fiffis

Jag vet, det var idiotiskt av mig att inleda en relation med en gift man! Det behöver ni inte tala om för mig! Men vad gör man när kärleken drabbar? Jag försökte verkligen avvärja hans inviter och ville inte inleda ett förhållande med någon som är gift. Till saken hör att jag varit singel större delen av mitt liv. Jag trivs med mig själv är 41 år och har inget behov av en partner för att slippa vara ensam.

Nu har jag faktiskt träffat mannen i mitt liv, han är min soulmate och jag älskar honom. Detta har pågått nu i över ett år. Efter ca ett halvår fick hans fru reda på allt (de har inga gemensamma barn) och "the shit hit the fan". De började gå i familjeterapi där han till sist brättade för henne att han inte älskade henne längre och att han ville leva med mig. Ändå ville han "ge henne en chans" och beslutade sig för att stanna kvar. Tre dagar senare kontaktade han mig igen och allt fortsatte som tidigare. Vi bor inte i samma stad och har under detta året setts kanske 12 ggr, men pratar, mailar, chattar varje dag. Vi åkte utomlands en helg med hennes vetskap, och till sist beslutade han sig för att flytta ut. Ordnade en lägenhet och skulle flytta ut. I samband med det skulle vi åka på en annan utlandsresa, tillsammans med andra bekanta. Han kom inte, han flyttade inte ut, jag åkte själv på resan med mina vänner. Efter en dag ringde han, messade och berättade att han ångrat sig, kom och hämtade mig på flygplatsen en vecka senare och körde mig hem (50mil). Vi pratade hela natten och han bedyrade att han älskade mig över allt annat och att han ville leva med mig. Tre månader senare flyttade han faktiskt ut.....och ville ha lite tid själv för att reda ut saker och ting, vi träffades inte, och det tyckte jag var okej...men det slutade med att han flyttade tillbaka 6 veckor senare? Jag fattade ingenting, han bedyrar att han älskar mig, men han kan inte välja? Jag mår så dåligt av allt detta att jag nu går till en psykolog, äter ångestdämpande och sömntabletter.....Han ringer mig fortfarande varje dag och säger att han älskar mig!

Jag behöver inga moralpredikningar av er för att fatta, jag inser hur dum jag varit som låtit mig luras, och jag mår så fruktansvärt dåligt.
Äntligen hade jag faktiskt träffat den mannen som jag vill leva med. Vi hör ihop, vi pratar om allt, och är helt eniga om att ingen av oss någonsin upplevt en sådan närhet till någon annan, när vi är tillsammans är allt bara helt perfekt, vi mår bra tillsammans!
Innerst inne så vet jag att vi är menade för varandra och det är just det som gör så fruktansvärt ont? Jag vet att han har menat allt han sagt när han talar om för mig hur mycket han älskar mig och gjorde upp framtidsplaner för hur vi skulle kunna leva tillsammans.

Han är tillbaka hos henne, men de har inte pratat om någonting, hon har troligen ingen aning om att han fortfarande ringer mig. Jag inser att han är feg som inte tar något beslut, och jag gillar inte att han inte är ärlig mot henne, jag vet inte vad jag skall göra.......jag måste avsluta detta, för jag mår själv för dåligt....men jag kommer att förlora den personen som inte bara är den jag älskar, han har även blivit min bästa vän!

Undrar om det finns någon därute som kan hjälpa mig, jag vet ju vad jag måste göra, men jag är så ledsen, har förlorat all tilltro till att jag någonsin skall få bli lycklig, jag bara gråter och jag orkar inte göra någonting......

Trollsa

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)

fiffis

Jo, det är jobbigt! Och JA, jag älskar honom, jag är inte typen som blir förälskad/intresserad så enkelt, det var 10 år sedan jag senast var i ett förhållande..och det beror helt enkelt på att jag inte väljer ett förhållande bara för att "slippa" vara ensam. Tro inte att jag har ställt mig själv frågan 1000 ggr.
Att hans fru kan förlåta kan jag inte begripa, men hon är oerhört svartsjuk och lever sitt liv genom honom, och är dessutom beroende av honom då hon förlorat sitt jobb. Jag tror att det handlar om att hon vill ha den perfekta fasaden att visa upp, och är därigenom beredd att förlåta allt, bara hon får ha kvar det hon har att visa upp!
Jag fattar det inte, och jag är inte korkad, jag vet allt det där med den otrogna mannen, men jag vet oxå vad vi faktiskt känner för varandra och det är så oerhört starkt!
Jag vet hur han är när han är med mig, och det är en sida som inte många har sett, när han är med sin fru håller han tillbaka, och är inte sig själv....

Jag är dessutom helt säker på att han aldrig skulle göra likadant mot mig, om han en gång för alla skulle ta beslutet att faktiskt leva med mig. Visst, det har du hört förut...men det är faktiskt så.....och han har verkligen matat mig med löften om hur vi skulle ha det, och att han skulle flytta till min stad och vi skulle leva tillsammans.....det är svårt att inte börja tro på det när man får höra det dagligen!

Det vi har hittat hos varandra är något nytt för oss båda, och jag tror faktiskt att det delvis är det som skrämmer honom, han fattar inte hur han kan känna så starkt för någon som han gör för mig, och det skrämmer skiten ur honom.....

Min hjärna säger mig att jag måste klippa med honom, att jag är värd bättre än vad jag nu har, men det är svårt när hjärtat säger motsatsen!! Jag har ju faktiskt träffat min soulmate....och han säger detsamma?

Johanna Ö

Hej fiffis!

Jag håller med Trollsa. Jag vill absolut inte klandra dig eller på något vis hålla en moralpredikan, för som du själv skrev - så förstår jag att det är det sista du behöver just nu.

Det jag däremot ser, är att du kanske är lite blind för vad som sker. Den här mannen är säkert en jätte trevlig karl och förmodligen så ser han något i både sin fru och dig som han tycker om. Det ger honom däremot inte rätt att behålla er båda två. Å andra sidan så har hans fru ett eget ansvar att ta hand om sig själv så att hon inte stannar i ett förhållande där hon inte får det hon behöver.

Kanske är det som så att det är tryggheten som håller honom kvar, för några barn har de ju inte. Men tydligt är att det faktiskt finns något som trots allt håller honom kvar där. Det kan nog vara lätt att lägga skulden på frun - att det är hon som manipulerar honom, att hon styr honom och att han är för svag för att säga nej. Men sanningen är att han är vuxen nog att göra ett val. Kan han inte det, så får han söka hjälp. Genom att göra så här, så sårar han två människor som han håller kär. Det finns faktiskt inte så mycket som ursäktar det.

Jag kan tänka mig att du nu har ett behov av att försvara honom. Visst... han kan vara hur skör som helst och inte ha det så lätt. Men det berättigar honom fortfarande inte att bete sig så som han gör mot er.

Det jag tycker du ska göra, är att försöka ta hand om dig själv så mycket som möjligt. Försök byta fokus - hur svårt det än må vara, så att du försöker ta hand om dig själv, istället för att leva genom den här mannen. Så länge han inte gör något aktivt val och verkligen iscensätter det, så är den viktigaste personen i ditt liv, dig själv. Det är det i och för sig alltid, men om han skulle lämna frun för dig, så är det klart att du får möta honom på halva vägen.

Gör saker för dig själv, unna dig själv småsaker i livet som får dig att må bra - kanske en egentillverkad spamiljö med dofter och ansiktsbehandling. Varför inte åka och hälsa på en vän du inte träffat på ett tag? Eller du kanske skulle må bra av att börja någon kurs i något du vill lära dig eller vidareutveckla? Det viktigaste du kan göra är att ta hand om dig själv just nu. Försök att inte tappa bort dig själv, så ska du se att allt ordnar sig till slut!

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

fiffis

Tyvärr har du ju rätt i allt det du säger, och jag vet att det är så.....
Jag har under hela den här resan varit tuff mot honom och sagt att han inte kan ha oss båda och att han måste välja. På sätt och vis har han ju gjort det redan, eftersom han valde att flytta tillbaka, och jag begriper inte hur han kunde göra det......om han känner som han säger att han gör för mig?

Jag har bett honom komma hit för att reda ut allt och jag kan få svar på hur han tänkte och tänker....förhoppningsvis gör han det i nästa vecka.

Jag försöker fokusera och visualisera att jag då gör det jag måste, oavsett om han skulle säga att han behöver mer tid, eller om han skulle säga att han skall skilja sig......jag MÅSTE klippa med honom, och han får isåfall höra av sig när han rett ut det som finns att reda ut, och då får vi se om jag fortfarande känner som jag gör.......

Jag vet precis vad jag borde göra, men jag kan inte få mig själv att göra det.......sista veckan har jag inte kontaktat honom alls, och låtit bli att svara när han ringer..det känns bra för stunden...men efteråt kommer paniken......och jag saknar honom så oerhört..........

Taniya Lundström

Hej!
Jag förstår att det måste känans fruktansvärt besvärligt när du väl har träffat din själsfrände & han inte kan bestämma sig. Väldigt dåligt av honom att inte dyka upp, när ni skulle resa tillsammans samt att inte kunna bestämma sig, för var han skall bo. Förstår han inte hur mycket, han sårar dig? Varför vill han ge sin fru en ny chans, om han inte älskar henne? Du är värd respekt samt att få vara lycklig. Försök att prata med honom samt kräv ärliga svar. Jag vet att det kommer att kännas fruktansvärt, obehagligt. Men du behöver att få klarhet. Ovissheten är det värsta, som finns. Denna relationen verkar mest ta energi ifrån dig samt göra dig olycklig. Jag vet vad jag talar om, jag har varit i samma situation, som du befinner du befinner dig i. Bra att du beslöt dig, för att söka hjälp hos en Psykolog. Hoppas att du känner att det hjälper. Det bästa vore kanske om du sade upp bekantskapen med mannen, till dess att du har fått perspektiv på situationen. Även om det blir svårt. Berätta för honom att varje gång du ringer eller mailar till mig, så river du upp såren igen. Han har besvisligen inte tänkt att lämna sin fru, annars hade han redan gjort det.
Jag blir fruktansvärt orolig, för dig.

Sköt om dig!
Taniya

fiffis

Jodå, han vet hur mycket han sårar mig, och han är medveten om att det han gör är fel. Han säger själv att han älskar mig, och att han inte vet om det är kärlek, eller skuld, moral osv. som gör att han inte kan lämna sin fru. Jag har sagt att han måste få hjälp av någon, att få prata och ta reda på vad det egentligen är han känner, och vad han själv mår bäst av och vilket liv han vill leva.....Han har sökt till en psykolog via VC, men det tar ju evigheter att få en tid. Han säger att det just nu bara känns enkelt, att vara tillbaka och att han inte tänker på vad han vill. Han bara låter det vara?

Jag hoppas verkligen att han kommer hit nästa vecka som han sagt så jag kan få svar på alla mina frågor, jag tror att jag först då verkligen kan gå vidare, för som det är nu far alla tankar i mitt huvud så jag håller på att bli galen.....

Väljer han att stanna kvar i sitt äktenskap så kan jag ju inte göra mer? Jag har talat om för honom hur jag känner, jag har gett honom all min kärlek, om det inte räcker så är det ju bara att inse......det var inte mig han ville ha! Men det gör ont!

Jag kan ju inte heller förstå hur deras äktenskap skulle kunna fungera? Efter över ett års otrohet? Och den har ju uppenbarligen inte enbart handlat om det fysiska, vi har ju för fasen knapp träffats......men pratat i telefon dagligen.....pratat om allt...och känner varandra utan och innan.....HUR kan man förlåta en sådan otrohet? Det är en fullständig gåta för mig....men å andra sidan så vet hon antagligen inte det...undrar vad som skulle hända om jag mailade henne, kopierade allt han skrivit till mig och hur han bedyrat mig sin sanslösa kärlek, om hur han skulle vilja ha barn med mig.....och allt vi skulle göra tillsammans när vi äntligen kunde vara ett par, officiellt....

Men å andra sidan, vad skulle jag vinna på det?

Taniya Lundström

Hej igen!
Om du beslöt dig, för att kopiera allting som han hade skrivit, till dig. Så skulle du endast krossa & såra hans fru. Hon har ju inte gjort dig illa, på något sätt. Ingenting skulle bli bättre, av den handlingen. Förstår att du känner dig frustrerad & vilsen. Men som sagt bollen har ju, legat hos honom. Jag tycker verkligen att du skall vara tuff emot, honom när ni träffas nästa gång. Berätta för honom att du inte kommer att tolerera, att bli behandlad såhär igen. Du kan ju inte sitta & vänta på honom, att han skall bestämma sig. Du har ju också ett liv. Tillsammans med din Psykolog, så kommer du att klara av detta. Om han söker hjälp på Comunicera, så blir inte väntetiden så lång. Det är jag säker på. Jag förstår inte heller, att man kan förlåta en sådan otrohet. Är du säker på att han har berättat för sin fru, om otroheten?


Lycka till!
Taniya

fiffis

Jodå, hon känner till otroheten. Vi har samma fritidsintresse och det är den vägen vi har träffats. Så jag "känner" henne och hon "känner" mig. Faktum är att jag faktiskt gillade henne i början, tills den dagen hon fick veta att jag var singel, då vände hon på en femöring och plötsligt blev jag ett hot! Och då fanns det ingen anledning.. för jag hade inte en tanke på att det ens fanns en chans att jag skulle ha ihop det med honom....han var ju gift!

Det var inte förrän 1,5 år efter att vi första gången träffades som det visade sig att det fanns intresse från både hans och min sida..

Och anledningen till att han till sist flyttade ut var faktiskt att vi befann oss på samma evenemang en helg i februari. Antagligen blev det väl uppenbart för honom vad han höll på med när vi båda fanns på plats....och det beslutet tyckte jag visade att han faktiskt valde mig? Då, i några veckor.....

Och nej, jag kommer inte att maila henne, men jag är hundra på att hon inte har en aning om att vi har kontakt, även nu efter att han flyttat tillbaka till henne..och det gör mig så j-a arg och ledsen att han inte är ärlig! Men som sagt, de pratar inte om det, hon frågar inte utan lämnar honom ifred.....sunt? Nej inte i min värld, men hon vill väl inte veta, för då måste hon agera? Och hon vill ju ha honom kvar, till varje pris.

Jag önskar att jag kunde vakna en morgon och bara vara arg! Och att när vi ses nästa gång hoppas jag att jag skall titta på honom och undra vad i hela friden jag såg hos honom.......
Önsketänkande.....för han är faktiskt den enda jag har älskat så förbehållslöst!

Taniya Lundström

Hej!
Om han nu skulle välja dig igen, hur länge tror du att det skulle vara? Han verkar ju ha svårt att bestämma sig, för vem han vill leva med. Fråga honom hur han hade tänkt sig, att klara av detta utan att såra dig. Antagligen är hans fru rädd, för att behöva agera. Vilket du skriver inte är sunt, jag håller totalt med dig i den frågan. När du kan titta på honom & fråga vad i hela friden såg jag hos dig? Den dagen kanske kommer tidigare än vad du tror, med hjälp av Terapin hos Psykologen. Vad säger din Psykolog, om saken? Vet mannen om att du går i terapi, på grund av honom? Denna relationen är inte bra för dig. Relationen förstör mer för dig, än vad den ger dig.

Sköt om dig!
Taniya