|
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om relationer kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om relationer familjeterapi , svartsjuka, otrohet och skilsmässa. |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2008-05-06, 11:26
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Att vara mamma åt sin mamma
att säga till en människa
som alltid gör sitt bästa som har som livsmål att inte ha några fel att vissa saker blir fel ändå det spelar ingen roll hur gott man gör att påpeka dessa sakerna till en människa som redan är på gränsen till utbrändhet just för att hon alltid gör sitt bästa just för att hon inte vill ha några fel att vissa saker inte är bra att vissa saker kräver förändring gör då alla till ovänner?? varför görs då detta när det inte gjorts tidigare kanske för inre frid men framförallt för att en syster inte ska få gå igenom samma sak att vara mor åt en mor men det enda som hände var att jag sårade henne och bli anklagad för att kalla henne dålig mamma ledsen och upprörd ville hon vända blad sagt är sagt ingen ide att rota i något mer vi lämnar det bakom oss plöttsligt så undrar jag varför sa jag något alls och igen känner jag mig som 8 år ligger och gråter för att jag inget kan göra går jag i mammas fotspår? Gör allt jag kan fast ändå blir saker fel och det är de jag kommer ihåg kommer jag också en dag stanna upp glömma dagens vishet och inte orka utvecklas mer inte orka ta till mig kritik och plötsligt har världen slutat snurra varje dag är en fight från det svarta hålet som vill suga ner mig i ett hål av mörker varje dag försöker jag kravla mig upp wathever it takes |
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
