liten ensam rädd

Vet inte var jag ska börja... Allt är bara en enda jävla röra och jag står mitt upp i det och vet inte vad jag ska göra. Är gift med en 16 år äldre man sedan 5 år tillbaka, bor i nybyggd villa och leker plastmamma varannan vecka åt hans två barn. Allt är perfekt, så länge som jag inte känner efter...... Börjar jag känna så får jag svårt att andas, ont i magen, det kryper i hela kroppen och hellst vill jag bara gå ut i skogen och aldrig komma tillbaka. Jag tror inte jag älskar min man som en hustru borde, som han förtjänar. Jag mår illa över alla gånger jag "ställt upp" för husfridens skull. Det får mig att hata mig själv mer... Inte ens mig själv kan jag respektera, min egen vilja. Längtar ut men vågar inte stå för det. Vågar inte ta orden i min mun, vad skulle det bli kvar av mig då. Ensam, skild, skuldsatt. Nä jag får nog va tyst ett tag till. Han gör vad som hellst för mig, älskar mig, varför kan jag inte älska tillbaka? Kan jag inte bara få längta efter hans beröring, som jag gjorde förr. Inte längta efter att han ska sluta ta på mig. Det är elakt att känna så, man gör inte så mot någon som älskar en. Varför kan jag inte bara vara den lyckliga fru som jag spelar så bra? Allt hade varit så mycket lättare då.......
Hur vet man vad som är rätt? När är kärleken död och när går den att rädda? Får man välja att inte rädda den?

Instinct

Känslor kan inte infinna sig bara för att vi vill det. Du är inte en hemsk person som inte kan älska honom, om så nu är fallet.

Du vet förstås att det rätta är att göra slut. Även om du frågar här, så vet du det själv. Det är nog inte lätt att ta steget ifrån en vardag man känt så länge. Så det är normalt att känna som du gör. Men det blir inte desto mindre fel att stanna kvar. Det är inte rätt mot varken honom eller dig själv att stanna kvar när du känner som du gör.

Taniya Lundström

Hej!
Jag förstår att det känns fruktansvärt kaotiskt & förvirrande, för dig. Det är viktigt att du respekterar, dig själv. Du skall inte göra någonting, som du egentligen inte vill göra. Viktigt att man inte gör våld, på sig själv. Försök att tala med honom, om hur du känner inför situationen. Skulle vilja rekommendera er, att gå i Parterapi. Självklart får man välja att inte fortsätta, med relationen. Lyssna på din inre röst & hjärta. Vad säger det? Om han nu är berdd att göra vad som helst för dig som du skrev, så kommer han att respektera vad du än väljer att göra. Jag vill hjälpa dig.

Sköt om dig!
Taniya

Johanna Ö

Hej liten ensam rädd!

Herre gud vad jag känner med dig! Tro mig... jag förstår dig!
Rädslan för ensamheten kan vara jätte hemsk! Men låt den inte styra dina val för då gör du våld på dig själv, precis som du själv skriver.

Det du kan göra (speaking from my own story), är att tillåta dig själv att göra saker på egen hand. Be inte om ursäkt för att du vill ha egen tid. Det är trots allt inte dina barn och du har rent tekniskt inte ansvar för dem. Jag vet inte om du har egna barn, men har du inte det, så är det inte lätt att plötsligt kastas in i en familj och ett jätteansvar som det innebär med barn.

Jag föreslår att du berättar för din man att du behöver lite mer space - eller att du behöver mer tid för dig själv helt enkelt. Berätta för honom att du känner det som att du är helt slutkörd och att du helt enkelt behöver ta hand om dig själv ett tag. Börjar han försöka nå dig via ditt samvete, så kan du alltid i sinnet veta att du faktiskt inte har ansvar för hans barn.

Om du ger dig själv lite egen tid, så kan du passa på att antingen göra något helt nytt. Börja exempelvis en kurs i något du tycker om, eller ta bara en fika med en vän. Eller varför inte bara gå en långpromenad?

Genom att få lite distans till förhållandet så tillåter du dig själv att "andas" och då blir det lättare att se det objektivt - du lever inte i känslorna hela tiden och då är det lättare att tänka rationellt.

Jag har själv varit väldigt rädd för ensamheten så jag förstår dig mycket väl. Men genom att umgås med vänner och "skapa" sig ett eget liv utanför förhållandet, så är det mycket lättare att känna sig stark och självständig. Själv har jag lättare kunnat lämna ett destruktivt förhållande genom att hjälpa mig själv på det viset.

Det viktigaste är alltså att du tar hand om dig själv! Bara genom att göra det, så kan du ta det beslut som du känner känns rätt för dig!

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Grabben

Johanna talar så klokt.

Ge dig själv lite utrymme som sagt, och faktum är att man rår inte över sina känslor, och du kan inte klandra dig själv för att du känner - eller inte känner - på ett visst sätt.

Det är inte så lätt att vara älskad om man kanske inte är van. Jag hade en relation med en trasig tjej som jag blev tillsammans med av fel orsaker. Hon älskade mig sönder och samman, och jag mådde skit över att jag inte älskade henne när jag kände mig tvungen att hela tiden säga att jag gjorde det, för att försöka hålla henne lycklig. Jag visste hela tiden att den relationen var dödsdömd, och fick till slut avsluta den. Så behöver det inte bli med din, men du måste kanske få lite utrymme och betrakta den från lite mer distans. Du är inte elak, dina känslor har bara förändrats just nu, och det är bara helt naturligt.

Johanna Ö

Bra skrivet Grabben... Det är sant - dina känslor har förändrats, det innebär inte att de inte finns där.

Det här inlägget var nog det hittills som jag känner igen mig själv mest i. Ta hand om dig tjejen!

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.