans fru och barn som kommer att såras mest och de har ju inget med eran relation att göra, det är ju inte dem du är arg på.
Och glöm inte att du gick in i relationen med öppna ögon, du visste att han hade familj! Men det är klart att det är synd om hans familj, att de lever med en man som är så dubbel.
Bättre att bara glömma, bearbeta och gå vidare.
Hoppas att du i fortsättningen inte nöjer dig med så lite för dig själv, du är värd mer.

Sascha22

Nu är det ett tag sedan jag senast skrev. Behöver fortfarande "hjälp" med att genomleva eller ta mig ur denna situation...
Vi träffas fortfarande, vår relation är nu snart 4 månader gammal. Vi försöker träffas så ofta vi kan, beroende på arbete mm.
Vi har daglig telefonkontakt, flera ggr per dag ( det är han som ringer), daglig SMS-kontakt, han skickar alltid ett godnatt-sms, som avslutas med "puss", och han förväntar sig ett godmorgon-sms från mig, vilket han också får

Han "vet inte vad han vill". Han har gjort klart för mig flera ggr att han ej vill ha mig som enbart "älskarinna". Vi träffas även utan att ha sex. När vi har sex, har vi det för att vi båda vill...

Senast igår kväll så var han hemma hos mig i mitt hem och hälsade på mig. Hans sambo hade rest till Finland i ett ärende och han passade då på att för första gången på en månad tacka nej till övertid, för att kunna komma och hälsa på mig.

Allt gick jättebra. det var väldigt trevligt. Vi åt middag, pratade, skrattade, kramades, hade sex...

Han hade tom planer på att sova över hos mig. Plötsligt ringer hans tfn, sambon ringer från Finland, och han blir jättestörd. Han svarar naturligtvis inte, men skickar SMS till henne, att "jag ringer snart"

EFter att sambon ringt var inget sig likt. Han bröt ihop igen, började gråta, och vela som alltid. Sa att egentligen har han det bra med sin sambo och sin "familj". Han saknar ingenting o kan tänka sig att fortsätta leva med sin sambo i ytterligare 20-30 år.

Jag blev naturligtvis ledsen och frågade honom vad han då gjorde här hos mig, naken i min säng...

Han sa att han tycker så mkt om mig och att det bara blir starkare o starkare, men att han inte vet vad han ska göra

Jag sa att vi kan ju ta det här som en "avskedsföreställning", efter denhär kvällen så är det slut, och vi har ingen mer kontakt.

Det gjorde honom ännu mera ledsen, och det ville han absolut inte veta av. Han vill inte att det ska vara slut, men han vet inte vad han vill, han har inga planer, och han vet inte hur det ska bli

Jag vet inte heller vad jag ska ta mig till
Jag vill inte mista honom, det känns som om jag älskar honom

När du läser detta så vet jag precis vad du tänker, att han bara utnyttjar mig, men det känns inte så för mig

Vad är bäst att göra i detta läge?

Göra slut med honom, och upphöra med all kontakt, eller vänta och se?

Soulmate

Åhhh.....
Vet inte vad jag ska säga, känner bara alltför väl igen dina ord och känslor. Att veta att man inte är "ensam" hjälper ju föga. I alla fall jag tycker att just min situation är unik. Det som ändå känns som en tröst är att jag ser att det finns kvinnor som gått stärkta ur just detta med att vara -den andra kvinnan- att de vågat och vill vara -den enda kvinnan.
Jag kan inte svara på någon av dina frågor, jag har dem själv. Men jag kan berätta om mitt beslut; jag ska inte förhasta mej. Längre än så har inte jag kommit.

Kramar från mig som vet hur Du känner dig.