Villrådig

Hej.
Jag är rädd att detta blir en lång tråd, men jag ska försöka korta ner den så mycket det bara går.

Bakom mig har jag en skilsmässa efter 14 år, 2 barn 14 och 18 år...jag är helt bekväm med den situationen nu, men inte då eftersom det var min fru som hittade en annan och lämnade mig.

Direkt efter detta träffade jag en kvinna via internet och det blev kärlek direkt...När vi väl flyttade ihop så kom mycket av sig, plus att hon och min äldsta dotter inte kom överens i den lägenhet vi alla 3 bodde i. Jag kallar henne för Kvinna A.
Kvinna A och jag hade/har ganska mycket gemensamt vad det gäller det vardagliga och praktiska...Intressen, musiksmak, mat, dryck. Dock saknas den där glöden från min sida som jag vet kan finnas, då den var otroligt het i början. Hon har inga barn, men hennes familj o släkt är helt ok.
Passionen är inte speciellt het från min sida, men hon är kvinna så jag tänder och vi kan ha ett fungerande sexliv.

I höstas efter 2 års samboliv med kvinna A tillät jag mig att ta kontakt med en kvinna på internet ("råkade" klicka på en kontaktannonsbanner) och jag blev totalförälskad. Vi inledde ett telefonförhålande och jag gjorde efter 3 mån slut med kvinna A för att satsa på Kvinna B. (var aldrig fysiskt otrogen!)
Kvinna B visade sig efter 1 månad inte vara den drömkvinna jag trodde, så jag backade ur direkt.
Nu satt jag där i min enssamhet och saknaden efter kvinna A bubblade upp vansinnigt mycket...med tårar och verklig ångest för vad jag gjort. Helt plötsligt så kände jag att jag älskade henne igen???.

Jag skrev massor med Mail till kvinna A och bedyrade att jag gjort fel och att jag verkligen saknar henne och vill börja om igen på nytt. Under 1 månad gjorde jag detta och sen sa hon stopp! "jag måste få min tid att fundera" sa hon. Jag lät henne givetvis få sin tid, och väntade.

Det jag nu skriver är det mest märkliga:

Under denna tid så kände jag både längtan efter en kvinna och undran över om jag skulle vara själv resten av livet om kvinna A svarade nej. Jag kikade på en kontaktannonssida, och vad finner jag där om inte Kvinna A. Det var så tydligt att det var hon, och det är idag bekräftat.
Jag frågade henne då, men hon förnekade.
Detta fick mig att svara på en annons...kanske mest för att få lite "plåster på såren"...vet inte?
Jag var vid tidpunkten helt övertygad om att kvinna A nu inte var intresserad av mig, så min sökning på annonser var helt äkta i form av att hitta en kvinna för livet, och inget tillfälligt.

Jag träffade nu en kvinna via annonsen jag svarade på som jag nu logiskt kallar kvinna C (hur fel det än är att kalla en kvinna vid något annat än hennes riktiga namn).
Vi inledde ett förhållande och där var/är det helt tvärt om. Här känner jag en passion och lycka som jag inte kan få tankarna ifrån....vi har inget gemensamt och har vuxit upp under helt olika förhållanden. Jag blir lycklig av att bara se henne och hennes glöd i ögonen gör mig svag. Hon är det varmaste snällaste och underbaraste man kan tänka sig. Hennes familj består av vuxna barn och deras familjer och där känner jag mig hemma. Ekonomin för kvinna C är ett kaos (tidigare jobbkonkurs som följer efter)och jobb är lite si o så just idag. Hon är dock väldigt ordningssam och rejäl med att kunna ta tag i saker och ordna för sin familj. Denna kvinna tänder mig och gör mig lugn för att hon själv är så lugn och avslappnad. Jag ser på bilder jag har och blir aldeles lycklig.
Som ni förstår så handlar det om het äkta passion.


Nu har då kvinna A bestämt sig (efter ca 3 mån) och jag fick ett mess om att hon ville satsa allt eller inget!
Jag blev helt paff och yr i huvudet av alla tankar som satte fart.
Vad att göra?
Nu gällde snabba beslut och helt omöjligt att veta vad som är rätt eller fel... Någon blir sårad hur jag än gör, och det jag gör har stor betydelse för alla inblandade.

Jag ringer kvinna C och har en "bra" ursäkt till att inte träffas mer (avståndet, och kommande studier som vi tidigare sett som ett ev hinder) och vi skiljs som båda gråtande vänner.

Kvinna A och jag har nu träffats en vecka och det känns som att flyttas tillbaks i tiden och det enda som är nytt är att vi nu är mer medvetna om varandras fel och brister och kan därmed rätta till det hela.
Jag känner ingen passion, och den längtan jag tidigare hade har verkligen svalnat.

Att jag betett mig ruttet det vet jag, men jag är ingen ond mäniska och jag lever med ångest för vad jag ställer till med.
Har varit hos en terapeut detta året och lärt mig massor...vi kan sammanfatta det hela med att jag tidigare haft ett väldigt stort behov av självbekräftelse, vilket blir väldigt självcentrerande och egoistiskt.
Nu är jag helt medveten om det och kan verkligen se en stor skillnad i mitt sätt att vara mot andra och mot mig själv. Befriande skön känsla.
Jag vill inte ha en massa beröm och bekräftelser från kvinnor längre, nu vill jag satsa på en kvinna för livet.

Det jag får av kvinna A är:
+ trygghet, lojalitet, ordnat förhållande, bra ekonomi, vänlighet, äkthet, allvarsamhet, gammaldags ordning o reda på allt, artighet, allmänbildad.
- Svårighet ihop med mina barn, känslan idag av att jag inte älskar henne utan bara tycker om henne.

Det jag får av kvinna C är:
+ Lojalitet, vänlighet, skratt, lätthet, snygg/attraktiv för mig, lite vildare o slappare liv, en känsla av att alltid vilja vara vid hennes sida och jag vill hela tiden pussa o krama på henne. Lugn och snäll. Smart o snabb i tanken.
- Katastrofal ekonomi (5 års skuldsanering kvar), lite slapp stil och "det ordnar sig alltid"-attityd.



Phuu...det var mycket, men nu kommer några frågor:

# Kan det vara så att min passion för kvinna A inte kommer fram för att jag har Kvinna C så färskt i minnet bakom mig (1 vecka) ?

# Ska jag försöka med kvinna A, fast jag vet att det sårar mer ju längre tiden går om jag upptäcker att vi inte "växer ihop" igen?

# Jag vill bara kasta mig ut och njuta av den passion jag känner för kvinna C, men den första heta passionerade kärleken går ju alltid över...eller?

# Ska jag tänka på mig själv, eller ta hänsyn till det som sårar minst?

Toppen att jag hittade denna sida.
Ni får gärna kommentera eller svara på mina frågor.

/Villrådig

grankotte

Åh herregud ditt inlägg fick mig att vilja bli eremit i bergen i zwahili och aldrig mer ha med kärlek att göra

Jag tycker bara du ska bestämma dig för något och ta det.

Johanna Ö

Hej Villrådig!

Oj oj oj... du har det inte lätt. Jag förstår att du känner dig villrådig. Det är inte lätt att träffa någon. Det är ändå en hel del som ska stämma och man ska känna en massa som man både förväntar sig av sig själv men även av sin partner.

Jag tror det är viktigt att man har lite is i magen och försöker att inte göra förhastade saker. Men det i och för sig inte så lätt när känslorna svallar och man inget hellre vill än att vara med den person man blivit kär i.

Du kanske ska ta lite "time out" för att ta reda på vad du verkligen vill? Varför inte bara umgås med dig själv ett tag och försöka få ordning på tankarna? När man lever "i" känslorna så är det inte så lätt att fatta rationella och logiska beslut och då kan det ibland vara bra att få lite distans.

Ett sätt är att försöka göra saker för sig själv eller enbart med familj och vänner. Jag tror att det är det du behöver. Det kan tänkas att dessa kvinnor kommer bli lite oroliga under tiden, men om du förklarar att du bara behöver lite tid för dig själv, så är det säkert inga problem.

Ta hand om dig och försök få lite distans till känslorna alltså. Känslorna gör att du kanske fattar en del beslut som gör att du inte får någonting av det du behöver. Och frågan är kanske vad du behöver?

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Sorin

Oj oj oj, säger jag också... Tufft. Din berättelse är som nästan tagen från en bok om livets svåra beslut. På dina frågor kan bara du svara. Det är bara du som får leva med konsekvenserna av dina beslut, precis som du gör just nu.

Det finns dock någonting som jag undrar över. Om du nu skulle välja att satsa på kvinna B, men fortsätter känna som du gjort innan och som du verkar göra nu, dvs. ingen passion, hur tror du att du kommer att se på denna kvinna?

Om du tänker på alla dessa känslor du känner vilka är de känslorna som känns som svårast att ändras i tiden?

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Villrådig

Tack för svaren.
Det absolut bästa och det jag tänker göra är att ta ett litet brejk och försöka samla tankarna kring annat än just detta.
Först därefter så kanske jag kan ta ett vaket beslut...

Vill inte såra och inte heller släppa taget, men om jag sårar mig själv med mitt eget beslut så väger inte det något jämfört med om jag av egoistiska skäl håller kvar (ljuger/undanhåller sanningen) och senare sårar den "jag väljer bort".

Sant är att man ska gå på sina känslor, för det håller i längden.
Vet jag att jag inte känner så mycket så är det nog kört i långa loppet!
Känner jag mycket (kvinna C) och det går över, så är det ju en helt vanlig livssituation där nyhetens behag/passion är en del av livets missar och chanstagningar för att kunna vinna.

Tack!