Grabben

Det låter som ett väldigt typiskt "jag vill må dåligt så att folk tycker synd om mig"-syndrom. Jag har varit i nästan exakt din situation med ett ex. Hennes humör gick upp och ner och när hon var nere gjorde hon allt för att trycka ner sig själv och jag gjorde allt för att stötta henne och säga hur bra allt skulle bli osv osv. Inget jag sa spelade någon roll, hon hade redan bestämt sig för hur hon ville må och var bara beroende av min input. Jag mådde så otroligt dåligt av det här tills jag en dag var tvungen att sluta tala med henne för hon tryckte ner mig så mycket, hon belastade mig något outhärdligt.

En tid senare fick hon en ny pojkvän och började må bättre och nu är allt bra igen. Men det var rätt av mig att klippa banden just då, och det är även rätt av dig att skapa distans till ditt ex. Vad ger henne rätt att dra ner dig i fördärvet bara för att hon känner ett behov av inte hjälp, inte stöttning, utan bara att få föra över sina problem på andra?

eXistenZ

Tack för ditt svar återigen.

Men jag måste säga som såhär att jag nästan får skylla mig själv... Det är jag, bara jag, som sagt till henne att jag ALLTID finns här för henne och oavsett vad det handlar om så vill jag ALLTID att hon ska berätta för mig.

Ska dra ner och repa lite nu, skriver vidare senare...


/e

__________________
"My number one rule is: Hope for the best, plan for the worst."

eXistenZ

Sådär, nu är jag här igen.

Nu under kvällen så bestämde jag och ex'et oss för att träffas imorn och reda ut lite saker. Jag har inte mycket att tillägga här just nu, annat än att jag vill tacka er för stödet och tipsen ni gett mig. Jag tänker ta upp allt dylikt imorn, face-to-face. Det känns mest rättvist... Om jag nu inte bryter ihop och ångrar allting sekunden då jag är på väg hem... (som förra och förr förra gången jag försökte "säga ifrån för mitt eget bästa...")

Jag uppdaterar här imorn efter jag har vart hos henne...

Och tack igen! Tusen tack.

/e

__________________
"My number one rule is: Hope for the best, plan for the worst."

eXistenZ

Hej igen...

Jag var hos ex'et idag som sagt och det gick väl ganska bra... Vi pratade inte så särskilt mycket, det blev inte som jag hade tänkt... Vi bara umgicks och blev väl ganska nära till slut...

Men så fort jag kom hem så bröt helvetet löst. Jag var dum nog (ja, jag tar på mig skulden) att ifrågasätta hennes val att acceptera hennes ex (killen som jag blev dumpad för). Dom håller på och be varandra fara åt helvete ena kvällen och de ska aldrig höras av mer. Nästa dag så inser hon hur mycket hon älskar honom och saknar honom. Jag var ju dum som tåget och frågade varför hon gör såhär, varför låter hon honom dra ner henne hela tiden? Hon blev lite sur och jag kände väl att samtalet egentligen skulle ha avslutats långt innan det gjorde det... Till saken då, det kom fram ur henne att JAG STÖTTAR henne för mycket. Jag är tydligen JOBBIG ("inte ordagrant" sa hon) när jag stöttar henne. Tack för den sa jag och la på luren... Tårarna forsade och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. 4 månaders peppening och stöttning från min sida till henne bara käpp rätt åt fan?! Tack, den satt kan ju jag säga bara...
Hon skickar sms 5 minuter efter samtalet där det står "Fy fan för dig."
Där kom min uppenbarelse... Jag har blivit utnyttjad, "spottad i ansiktet" och så fort jag ifrågasätter hennes val (för hennes eget bästa!!!") då tänker jag bara på mig själv enligt henne...

Som tur är kom min brorsa upp nu och vi ska väl ta ett par öl och snacka igenom allt...
Ge mig svar, terapisnack. Jag är helt tom...

tack för allt
/e

__________________
"My number one rule is: Hope for the best, plan for the worst."

grankotte

Ja du

Hur tänker hon? Kanske tror hon att du inte släppt henne och kräver henne på kärlek och hon känner skuld för det som hänt? Och hon kan inte se sitt ansvar och skyller det på dig. Ja jag vet inte.

Iallafall vet jag att det verkar vara attraktivt när någon inte vill ha en och tvärtom när någon ställer krav. Hur man ska vara sig själv mitt i det har jag inte hittat än men lika väl har jag ju ingen trygg kärlek att svara för.

Hon verkar vara förvirrad iallafall. Skål på dig, jag ska också dra en öl och snacka kvinnor med en kompis.

Trollsa

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)

grankotte

Vad bra sagt, så bra sagt.

Trollsa

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)

Skymningsljus

Förstår att du har det jobbigt. Starkt ändå att du sa det du gjorde. Du kommer alltid finnas så mycket du själv orkar för henne med andra ord. Utan att förneka dig själv, kanske. Jag vet inte så mycket men det var bra att du sa ifrån. Självklart är det lite jobbigt för henne att du inte alltid finns där att prata med hennes problem om andra killar. Ta hand om dej och inse dina egna behov och ditt eget värde! Kram

eXistenZ

Tack! Tack för ditt helt underbara svar. Jag vet inte vad jag kan svara mer än att jag är "för mesig" och "för snäll" för att säga till henne att: "Nej, låt mig vara. Jag orkar inte att stötta dig mer nu."
Jag får dåligt samvete och mår dåligt så fort jag sätter ner foten gentemot henne. Det är helt sjukt... Helt sjukt jobbigt.

Men hur ska jag göra? Jag har verkligen inte lust att förlora henne igen, så att bryta kontakten är inte ett alternativ, jag vill verkligen ha henne i mitt liv på ett eller annat sätt.

/e

__________________
"My number one rule is: Hope for the best, plan for the worst."