![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om relationer kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om relationer familjeterapi , svartsjuka, otrohet och skilsmässa. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Vet inte vad jag sak göra, huvudet bara snurrar och vill inte vända mig till mina vänner just nu. För att göra en lång histria kort. I höstas kom jag på min man med att vara otrogen, han reser mycket i jobbet och hade via sms/mail försökt bestämma träff med ett gammalt ragg som bor i staden dit han oftast reser. Trodde inte att det var slut med detta och pressade honom vidare, då erkännde han att han också hade sextjattat på Internet och ringt betalnummer på vägen hem från bilen. Dock hävdar han att han aldrig träffade tjejen ifråga och att han aldrig varit fysisk med någon annan under de år vi varit tillsammans (både före och under äktenskapet)Min första instinkt var att lämna honom men eftersom jag någonstans älskar honom och vi har ansvar för 3 barn kändes det som jag ville ge honom en chans till om han gick och pratade med någon. Han sa hela tiden att han ångrade sig och absolut inte ville förlora vår familj och att det är mig han älskar och ingen annan. Hösten var jobbig men med hjälp av en realtionsterapeut tog vi oss igenom den och han lovade dyrt och hderligt att det aldrig skulle hända igen och att han inte skulle ha någon mer kontakt med tjejen ifråga och ej heller ringa eller chatta med andra. Han avslutade "relationen" med tjejen genom att skriva ett mejl till henne där han sa att han ville satsa på sin familj och sin fru som han älskar och bad om ursäkt för sitt beteende. Sen lovade han att han aldrig mer skulle ha kontakt med henne! eftersom jag var osäker och att han från början förnekade sina otroheter gnagde rädslan i mig ändå och under hösten frågade jag vid ett flertal tillfällen om han hållit sitt löfte vilket han sa att han hade, han sa att han hade förstått vad som var viktigt! I mellan dagarna hittade jag dock en lapp med hennes telefonnummer på och ställde honom mot väggen (igen)... han sa då att han bara kontaktat henne för att försäkra sig om att hon hade förstått att han inte ville ha någon mer kontakt med henne... Dum som jag var lät jag även detta passera.
Sen... under våren har jag varit osäker, men mest som en känsla ingen precist. Har frågat min man vid flera tillfällen om han är trogen vilket han dyrt och hederligt lovat. Men i förrgår när vi satt i soffan tillsammans och han skulle svara på ett sms till en gemensam killkompis så blev det så att telefonen började hjälpa till med stavningen.... Så när han skrev "blir" blev förslaget på fortsättning "hård". Jag totalflippade. Till detta hör att tjejen från i höstas inte kan ngn svenska så detta var uppenbarligen ngt nytt... Han nekade och nekade men jag fortsatte pressa och igårnatt erkände han att han hade en sms-flirt med ett gammalt ex. Han påstår att det aldrig har varit ngt fysiskt eftersom de inte har setts utan bara via sms. Han blev jätteledsen för att inte säga hysterisk och hävdar att det inte var meningen och att det är bara mig han älskar etc. (vi har ett bra och regelbundet sexliv). Han säger att han är sexmissbrukare och behöver hjälp. Jag vet varken ut eller in, vad ska jag göra??? Min första reaktion var att be om numret till tjejen så jag kunde ringa och se om historien var sann eller om det fanns mer bakom. Han vägrar att ge mig det och säger att det inte spelar ngn roll... Hjälp mig! Vad ska jag göra? Tror att det finns mer, men är inte säker. Vet inte vad jag vill heller. Men känns inte detta lite väl notoriskt som om att det alltid kommer att vara så här? Kram och tack till de som orkar läsa. /Panikslagen |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Hej!
Jag förstår att det känns fruktansvärt besvärligt & förvirrande för dig. Särskilt svårt är det när det är barn, med i bilden. Din make respekterar inte dig, om han gjorde det så skulle han aldrig utsätta dig & barnen för detta. Du är värd någon som inte ljuger & är otrogen emot dig. Han sviker ju era barn, också. Du skrev att du redan hade pressat honom, så att han var tvungen att erkänna sina otrohetsaffärer. Om han nu skulle vara en sexmissbrukare, så måste han söka hjälp. En Psykolog eller en Terapeut, kan se om han verkligen är en Sexmissbrukare. Så att han inte ljuger för dig & använder varje otrohet som en ursäkt på grund av sin sjukdom. Sexmissbruks problem försvinner inte bara, av sig själva. De kommer att krävas Terapi, ibland många års Terapi. Om han älskade dig, så skulle han inte ljuga för dig, såhär. Du måste bestämma dig, för hur du vill göra i framtiden. Kommer du att kunna känna tillit, till honom igen? Vill du fortsätta att leva med honom, trots att du riskerar att inte veta när han ljuger eller kommer att vara otrogen igen? Tänk på barnen också. Jag är orolig för dig. Att ge dig numret till kvinnan är det minsta din make kan göra, för dig. Efter hans otrohet.... Ta hand om dig! Taniya |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|