vaknat

Min sambo ar lämnat mig efter 9 år, pga av att jag inte lyssnat på henne när hon talat om att jag måste ändra på mitt sätt och leva om vi skall kunna fortsätta.
Jag har ändå fortsatt men att prioritera jobb,kompisar,krogen.
När hon tog steget och lämnade känner jag att jag verkligen har vaknat och insett att jag levt fel.
Kan hon på sikt förlåta mina svek, kan man hitta tillbaks till varandra?
Jag älskar henne verkligen!

Huddle

Hej.

Först vill jag säga att jag är ledsen över din situation.

Min direkta tanke på detta är att om hon skall kunna förlåta dig, så måste du härmed endast lyssna på henne. vet inte om ni träffas nu eller om ni har en paus. Vill hon ha en paus, ge henne denna. Vill hon prata, låt henne prata. Lyssna.

Jag vet inte om hon har gjort något fel (framgår inte) men det verkar inte så. Har hon inte gjort någonting hon behöver korrigera, så känns det som att det måste vara upp till henne mest.

Om du nu som du säger har lagt mer tid till annat antar jag att du menar alltiför mycket tid, eller på "fel" saker. Men är det inte också så att den ena parten måste acceptera och omfamna den andre parterns egna liv också? Att man måste ha sina egna intressen och göromål...

Men jag vet inte i vilka proportioner detta har varit. OM det nu är så att du verkligen prioriterat henne alltför lite, så kanske hon känner att hon redan förlorat tid och energi och behöver sitt egna liv. Det sker ju, att människor måste gå olika vägar. Fastän det gör ont. Jag är säker på att det inte är smärtfritt för henne heller.

Och kanske behöver du egentid för att skapa den person du är och som du vill vara.

Bara lite tankar. Kan vara helt fel ute. Men hoppas att någonting hjälpte...

Ta hand om dig.

vaknat

Tack för ditt svar!

Det ligger mycket i de du säger, Hon har tagit steget och köpt en bostadsrätt flyttar om 3 mån, jag letar boende.
Hon sa att hon funderat på detta under en längre tid och att det som fick henne att ta beslutet var att hon fick bekräftelse av en annan man men att det inte hände något men hon fick kännslor som fick henne att känna sig otrogen.
Hon har inte känns sig bekräftad av mig det senaste tiden, kännt att jag bryr mig mer om mina kompisar än henne.
Har levt mitt i bubbla som jag inte föstått att jag måste ta mig ur, hon har gång på gång sakt att vi inte pratar med varandra, och att hon inte kommer mig inpå livet.
Att jag är stängt och konflikträdd.
Det största problemet i vårt förhållande har varit mitt alkoholproblem, dricker inte i veckorna men när jag väl dricker finns det inget stopp, dricker till jag stupar oavsett var vi är på släktmiddag eller på krogen eller bröllopp.
Jag blir inte elak men mitt betende sårar henne fruktansvärt, och mycket av vårt tjafs kretsar runt det.
Men vi har jätte bra stunder ibland, då kännt att vi älskar varandra, när det kännts bra mellan oss lyckas jag alltid stöka till det igen, gång på gång.
Hon har sagt att vi inte har några mål tillsammans, och att vi försökt att flytta under många år men inte kommer till skott.
Hon har också ett barn som är 14år idag och jag kom in när han var 5 men pappan lever inte, dog när han var 1 så jag är hans enda pappa, han betyder mycket för mig.
Nu blir det lite rörigt här
Men jag känner mig frustrerad, jag vet att jag måste ge henne tid, mycket tid men det är svårt jag vill verkligen säga till henne att jag verkligen vaknat, och känner att jag har vaknat upp ordentligt.
Tror du att man kan ändra sig på så kort tid 5 veckor.?

Johanna Ö

Hej Vaknat!

Det är svårt det där - ofta fattar man vad man har först när man är på väg att förlora det. Jag känner varken dig eller din flickvän, så jag har ingen aning om vilka känslor din flickvän har för dig och om det finns tillräckligt där för att kunna ge dig ännu en chans. Jag vet heller inte vad det är du ska ändra på och därför kan jag inte säga om det är rätt eller fel.

Den ende som egentligen kan veta om det är rätt att göra alla dessa förändringar är du. Det är DU som vet om du gör det på bekostnad av dig själv, även om dina känslor kanske gör att besluten blir vinklade och styrda av dem.

Försök backa lite. Det kan hända att du måste "bevisa" att du har förändrats - också beroende av vad det månne innebära naturligtvis, för att din flickvän ska kunna få förtroende för dig igen. Tyvärr så är just förtroende kanske svårt att styra över. Det är ju trots allt ett samspel som leder till att man litar på varann.

Så jag föreslår att du börjar ta reda på om DU får det DU behöver för att må bra i livet? Det kanske låter konstigt, men faktum är att om du känner dig nöjd när det gäller bekräftelse, självförtroende, självkänsla och självrespekt mm, så kommer du "kunna" bete dig som en trevlig kille. Om man har en massa bristbehov som man skriker inombords för att få tillfredsställda, så finns alltid en liten risk att man projicerar dem på någon annan. Därför är det bra att göra en rannsakan av sig själv.

Så... om du inte är så kompis med dig själv, så kanske det kan vara en idé att börja bli det? Varför inte försöka vara lite snäll mot dig själv? Gör något för dig själv som kan stärka ditt självförtroende - kanske någon idrott eller kurs i något du tycker om? När du är bra kompis med dig själv, så tror jag att du är bättre rustad för ett nederlag, ifall din flickvän inte orkar kämpa mer och du har också mer att ge för att övertyga henne om att fortsätta.

Men jag har heller ingen aning om hur snabbt du vill få en förändring. Vissa saker kan ta tid att hjälpa sig själv med, och om du känner att vissa saker blir dig övermäktiga, så kan det kanske vara en god idé att unna sig lite hjälp? Det finns mängder av riktigt duktiga terapeuter som har redskapen du behöver för att kunna hjälpa dig själv.

Ta hand om dig själv och visa henne sen - OM du själv känner att du inte gör det på bekostnad av dig själv - att du idag är en "bättre" kille.

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Johanna Ö

Såg först nu att du skrivit ett till inlägg... då förstår jag bättre VAD det är du vill ändra på. Vad bra att du insett att det går att ändra på och att det skulle göra dig gott! Det finns massor av hjälp att få. Ta hand om dig!

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

vaknat

Jag är en typisk grubblare, och funderar mycket på framtiden om det kommer att bli vi igen eller inte.
Jag försöker tänka på mig själv nu och att jag måste hitta boende för att få mitt eget, och kunna gå vidare men hela tiden tänker jag på hur hon tänker och vad hon tänker.
Hon är nu inne i en fas där hon inte tar någon kontakt alls, och jag försöker förstå att det är hennes sätt att bearbeta sig själv och sitt beslut för i hennes huvud nu finns inte vi tror jag.
Hur ska jag göra om jag nu vet att jag vill försöka få tillbaks henne, hur länge ska jag låta henna vara, det är jobbigt vill så gärna berätta att hon är min bästa vän.
Johanna hur ska jag göra.
Mvh
Lämnad

Johanna Ö

Det kan nog vara som så att du grubblar lite för mycket. Orsaken till att du gör det, kan jag tänka mig är att du oroar dig väldigt mycket. Då är det alltså oron du behöver göra något åt.

Det du kan göra rent konkret - för jag förstår ju att du gärna vill ta kontakt med henne - är att ringa henne och berätta om dina intentioner. För att få så stor effekt som möjligt, så be henne absolut inte ta några beslut! Säg att du ämnar att försöka hjälpa dig själv och att du tror att genom att göra det, så kommer du bli en bättre människa. Berätta att du inte kräver något av henne och att hon själv ska få se dina framsteg längre fram - men att hon naturligtvis gärna får höra av sig om hon är nyfiken på hur det går. Det visar att du tar det hela på allvar, det visar respekt och förhoppningsvis förstår hon hur seriöst du tar på det här.

Genom att INTE be om förlåtelse och att hon ska komma tillbaka, genom att helt fokusera dig på dig själv och det du vill göra för dig själv, så låter du henne få det andrum som hon antagligen behöver. Så det är viktigt att du poängterar att hon abslut inte behöver ta något beslut nu, eller behöver känna med dig eller dina behov. Det är rent informativt som du ringer henne.

Jag själv skulle ha gjort så här om jag var i dina kläder, men det innebär inte att jag är expert för det. Men är du ärlig i dina intentioner, så kan jag armt rekommendera St Lukas. De har riktigt bra terapeuter som kan hjälpa dig hjälpa dig själv! Det kostar lite med privat terapi men det går att få kostnaden subventionerad och allt det där vet redan en duktig terapeut om, så det är bara att fråga.

St Lukas finns utspridda över hela Sverige (nästan) och går att hitta via Eniro så det är bara att ringa!

Kram och lycka till!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Taniya Lundström

Hej!
Självklart kan man hitta, tillbaka till varandra. Det handlar om att din före detta sambo, skall återfå förtroendet till dig igen. Det gäller att båda partnerna är beredda, att arbeta åt samma mål. Men hur skall din före detta sambo, kunna lita på att det inte inträffar igen? Du hade ju ändå ett aktivt val. Hon försökte ju gång på gång, att prata med dig om prioriterningen. Men du valde att strunta i prioriteringen. Jag skulle rekommendera er att försöka gå i Par terapi, tillsammans. Det viktigaste är att du har insett att du har gjort fel, samt att du äger dina problem. Det märker jag att du gör. Du verkar vara villig, att ta tag i problemet.
Berätta för henne, att du älskar henne samt att du vill försöka med förhållandet, igen.

Sköt om dig!
Taniya

__________________
Taniya vidare utbildar sig nu på Powerthinking Master programmet samt på Powerthinking Practitioner programmet, hos Comunicera. Taniya har lång och gedigen erfarenhet från psykiatrin när det gäller Självskadebeteende & Självmordsproblematik där hon arbetat med barn, ungdomar & vuxna med svår problematik. Vill du ha Taniya som Terapeut? Har även Telefon terapi. Ring 0709-650187 eller maila henne på taniya@comunicera.se

Ankan_37

..befinner mig i den situationen din fru/sambo gör idag och har en exman som är där du antagligen befinner dig...han har äntligen vaknat trots att jag flyttade för ett halvår sedan... försöker nu desperat att försöka med någonting som är helt meningslöst för mig. Det som fick honom att vakna och förstå att det här inte var "en fas" som de tidigare kriser vi haft var när jag berättade att jag träffat någon ny....

Samtidigt som jag verkligen tycker om honom men inte på det sätt han önskar känner jag att han som vuxen måste ta konsekvenserna av sitt handlande under alla dessa år jag försökt tala med honom. Jag har verkligen försökt vilket vi är rörande överrens om men inte fått någon form av gehör för det från hans sida. Nu kommer allt det jag längtat efter och saknat under de sista åren - nu när jag inte vill höra. Jag försöker få honom att förstå att det är över, det finns inte längre någonting som kallas "vi" annat än som föräldrar tilll våra barn. Försöker få honom att inse att han måste försöka acceptera och såsmåningom gå vidare med sitt liv...jag vill ju verkligen att även han ska vara lycklig och må bra...men det kommer inte kunna bli med mig - oavsett vad som händer med den man jag träffar idag....

jag tror att du måste vara otroligt lyhörd och lyssna av henne, höra om hon är beredd att försöka igen.... finns det någonting kvar emellan er som går att laga eller är allting över? Jag förstår att det är någonting man verkligen inte vill förstå men ibland är det nog tyvärr så...prata med henne när hon vill, ge henne tid och tänka, lyssna och var ärlig - både mot dig själv och henne.
Lycka till!

__________________
anna

vaknat

Fan känner just nu en otrolig saknad, har levt ihop under 9år och var så nära varandra och helt plötsligt så jävla långt ifrån varandra utan att vara osams?
Det är så jäkla svårt att förstå, visst hon har lämnat mig för att få var själv pga att vi stod och trampade luft och kom ingen vart och utan mål.
Och jag som levde ungkarlsliv samtidigt som jag hade familj, förstår att hon inte orkade längre.
Men att klippa kontakten så direkt, känns svårt.
Jag var inte riktigt beredd.