fiffis

Ja om han faktiskt mot förmodan skulle välja mig, när vi väl ses och får prata NOGA (som han sagt), måste jag ju säga, bra, det vill jag gärna men tills du rett upp allting och skiljsmässan är färdig kan vi inte ha kontakt. Kom tillbaka när du bor själv och allt är klart, då får vi se om det finns något kvar mellan oss.

Jag vet att hans svar skulle vara att om vi inte kan ha någon kontakt, vad är det då för mening med att han tar sig ur äktenskapet, för då vill han ju ha mig i sitt liv.....


Så oavsett hur jag gör är jag rökt, tillåter jag detta fortsätta mår jag dåligt och han kommer aldrig att ta ett beslut, ställer jag ulimatum försvinner han....och jag kanske har en chans att må bättre, en dag..och ja, han vet att jag går till en psykolog, han vet att jag mår skit, han vet att jag äter lugnande och sömntabletter.....

Allt detta är ju solklart egentligen, och jag vet exakt vad jag skulle säga till någon annan i min situation, men tyvärr är det ju inte lika enkelt när det gäller en själv?

Det hade på något sätt varit enklare om han faktiskt sa att han älskar sin fru och vill leva med henne........men det är ju inte vad han säger....så jag är dumpad, men ändå inte??

Skönt att få höra era input, även om jag egentligen vet allt ni säger så sjunker det på något sätt in bättre när man hör det från någon utomstående. Vilken tur att jag hittade denna sidan!

Taniya Lundström

Hej!
Om han inte förstår meningen med att ni inte skall ha någon kontakt, förrän han har lämnat sin fru. Så har du redan då fått ditt svar. Han verkar sakna förmågan att känna empati, med dig. Verkar nästan som han tänker mest, på sig själv i denna situationen. Det bästa vore om du säger upp bekantskapen, med honom. Jag är medveten om att det inte är så lätt. Du gör endast dig själv illa. Man skall inte göra våld, på sig själv. Jag anser att du är värd, någon bättre. Känns det inte som om du går på ett minfält? Hur du än gör så blir det fel. Jag är verkligen orolig, för dig.

Sköt om dig!
Taniya

Johanna Ö

Det är bra att du försöker ta hand om dig själv genom att gå till en psykolog. Jätte bra! Det du bör minnas är att han trots allt inte säger saker till dig som skulle kunna få dig att vända dig emot honom. Du säger ju själv att om han sagt att han älskar sin fru så skulle det kännas lättare. Jag har en aning om att den här mannen känner på sig det och just därför inte säger det. Jag säger inte att han inte har några känslor för dig, men det jag vill säga till dig är att han trots allt gör precis som han vill - på bekostnad av två människor som mår väldigt dåligt. Hade han verkligen brytt sig om er två, så hade han inte utsatt er för det här. Istället ser han till sina egna behov och fortsätter med sin manipulation.

Jag funderar just på vad som skulle ha hänt OM den här mannen skulle ha övergett sin fru för dig och ni två flyttade ihop. Skulle du känna dig trygg med honom?

Fortsätt ta hand om dig själv. Försööök att börja fokusera dig på dig själv istället. Jag förstår att det är svårt. Hela ditt fokus ligger på honom, det gör dig orolig och rädd och du lägger till och med hela dig själv och ditt välmående i hans händer. Det är inte liiiite makt han får på det viset.

Genom att börja ta hand om dig själv och omfokusera dig på vad DU behöver, så anar jag att han snabbt kommer snappa upp det och plötsligt lova dig guld och gröna skogar. Dessvärre, så finns det en risk att du trillar dit igen då. Men genom att testa att börja ta hand om dig själv och börja fokusera dig på vad DU behöver för att må bra (som inte handlar om honom), så ser du snart om han kommer som en orolig hund. Gör han det, så kan du vara säker på att han vill fånga in dig igen - och han gör det enbart för sin egen skull - inte för ditt välmåendes skull. Gör han det inte, så har du slagit två flugor i en smäll. Du har å ena sidan lyckats stärka dig själv och börjat ta hand om dig själv och därmed gett tillbaka makten över dig själv till dig själv, och du har också insett att du överlever utan honom. OM han inte kommer krypande till dig när du tar tillbaka makten över ditt liv, så är han åtminstone inte en egoistisk donjuan och då kan du lugna dig själv med det.

Det viktigaste är att du kan omfokusera dig så att du börjar tänka på dig själv nu. Ta hand om dig!

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

matzsamtalstjänst

Hej Fiffis! Det har redan sagts en massa klokskaper, men det hjälper inte alltid när hjärtat värker. Tror verkligen du måste fattat någon form av beslut rätt omgående, som Johanna Ö skriver, fokus på DIG. Tror faktiskt inte han lämnar frun. Han har både en fru som "sköter" allt, och en älskarinna där han kan känna sig viril och förstådd allt eftersom hans behov växlar. Skulle det bli ni två, finns alltid risken att du blir den "nya" hemmafrun och behovet av en älskarinna som förstår hans behov gör sig påmind i vardagslunken. Själarnas gemenskap är fantastiskt, men ofta lättare att upprätthålla på håll. Ställ krav på honom, väljer han inte dig då lär han inte göra det sen heller. Stå på dig, låt inte han göra det !!
Varma tankar. Matz M

kelda

oj, vad jobbigt......samtidigt är det nog så att du levt så länge som singel att nu när du ÄNTLIGEN träffar en man som du älskar så är detta inte alls konstigt!!! än om han inte är fri så likväl har du ju dina känslor........men jag tror att många män som är gifta ´väljer nog att stanna kvar i sitt äktenskap av dels bekvämlighet och dels för den skuld de känner för sin hustru( bara´en tanke....).Han ´känner nog mycket för dig men detta har gått över styr........och jag tror oxå i detta läge att du får släppa taget..........jag lider med dig!!! det är svårt att älska någon och samtidigt veta att en annan finns där....tillgänglig med vardagliv och allt!!

Dessutom behöver du nog ro i ditt sinne och känna att den du älskar mest.......Är dig själv!!! ibland räcker det inte endast med att älska för att få en relation att fungera!!!

I detta läge ta till litteratur t ex Exhustrusyndromet; där finns ingenkännade av din situation!! jag vet hur jobbigt detta kan vara och svårt att styra sina känslor.........men försök fokusera dina tankar på annat om än bara för en stund..........detta bryter ned dig om det forsätter!!

Hoppas det går dig väl// kelda

fiffis

Ja situationen är fruktansvärt jobbig. Jag orkar inte göra någonting, tänker bara på detta hela tiden, men vet nog innerst inne vad jag måste göra. Samtidigt med att detta har drabbat mig står jag dessutom i en jobbig situation på mitt arbete. Min "chef" vill inte ha mig kvar, och just nu pågår förhandlingar om utköp. Hela mitt liv har gått i kras och jag har inget att fokusera på. Jag ser bara framtiden som svart och kan inte se någon mening med någonting....

Jag som alltid varit duktig, smart, kreativ, glad och utåtriktad har nu istället hamnat i ett svart hål, jag oroar mig för framtiden och om någon arbetsgivare och man någonsin kommer att vilja ha mig?

Mitt fritidsintresse som alltid varit mitt andningshål har numera blivit en pina, eftersom "mannen i mitt liv finns där".....går jag dit påminner det mig om honom. Om jag sjukskriver mig har jag inte ens jobbet att fokusera på dagtid, men som det är nu kommer jag hem och gråter när jag varit där. All min energi går åt till att se glad ut och inte låtsas om vad som händer, mina arbetskamrater har ingen aning om vad som försigår bakom lyckta dörrar......

Alltså, jag orkar inte......jag har mina starka stunder där jag fokuserar på att söka jobb, leta utbildningar och försöker planera en framtid.....för att nästa dag ramla ner i hålet igen och gråter över mitt liv......

Jag vet att jag måste börja med att sortera bort honom, och sedan bygga upp mitt självförtroende igen och hitta min egen väg......

Det jag inte fattar är vad han får ut av detta förhållandet? Vi ses ju knappast, så det är inte sexet han är ute efter (även om han själv säger att det är det bästa han någonsin upplevt), men vad får han ut av att prata med mig......det är ju nästan det enda vi gjort under året.....

Mamma mia, hur fasen skall jag hitta en väg tillbaka till mig själv och få ett bra liv?

Taniya Lundström

Hej!
Tråkigt att din arbetssituationen är så besvärlig. Det blir verkligen en pressad situation, när din chef inte vill ha kvar dig längre. Det skulle vara bra om du hade ett arbete, skola eller något fritidsintresse, så att du kunde skingra dina tankar. Är mannen medveten om hur illa, han verkligen har gjort dig? Jag blir som sagt var väldigt orolig, över din situation. Bra att du beslöt dig, att skriva hit till Terapisnack. Fungerar terapin, bra hos Psykologen?

Sköt om dig!
Taniya

Mikael G

Det mannen säger till dig, säger han för att själv må så bra som möjligt. Så det behöver inte vara sanningen som får dig att må så bra som möjligt. Han säger att han inte vet vad han vill (?), men han är ändå kvar hos sin fru, vilket tyder på att han inte vill skiljas.

Deras förhållande är nog ingen dans på rosor, men de båda verkar välja tryggheten och tidigigare historia, framför en stor konfrontation och uppbrott (som är stressande och påfrestande, även om det är "rätt" beslut)

Att du mår dåligt nu är inte underligt. Det innebär också svådigheter med att ta de beslut man vet är bäst för en. När du mår bättre och får mer energi (för den tiden kommer) så kommer det förhoppningsvis lösa sig.

Synd att sysselsättning och hobby inte kan hjälpa dig just nu... Hur är det med släkt och vänner? Psykolog är bra. Han/hon håller koll på vart du är på väg.

__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik i sommar. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik och speciellt utvärdering/utveckling av behandlingar och behandlingsmetoder.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.

Johanna Ö

Hej igen fiffis!

Naturligtvis har den här mannen "någon" form av känslor för dig. Frågan är kanske vilka, eftersom hans ord vinklas beroende på vad han själv behöver för stunden och i längden. Och den stora frågan är kanske om du kan nöja dig med att vara den "andra" kvinnan och bara vara en del av hans liv som är viktig? Det är bara DU som vet vad du vill offra och det är bara DU som kan bestämma vad som känns rätt för dig. Men försök att inte försköna den här mannen. Han verkar vara oerhört manipulativ och tro mig, det är jätte svårt att inte falla för det! Så var inte så hård mot dig själv för att du gjort det. Ta hand om dig själv istället och inse att DU är värd så mycket mer än det här! Var snäll mot dig själv och börja vårda dig själv. Det är endast så, som du kan få tillbaka makten över dig själv. (fast jag är å andra sidan inte expert så jag kan inte säga att det inte finns något bättre alternativ.............)

Kram på dig!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

fiffis

Visst har han känslor för mig, det vet jag.....
Och för en timme sedan började han ringa, jag vet att han är på väg på tjänsteresa och skulle med ett plan kl 18, så 16.50 började min telefon ringa. Vanligtvis är jag aldrig hemma denna tiden så jag struntade i att svara, han vet att jag inte är hemma före 19 på söndagar. Fyra gånger ringde han, men jag svarade inte, då kom det ett mail där han skriver att han försökt ringa, och försöker igen när han checkat in på hotellet, runt 20-tiden.

Nu försöker jag bestämma mig för om jag skall svara då, eller inte....egentligen tror jag inte att jag vill prata med honom....men jag vill att han skall komma hit nästa vecka och prata med mig, ansikte mot ansikte, så jag kan få några svar......så kanske jag helt enkelt skall svara, och låta glad som vanligt och börja spela spel......det är faktiskt lite lustigt, i mailet skrev han något i stil med "jag vet inte om du vill prata med mig eller inte. Låt mig veta så jag vet."

HAN kräver att få veta, men har låtit mig sväva i ovisshet i över ett år.....mm, jag inser ju att han faktiskt bara ser till sina egna behov, kanske jag äntligen börjar bli förbannad, det är nog just det jag behöver.....