Huddle

Det här kan komma att låta lite hårt. Men för henne var den nog inte abrupt "avklippning" - hon har ju försökt (som du säger) att prata, få kontakt och få ändring. Hon upplever det nog inte på samma sätt därmed.

För henne är det nog sista steget i en lång trappa, medan för dig är det mer ett jättekliv (eller stup.)

Som ditt alias skvallrar om dock, så kallar du dig "vaknat." Jag tror att det säger mer än du tror. Du har vaknat, du har insett. Det är först när man SER problemen man kan lösa dem.

Det är din uppgift numera. Det kommer vara jobbigt för att du inte har någon partner att luta dig mot eller få stöd av. Du skriver dock att du har många vänner, är någon av de sådana vänner att du kan prata-prata med? Kanske stöd därifrån?

För det är nu resan börjar. Du ser problemen, stirra dig inte blind på dem, vänd dem inte ryggen. Slåss och bena ut.

Jag tror på dig.

Johanna Ö

Jag undrar om man någonsin kan vara "beredd" på det?.... i alla fall inte om det finns känslor kvar. Har man däremot gått vidare, så är det nog lättare kanske. Men oftast kommer nog känslorna som ett brev på posten i alla fall.

Ta hand om dig!
Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Taniya Lundström

Hej!
Din sambo hade ju försökt att prata med dig om detta, vid ett flertal tillfällen. Skrev du tidigare. Men du valde ju att inte prioritera, hennes önskan. Hon kanske inte såg någon annan utväg, än att separera ifrån dig.

Sköt om dig!
Taniya

vaknat

Tack för allt stöd

Hon vet nog vad jag känner för henne, men jag tror inte hon vet att hon är min bästa vän.
Jag har kanske inte visat det tidigare men jag har haft det inom mig, vill så gärna att hon skall veta att hon betyder mycket för mig och famförallt som bästa vän.
Blir det fel om jag talar om det för henne?
Vill inte att hon ska tro att jag bra mår lite dåligt av att blivit lämnad, och snart inser att jag inte tycker om henne, för tidigare har hon sagt att hon tror inte jag äskar henne.

Grubbel grubbel

Johanna Ö

Hej igen Vaknat!

Säg då till henne hur du känner - att du har känslor för henne och vill finnas där för henne om hon behöver dig. Men låt henne sen få vara ifred så kommer hon när hon känner sig redo för det.

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

vaknat

Hej Johanna

Jag ska försöka, vill bara inte att det ska bli fel. Jag kan nog klara av att låta henne vara sedan.
Kan hon ta tills sig det tror du efter bara 5 veckor?

Vaknat

Johanna Ö

Försök lämna henne ifred tills hon väljer att kontakta dig... Då blir det som allra bäst. Tills dess hon väljer att kontakta dig, så försök ta hand om dig själv!

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

vaknat

Tack Johanna

Jag ska försöka låta henne vara, sedan har jag fått mer problem min mor har blivit jätte dålig och ligger på sjukhus och jag känner att det är för mycket nu och den jag kan och vill prata med om detta hon har lämnat mig, fan ska man mista de 2 kvinnor som betyder allt i mitt liv på engång.
Orkar inte mer nu.

Kan inte sluta tänka på morsan nu, varför ska allt hända nu så ska man försöka jobba också!!! Orkar inte, fan

Taniya Lundström

Hej!
Förstår att det måste kännas fruktansvärt besvärligt för dig, nu när din mamma har blivit sjuk. Inte så konstigt att du inte kan sluta att oroa dig, för din mamma. Försök att ge din före detta lite mer tid, så kanske hon kontaktar dig när hon känner sig redo. Hon behöver antagligen lite mer tid, att smälta allting som har inträffat i eran relation.

Sköt om dig!
Taniya

vaknat

Hej Taniya

Ja nu är det jobbigt, satt just och grubblade över att jag skulle vilja prata med mitt ex om mina känlor för hur det ska gå för morsan.
Mitt ex är den som står mig närmast efter 9 år sida vid sida!
Grubblar även över om hon vet vad jag känner för henne, eftersom jag inte har kontaktat henne mer än ett par gånger under 5 veckor.