Ursprungligen postat av fiffis

Jag vet, det var idiotiskt av mig att inleda en relation med en gift man! Det behöver ni inte tala om för mig! Men vad gör man när kärleken drabbar? Jag försökte verkligen avvärja hans inviter och ville inte inleda ett förhållande med någon som är gift. Till saken hör att jag varit singel större delen av mitt liv. Jag trivs med mig själv är 41 år och har inget behov av en partner för att slippa vara ensam.

Nu har jag faktiskt träffat mannen i mitt liv, han är min soulmate och jag älskar honom. Detta har pågått nu i över ett år. Efter ca ett halvår fick hans fru reda på allt (de har inga gemensamma barn) och "the shit hit the fan". De började gå i familjeterapi där han till sist brättade för henne att han inte älskade henne längre och att han ville leva med mig. Ändå ville han "ge henne en chans" och beslutade sig för att stanna kvar. Tre dagar senare kontaktade han mig igen och allt fortsatte som tidigare. Vi bor inte i samma stad och har under detta året setts kanske 12 ggr, men pratar, mailar, chattar varje dag. Vi åkte utomlands en helg med hennes vetskap, och till sist beslutade han sig för att flytta ut. Ordnade en lägenhet och skulle flytta ut. I samband med det skulle vi åka på en annan utlandsresa, tillsammans med andra bekanta. Han kom inte, han flyttade inte ut, jag åkte själv på resan med mina vänner. Efter en dag ringde han, messade och berättade att han ångrat sig, kom och hämtade mig på flygplatsen en vecka senare och körde mig hem (50mil). Vi pratade hela natten och han bedyrade att han älskade mig över allt annat och att han ville leva med mig. Tre månader senare flyttade han faktiskt ut.....och ville ha lite tid själv för att reda ut saker och ting, vi träffades inte, och det tyckte jag var okej...men det slutade med att han flyttade tillbaka 6 veckor senare? Jag fattade ingenting, han bedyrar att han älskar mig, men han kan inte välja? Jag mår så dåligt av allt detta att jag nu går till en psykolog, äter ångestdämpande och sömntabletter.....Han ringer mig fortfarande varje dag och säger att han älskar mig!

Jag behöver inga moralpredikningar av er för att fatta, jag inser hur dum jag varit som låtit mig luras, och jag mår så fruktansvärt dåligt.
Äntligen hade jag faktiskt träffat den mannen som jag vill leva med. Vi hör ihop, vi pratar om allt, och är helt eniga om att ingen av oss någonsin upplevt en sådan närhet till någon annan, när vi är tillsammans är allt bara helt perfekt, vi mår bra tillsammans!
Innerst inne så vet jag att vi är menade för varandra och det är just det som gör så fruktansvärt ont? Jag vet att han har menat allt han sagt när han talar om för mig hur mycket han älskar mig och gjorde upp framtidsplaner för hur vi skulle kunna leva tillsammans.

Han är tillbaka hos henne, men de har inte pratat om någonting, hon har troligen ingen aning om att han fortfarande ringer mig. Jag inser att han är feg som inte tar något beslut, och jag gillar inte att han inte är ärlig mot henne, jag vet inte vad jag skall göra.......jag måste avsluta detta, för jag mår själv för dåligt....men jag kommer att förlora den personen som inte bara är den jag älskar, han har även blivit min bästa vän!

Undrar om det finns någon därute som kan hjälpa mig, jag vet ju vad jag måste göra, men jag är så ledsen, har förlorat all tilltro till att jag någonsin skall få bli lycklig, jag bara gråter och jag orkar inte göra någonting......