Sascha22

Tack för era inlägg/svar/frågor

Jag tänkte inte på att jag skulle svara på dem här utan bara i mitt inre

Men jag gör ett försök

Frågorna är:
- är du villig att vänta på honom till han kommer fram till ett beslut angående hela situationen?

Jo det är klart att jag är villig att vänta på honom, MEN det får ju inte ta hur lång tid som helst. Jag har inte satt upp ngn tidsram, men det får ju inte ta flera år, det fungerar ju inte. Det är SVÅRT att vänta, men det är nog det enda sättet, för om jag försöker pressa fram ngt så slår han nog bakut, med tanke på den korta tid som gått


Det är inte heller att han väljer dig då, hur skulle det fungera för dig?

nej, jag vet det. Men det känns ändå bättre att få ett klart besked än inget besked alls (så som läget är nu)




- hjälper du honom att fatta ett beslut genom att ställa upp på att ha den relationen ni har nu?

Jag vet inte. Jag hoppas det. Jag hoppas på att han ska se att han kan bli lyckligare med mig än med det han har därhemma. Han verkar otrygg, och behöver trygghet, så det är nog ingen ide att pusha honom för hårt


- är du villig att acceptera en relation så som det ser ut nu? Dvs. att du är älskarinan med allt detta innebär?

Ja, jag är villig att acceptera denna situation (under en begränsad tid för att få hela honom) Men jag ser mig inte som en älskarinna, och det gör inte han heller, för vi träffas inte bara för att ha sex. Och dessutom har han sagt att jag faktiskt kan höra av mig även när han är hemma. (Jag har tidigare varit älskarinna åt en gift man under 5 års tid, och där var jag verkligen enbart en älskarinna, något som både han och jag var nöjda med, så jag tycker jag kan skilja dessa båda situationer åt)

Tacksam för ytterligare coaching från er

KRam


Det är svårt...

__________________

Sascha22

Senast vi sågs så spaltade han upp det på följande vis:


Här är hans ord:


1) Jag kan inte lämna min "familj", men min sambo kan jag lämna eftersom jag inte har några känslor för henne

2) Jag vill inte att du ska vara min älskarinna, jag vill ha hela dig eller inget alls

3) Jag vill inte att det ska ta slut med dig

4) Jag vill inte leva ett dubbelliv



Hur löser han/jag/vi detta?


Kram

fiffis

Hej igen!
Tråkigt att höra att ni inte fick ses i fredags. Jag vet hur det känns och hur besviken man blir!
Att svara på din fråga är väl egentligen ganska onödigt? För både du och han VET hur lösningen ser ut. Han måste lämna henne, annars kan han ju inte få hela dig osv........Det behöver väl inte innebära att an inte kan fnns där för sin "familj" för det är väl barnen det handlar om? Och visst kan han finnas där för dem, även om han flyttar därifrån?
Själv har jag min riktigt nervösa dag idag, det är ju idag det gäller. Om inte min älskade har pratat med sin fru denna helgen och talat om att han vill skiljas är det över mellan oss.......fy fasen vad det är jobbigt med ovissheten, men när den väl är över är det ju bara att gå vidare, med eller utan honom i mitt liv!

Johanna Ö

Hej Sacha!

Så HAN ska få leva dubbelliv, men du ska inte få ta hand om dig själv? Han vill ha HELA dig, säger han. Det uppfattar jag som att han inte vill dela dig med någon annan - dvs att du inte får dejta andra och liknande.

Det kan hända att han behöver tid att fundera ut vad han vill och vilka steg han vill ta. Det är trots allt ett ganska stort val han gör. Men å andra sidan, bara för att han lämnar sin fru, så innebär det ju inte att han lämnar sina barn. Så om argumentet är att han inte vill lämna sina barn, så är det inget bra argument, tycker jag.

Jag läser lite mellan raderna att du egentligen inte vill att han ska leva dubbelliv med dig - att du väntar på att han ska lämna sin fru. Frågan är hur snäll du är mot dig själv om du väljer att leva enligt den här modellen. Vad är det som får dig att tro att du inte är värd mer????

Men vill du ge honom tid att fundera över vad han vill, så förstår jag det. Men gör det inte för mycket på bekostnad av dig själv bara! Ta hand om dig!

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Sorin

Hej Sacha,

Jag tycker personligen att det är rimligt att du ger honom lite tid. Men jag menar också att den tiden behöver definieras, annar finns det en risk att ni bara kör vidare på samma sätt på obestämd tid. Så här gäller det enligt mig att du bestämmer en deadline. Den deadlinen ska inte gälla honom, utan dig. Du fattar alltså inget beslut åt honom utan åt dig själv. T.ex. Om han inom 6 månader inte HANDLAT (snack är bara snack) i enlighet med det som han säger till dig så går du vidare med ditt liv. Personligen tycker jag att 6 månader är MYCKET GENERÖST, oavsett hur många år han har varit tillsammans med sin sambo. MEn det är inte vad jag tycker som är viktigt utan vad du tycker är en rimlig tid. Om du vill ge honom 1-2-10 år är det helt upp till dig själv.

Hur som helst, jag menar bestämt att den tiden bör du bestämma i förväg och meddela honom det också, men som sagt, som en deadline till dig själv. Under den tiden du kan tänka dig att vänta är det också bättre om du inte pressar honom mer, men det innebär att du verkligen behöver genomföra din plan när tiden går ut. Annars förlorar du i trovärdighet i fortsättningen.

Det var min syn på det hela, jag hoppas att det var i alla fall till lite hjälp.

Lycka till, Sacha, hoppas allt löser sig till ert bästa.

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Sascha22

Tack Sorin!

Jo jag kommer att sätta upp en deadline, men jag har inte bestämt mig ännu för vilket datum det kommer att bli. Jag måste låta det få mogna fram

Jag har varit älskarinna i 5 år tidigare åt en gift man, så några 5 år blir det inte denna gång :-)

Jag kommer att skriva här och berätta om mina beslut, och våra framsteg i vårt förhållande (Jag är positiv) idag i alla fall...


Kram

Sascha22

Nu har det gått ytterligare lite tid sedan jag senast skrev

Vi har setts några ggr , och haft daglig kontakt via telefon

Onsdag 11 juni
Träffades på hans initiativ. Spenderade 6 tim tillsammans, åt bla middag i Uppsala. Han höll min hand i 5½ tim av dessa 6 timmar. Jag hade bokat en mysig helg i Köpenhamn åt oss, han bad mig avvakta, ej avboka, skulle lämna def besked under vår onsdagsträff. Han bedyrade hur mkt han tyckte om mig, men att han ej orkade leva dubbelliv. Var tvungen att ge sin "familj" en ärlig chans. Jag frågade "hur"? Genom att kommunicera med dem, så som du lärt mig att man ska göra, blev svaret

Vi skildes åt storgråtandes vid Drottnigholm

Nästa dag, torsdag 12 juni, ringer han mig 12 (!) ggr, och avslutar samtalen och sms:en med "puss, puss"
Under natten får jag nog av allt detta. Skickar honom ett kort sms med att jag blev tvungen att resa bort.

När han upptäcker det på fredag morgonen får han spader, o söker mig via telefon, sms o mejl utan att få tag på mig

Jag kontaktar honom måndag 16 juni

Han bedyrar hur mkt han saknat mig hela helgen, hur maktlös han känt sig när jag bara försvann Han fårgar "vill du träffa mig?" Jag svarar "ja"

Vi träffas onsdag 18 juni i mon bostad. Han monterar min grill, jag lagar mat. Underförstått träffas vi som "vänner" dvs vi får inte ta i varandra
Smärtan hänger så stark i luften att den nästan går att skära med kniv i

under måltiden tar han upp ämnet "sex" vid tre tillfällen. Frågar mig tom om jag vill ha sex med honom. Jag svarar "ja". Han säger "ja, fast det ska vi inte ha, vi är ju bara vänner nu"

Han känner sig tvungen av familjeskäl, (födelsedagsfest för styvdotterns nya pojkvän), att lämna tidigare än han ville. Jag skjutsar honom dit han ska

Försöker skoja med honoom i bilen o säger att nu kanske det dröjer 8 månader, eller 8 veckor, tills vi ses igen. Han reagerar kraftigt o undrar vad jag menar med det "så ska det väl inte vara...?"

Han säger att han bara vill somna bort från alla problem han har, sin sambo, sin familj, sitt jobb, mig osv osv

Han mår uppenbarligen mkt dåligt

Han kysser mig farväl på ett ömt sätt


Jag skickar vänskapligt SMS till honom torsdag morgon som han svarar lika vänskapligt på

Efter det inte ett ljud

Vet att han är på Dalarö sedan torsdag em o firar midsommmar med sin son ,sin sambo, sin mor o hennes nya sambo

Vet att han har telefonen med sig

Varför har han ej hört av sig?

Hoppades på att han skulle få skittråkigt där o bara längta efter mig

Jag har ätit lugnande o sömntabletter hela helgen, redo för psyket snart

Dock tänker jag ej kontakta honom förrän tidigast måndag fm om han inte hört av sig innan dess

Vad ska jag säga?

Vad ska jag göra?

Jag vill ju ha honom

Vi är perfekta för varandra

Hur ska jag få honom att våga ta steget att lämna det han har?

Trollsa

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)

Johanna Ö

Myyycket bra tips av Trollsa, tycker jag
Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

kelda

Kan bara säga att det ni kommenterat hjälp även mig!!! ni har satt ord på vad som sker i mina relationer.......som en aha-upplevelse......och satt igånng min frigörelse........till att våga välja rätt!!! tack för det ni kloka.... Sorin och Johanna<//