caluga

Hej!!!
Kanske du gör det mycket större som Markus1 säger, men framför allt tycker jag att din självsäkerhet är säkert bra på jobbet och fritid men i ditt förhållande ska dina känslor styra, om du känner svartkjuka, hata inte den känsla utan va i den, känns hur det känns! Det är inte farlig och om din fru älskar dig kommer hon att älska dig ännu mer. Våga ta in i dig dem känslor som kommer, du behöver inte bevisa eller prestera nånting.
Jag undrar för mig själv om det som du gör är ett vanligt fel som männen gör?...............

Cmillaa

Hej!
Jag har ett liknande problem om emotionell otrohet och jag förstår precis hur du känner. Jag har skrivit ett inlägg på detta forumet med rubriken "Svartsjukan visade sig att stämma" Jag har vetat om denna kontakten min pojkvän hade men det som hölls hemligt var det dem skrev om. Jag har även kollat i hans mobil(vilket jag skäms över, för jag e inte sån) men svartsjukan bara drev mig till det för jag kände att jag inte fick några ärliga svar. Där hitta jag en bild på min pojkväns bara överkropp som han skickat till henne, jag tog upp detta genast med honom och han sa att han inte kunde förneka det eftersom jag sett det själv. Men han förstod att det såra mig. För honom har hans kontakt handlat mkt om att få bekräftelse, vilket jag känner att jag ger honom varje dag, men tydligen räcker det inte. Vi e nu mitt uppe i den situation där han ska bryta kontakten med den tjejen(vill bara tillägga att han är 25 och hon är 15). Jag har oxå sagt att jag vill vara delaktig i vad som dissukteras emellan dem under uppbrytandet, bara för att han har vatt så oärlig mot mig under hela den tiden de har haft kontakt. Är det för mkt begärt av mig?
Oj nu börja jag prata om mina egna problem igen, istället för att direkt svara på ditt. Men det jag ville säga är bara att jag förstår hur du känner dig, jag mår skitkasst av detta.
Hoppas allt löser sig!
ha det bra!!

Lyckosträverskan

Getingen_b, vad duktig du är som jobbar på att hitta bästa fortsättningen på er relation! Keep strong! Jag tror det är väldigt farligt att döma sina egna tankar och känslor som "bra" eller "dåliga". Succesivt kanske du lär dig hitta en acceptans och snarare lägger energi på hur du reagerar på dem än att tvinga bort dem när de dyker upp. Våra hjärnor kan vi knappast styra över hur gärna vi än vill!

Jag vill förtydliga att jag inte riktigt hunnit läsa hela tråden i detalj så jag kanske upprepar det någon annan skrivit. Måste bara ge min syn på "emotionell otrohet". Jag förstår G_B att du har det jobbigt, men jag är samtidigt så lycklig att höra att din fru har en underbar vän hon kan prata med! Snälla, se det inte som en brist i dig!!! Hon har haft det tufft (med abort o dyl som du skriver) och har förmodligen ett väldigt behov av att prata med någon - kanske med en kille dessutom för att få lite "annat perspektiv" än vad tjejkompisarna kan erbjuda. Jag har underbara killkompisar (likaväl som tjejkompisar) och skulle aldrig klara mig utan dem, torts att jag älskar min sambo över allt annat. Dessutom skulle jag aldrig kunna se mig själv i en relation med någon av dem! Ja, jag har lekt med tanken, självfallet. Som sagt, det är bara en tanke som ploppat upp i hjärnan och analyserats med detta konstaterande som resultat. Jag gillar dem verkligen som vänner men skulle aldrig i livet vilja vara tillsammans med dem istället för min älskade pojkvän. Att man är i en relation betyder tack och lov inte att den man är med fyller precis alla behov man har. För att vara en hel och fungerande människa behöver man fortfarande flera bitar i livet. Ju mer du hindrar din flickvän (som uppenbarligen älskar dig!) att värna om sina vänner desto större är risken att relationen spricker!

Cmillaa... ditt exempel tycker jag dock är ett spel på en helt annan planhalva. Att skicka såna MMS och pocka på sån uppmärksamhet är en liga jag definitivt skulle kalla "emotionell otrohet" och det är absolut inte acceptabelt! Men... jag har nog skrivit det på din tråd också ;o)

Ge kärleken vingar g_b och den flyger till dig!!!! )