getingen_borg

Hej!

I måndags på väg hem från svärföräldrar satt jag och lekte med min frus telefon i bilen. Av misstag öppnade jag det senast sända SMS'et, det var kort och sa va vi var och att hon skulle höra av sig, och avslutades med "Kram" och hennes namn. Jag tänkte att det kände jag inte igen, och blev nyfiken och såg att det var skickat till en man jag inte kände. Då tittade jag också för att se vad det var för besked hon svarade på, och det var lika kort endast undrande var hon var, samt svslutat med "Kram" och hans namn.

Jag blev kall och visste inte vad jag skulle göra: ignorera det, eller ta upp det. Efter några minuter där jag blev skakig och snurrig, så tog jag upp det med henne. Hon förklarade att det var från en kollega som hon nämnt i förbigående ett par gånger hemma, men inte mycket mer och att han hade blivit en väldigt god vän som hon pratade mycket med. Hon nämnde också att de pratade om mycket personliga saker som vårat förhållande (som var lite knackigt under hösten och vintern, men nu börjat bli bättre), samt en abort hon fått nyligen (vi har redan en kotte på 1,5). Detta sa hon att det fanns ingen annan hon kunde prata med om, och han hade varit ett jättestöd för henne under denna tid. Hon bedyrade att det inte hade varit mer än så, men att de ev. skulle gå ut och ta en kaffe vid tillfälle. Hon räknade honom som en ny väldigt nära vän. Hon var väldigt ledsen att hon inte ´pratat med honom ordentligt.

Jag avslutade det hela med att säga att detta låter som farligt territorium, men släppte det där. Trodde jag. För när det var dags att sova gick inte det, och jag satt uppe till 2 tiden och skrev ner de tankar jag hade, och det hade hunnit bli ,många. Alltifrån besvikelse på mig själv att jag inte kunde varit det stödet hon tydligen behövde, till att anledningen för abborten faktiskt var han.

Min fru kom ner vid 2 tiden och vi snackade igenom detta fram till halv fyra på morgonen.

Det som kom fram var att hon hade jämfört honom med mig, och hur det skulle vara att vara tillsammans med honom, men väldigt kort och kommit fram till att det ville hon inte. Det är med mig hon vill vara. Hon hade det dock väldigt svårt att säga upp bekantskapen med honom (han har nu slutat på den arbetsplats hon är) då hon kände att han blivit en väldigt nära vän som gav henne emotionell support. Vi diskuterade att hade det varit en kvinna hade detta inte varit något problem, men nu är det ju en gift vuxen med med vuxna barn som hon har en hel del gemensamt med.

Följande dag mådda jag riktigt dåligt emotionellt. Jag blev glad igen när jag träffade min fru, och förklarade hur dagen varit. Vi diskuterade vidare och hon försäkrade igen att inget fysiskt har skett, och det tror jag på. Det jag dock känner är att hon varit emotionellt otrogen. Hon har testat mentalt att leva med en annan. Vi kom fram till att hon skulle bryta kontakten, vilket hon höll med om motvilligt. Fäljande dag skickade jag ett email till henne på jobbet för att be henne sätta sig i min position, och vad hon skulle gjort. Hon kom fram till att hon skulle känt likadant och pratade med bekantskapen under dagen och berättade vad som hänt, så det är nu avbrutet.

Nu ett par dagar senare tycker jag att jag borde fått lite distans till detta, men mår fortfarande skitdåligt. kan inte koncentrara mig på jobbet, och vad som skett hänger hela tiden i framkant.

Jag nämnde ovan att det var under höst och vinter vi hade det knackigt, men att det är bättre nu. Det som stör mig är att denna bekantskap påbörjades i Dec (det kan jag ha viss förståelse för) men den har fortsatt även nu under våren, och det var inga tecken på att den skulle brytas. Hon ville berätta för mig, men vi har kommit fram till två anlednignar varför så inte skett: hennes medvetna/undermedvetna känlsor för honom har gjort att hon kännt sig skyldig, samt hennes osäkerhet på hur jag skulle reagera.

Jag känner det som jag blivit bedragen, men är jag orättvis? Hon säger ju själv att det är mig hon vill vara med, samt att bekantskapen är avbruten. Varför mår jag fortfarande kass? Känner mig osäker?

MVH

Getingen_borg

Instinct

Hej!

Det finns inga bovar i din historia, det är nog viktigt att påpeka.

Jag kan tycka att det var fel av dig att "tvinga" din fru att avbryta kontakten med killen. Många av oss har behov som en partner inte kan uppfylla. Ibland sex, ibland genom prat.

Det är klassiskt att en partner är svartsjuk och vill förbjuda den andra hälften att träffa någon. Jag vet inte hur många tjejkompisar jag haft där killen förr eller senare blivit besvärad av min närvaro, och beordrat tjejen att avsluta kontakten. Detta gör hon alltid lika motvilligt (något bittert kan jag tycka, eftersom man känner sig som en ständig silvermedaljör...) eftersom hon vill behålla partnern.

Så - då är allt frid och fröjd, nu när det tredje hjulet är bortskruvat? Knappast. Tjejens behov kvarstår ju. Hon är nu ännu mer otillfredställd.

Det spelar ingen roll att DU tror att DU också kan hjälpa henne med biten som den här killen kunde. Det kan bara din fru bestämma. Du kan vara världens bästa man for all I know, men även om du är det så kan det alltid vara områden där du helt enkelt inte är rätt man för jobbet. Det spelar liksom ingen roll om en jockey är Dr Doolittle om han väger 120 kilo

Med facit i hand tror jag inte du skulle särat på honom och din fru. Men gjort är gjort. Vad du kan göra nu för egen del är att acceptera vad du kallar för din frus "mentala otrohet". Hon har förstås inte gjort något fel alls, detta vet du kanske också.

Vi kan aldrig kontrollera våra tankar till 100 %. Lika lite som du slutar tända på en uppsättning schysta tuttar för att du blir ihop med någon, lika lite kan ens partner alltid vara 100 % trogen i tanken. Du måste tänka på hennes "otrohet" som något lika oundvikligt som deklaration eller dålig andedräkt på morgonen. Det är du som har problemet, inte hon. Men som jag skrev i början, det gör dig absolut inte till en bad guy på något sätt.

Lycka till!

Davikar

Instämmer med det Instinct skriver, sen vill jag bara påpeka att det är ganska vanligt att ha kompisar av motsatt kön idag. Inget fel med det heller, men det är ganska viktigt att ens partner då är medveten om vem det är och vad som pågår, att man har öppna kort alltså. För det som jag skulle ha känt mig besvärad av om jag var i din situation skulle nog ha varit att hon gått bakom ryggen på dig med denna relation.

getingen_borg

Tackar Instinct & Davikar!

Davikar hann svara innan mej, men det var egentligen den punkten jag hakade upp mig på, att det är hemlighållt.

Vi har snackat om det, och det är ju det som ställer till det. Hade hon sagt detta tidigare (att hon träffat en som hon tror kan bli/är en nära vän) och att hon blev gladare av det, så hade jag troligtvis varit nöjd. Men vem vet - kanske är jag lite insnöad med man/kvinna kompis relation. (Även om det verkar vara många som har problem med det då även Instincts tjej-kompisars män blev okomfortabla).

Vi har ju som sagt diskuterat varför det förblev hemligt och har väl egentligen två orsaker: min frus medvetna/omedvetna känslor för denna man, samt hennes osäkerhet på min reaktion. (Den sista kan man ju säga är befogad med tanke på att jag skriver här, men kanske det varit annorlunda om hon berättat det innan jag snubblade över det..)

Jag vet inte om jag fixat det Instinct föreslår, att låta kontakten fortgå. Iochmed att hon förklarat att hon om än kortvarigt har föreställt sig med honom (jämfört med mig) så skulle jag vara otroligt nervös när dom träffades.

Jag fick dock det svar jag hoppades på: "ta dig samman, det är inget problem! Möjligtvis ditt eget."). Men är givetvis glad om några fler har synpunkter.

MVH

Getingen_borg

Instinct

Nej, det är absolut inget fel på dig, det är en reaktion som du inte kan rå för, och som du delar med säkert 80 % av landets alla killar

Din fru verkar ha fått en bra man, som är upriktig mot henne och verkligen vill vara där för henne. Resten kan alltid lösa sig med dessa förutsättningar.

Men jag tror mycket på att du intalar dig att din frus sätt är något naturligt (för det är det). Tänk som jag sa på ett par tuttar, och hur de fortfarande är snygga även om vi blir ihop med någon annan.

Om din fru VERKLIGEN skulle vara otrogen, kanske inte bara fysiskt utan även drömma dag och natt om en annan partner, då tror jag du skulle känna det på ett annat sätt. Och om du kunde jämföra känslan du har nu idag med DEN känslan, så skulle du nog inte förstå att du reagerade så kraftigt mot den "mentala otroheten".

Men som sagt, jag kan inte nog understryka hur varken du inte gjort något fel, du är bara människa.

Lycka till!

getingen_borg

Hej igen!

Tackar för det. Jag tror poletten ramlade ner när du skrev "Men jag tror mycket på att du intalar dig att din frus sätt är något naturligt (för det är det)". Jag tar den med mig.

Uppriktigheten har vi. Vi snackar om allt.... tyvärr blev det ju inte så i detta fallet, och det är väl också därför svek-känslan kom in. Annars är vi duktiga och lägga sakerna på bordet för det mesta.

MVH

Getingen_borg

getingen_borg

Hej igen!

Har gått igenom lite andra trådar och svar som givits. Tar mig friheten att citera Jonas som svarade bla följande "Jag skulle personligen uppleva en nära emotionell kontakt, som min partner hade med en annan person, som mycket farligare än att helt enkel ta en drink med någon och hoppa i säng med den. Att forma band där ni delar djupa känslor och gå igenom ångesten att undra vilken partner som är rätt är mycket mer hotande för en relation, än att ha sex med någon som du knappt känner."
Den kommentaren går ju lite stick i stäv med det som sagts ovan. Tvärtom så är det kanske inte en oskyldig kontakt, eller? Ser jag spöken runt varje hörn nu?

MVH

Getingen_borg

Davikar

Frågan man bör ställa är nog, var det bara en nära relation, eller var det en sk. romantisk relation med känslor inblandade? Det första är ju oskyldigt, medans det sista inte är särskillt bra...

getingen_borg

Hej igen!

Skulle tro att definitionen var: En nära kontakt där emotionella teman kom upp, och där hon kände kontakt och stöd. Romantisk har den aldrig varit, enligt henne och det litar jag på. Känslor har dock förekommit, även om flyktigt. Oron jag väl känner är var detta kunde ha ledit till, samt att jämförelsen mellan mig och honom har skett. (Det måste ju också varit ångestfyllt för henne, eller?)

Det som ev. kan antyda att jag gör en större deal utav detta, än henne är att när jag ikväll frågar henne hur hon mår ang. allt det jag beskrivit ovan, så mår hon fint. Dvs jag tyder det inte som att det är någon större saknad hos henne att bandet är brutet. Kanske bara jag som skall komma över det hela?

MVH

Getingen_borg

getingen_borg

Uppföljning: Även om det inte blir respons på detta inlägg, så tänkte jag skriva en liten uppföljning vad som hänt sedan sist.

Det var inte som jag skrev sist; att banden var klippta och hon hade det bra. Jag hade flaggat att jag trodde att han skulle kontakta henne igen och det gjorde han idag. Vi hade avtalat att hon skulle tala om när det skedde, och det gjorde hon. Efter lite diskussion så kom vi fram till att hon inte ville klippa bandet. Till saken hör att vi har nästan aldrig haft det så bra, som efter denna episod. Hon menar uppriktigt att det är saknaden av en god vän. (Vi är överrens att sättet jag fick reda på det, var helt fel och det har lett till alla dessa känslor).

Efter lite diskussion har jag föreslagit att hon tar upp kontakten igen. Stort steg? Kanske. Jag känner att om vi (jag) klarar av att hantera denna relation som hon har, och vi har det bra, så borde vi bli ännu starkare.

Om jag har fel och skickar henne i hans famn så har jag gjort en dunder tabbe - men å andra sidan som tidigare inlägg påpekat och jag förstår, har hon så starka känslor för honom så kan jag inte stoppa det ändå.

Själv hade jag mycket energi när vi hade den diskussionen, och såg fram mot utmaningen. Nu några timmar senare, så vet jag inte riktigt hur det känns. Lite tomt.

Då ju inäggen sparas länge här, hoppas jag kunna komma tillbaka med lite positiva inlägg om hur det gått om några veckor/månader. Jag tror att hon tar upp kontakten redan imorgon, så får vi se vartåt det barkar.

Tror dock att det kommer att vara lite märkligt att hon har den här nära vännen som det inte finns utsikter att jag kommer att träffa, och att det vid någon tidspunkt (om än flyktigt) har funnits känslor inblandade.

Jag skall tillägga att konservativ som jag är, så tror jag att han har starka känslor för henne, och han gör ett försök att få kontakt med henne igen. Han är ju bara man - äldre än henne, och hon ser bra ut. Har sedermera fått reda på att det varit hackigt i hans äktenskap - så det är väl inte helt främmande tanke att han ser en möjlighet här. Enligt min fru så finns det inget sådant hos honom, men har lovat att se efter signaler. Mitt förslag är ju att berätta precis varför allt detta hänt, och fråga om det kan vara så. Min gissning är att om han bekräftar det, kommer hon att dra öronen åt sig och säga upp bekantskapen. Vi får se. Fortsättning följer.

MVH

Getingen_Borg