Margaux

Hej! Är en kvinna på 38 år som är gift med en betydligt äldre man (75 år) sedan 2002. Vi gifte oss efter 3 år, vi lärde känna varandra 1999. 2005 föddes vår dotter, och allt sedan dess har förhållandet börjat att havrera. Detta är mitt första barn....jag har varit oerhört mån om att leva i ett "bra förhållande" ifall jag skulle sätta barn till världen, "bra ekonomi" etc. Jag tror att jag kände "klockan börja ticka" och även att vårt förhållande borde ingå i en annan fas....trodde jag möjligtvis att han (min man) skulle genomgå samma förändring som jag gjorde? Välkommna det nya livet, vilja börja om på nytt? Min man har en dotter sen tidigare. Hon är några år äldre än vad jag är och var mycket emot att vi gifte oss. Jag tog väldigt illa vid mig och försökte "ställa allt till rätta" vilket var lönlöst - det är ju min mans uppgift. När hon fick reda på att vi väntade barn blev hon iskall och förkunnade klart och tydligt att hon minsann inte ville ha några syskon. Jag tyckte hennes reaktion var barnslig, eftersom ingen bestämmer över vilka syskon de eventuellt har! När min dotter var 3 månader gammal får jag ett telefonsamtal av en kvinna som säger sig vara min mans biologiska dotter. Jag verifierar uppgiftgerna med skatteverket och får även veta att min man är far till inte mindre än 4 för mig okända barn! Jag blev chockad...Hela tiden har han hävdat att han enbart har denna dotter...men det visar sig att han har flera barn som är så att säga "hemliga". Stundtals har jag verkligen försökt att förlåta min man för lögnerna...men jag klarar inte av det i långa loppet. Vid ett tillfälle av att känna mig orättvist behandlad skickade jag en kopia av skatteverkets personbild av min man till den enda "officiella dottern" i hopp om att hon skulle sluta smutskasta mig och istället ställa sin far till svars. Så icke! Hon skickar ett brev till min man där hon utrycker det att hans fru tydligen vill henne illa. Jag villa enbart berätta sanningen för henne!

Därutöver har jag svårt att känna tillit till min man. Har jag tappat respekten? Han vägrar prata med mig om sina oönskade barn, det förefaller som om han har förträngt dem. Och det familjejuridiska? Då vi gifte oss skrev vi äktenskapsförord (till hans fördel). Då "bebban" var på väg gjorde han en förändring vilket skulle innebära att huset samt alla hans aktier/fonder skulle vara hans egendom,och allt lösöre vara gemensam egendom. Helt otroligt igentligen! Ifall han skulle gå bort, skulle allt det av värde tillfalla hans medans jag skulle få gå och sälja porslin och bokhyllor! Min respekt för honom har verkligen gått förlorad....

Jag har svårt att respektera honom eller tro på det han säger. Tycker att han verkligen har fört mig bakom ljuset. Vår dotter är numera 2,5 år och har börjat på dagis. Min man verkar var helt ovillig att ändra någon av sina vanor för vårt gemensamma liv tillsammans. Jag upplever att jag har förändrats totalt sen vår dotter föddes,men min man håller fast vid sina "rutiner" . "Så här har jag alltid gjort", kommenterar han det mesta.

Jag börjar tröttna på hans "stagnation". Inte kan jag göra allt det som jag "alltid har gjort". Vårt barn är väl ändå början på något nytt, där alla som ingår i familjen måste anpassa sig. Eftersom det tillhör ovanligheterna att män i 70-års åldern bildar familj, känner jag mig ensam i umgänget med andra. Dessutom har han ingen lust att lära känna andra par med barn....."Jag har mina vänner", säger han. Jahahja, men familjen då...jag menar JAG och vår DOTTER.....VEM, ska vår dotter umgås med??

Ibland funderar jag allvarligt på skillsmässa, trots att både jag och dottern är beroende av min man, ekonomiskt.. Jag har en stark längtan att "börja om på nytt", där allt är som ett oskrivet blad... i och med dotterns födelse. Jag ser alla andra par omkring mig som liksom börjar ett helt nytt liv när deras små barn föds. Jag fick inte ens barnsäkra köksluckora eftersom det innebar att man tvungen att borra i "hans" köksluckor. Spisen är fortfarande inte barnsäkrad efter åratal av tjatt........

Vad driver honom, är det åldersskillnaden? Är han för gammal, helt enkelt?