Ankan_37

Jag har träffat en underbar kille som får mig att gå omkring med ett leende på läpparna stora delar av dygnet, vi har roligt tillsammans, har fantastiska diskussioner om allt mellan himmel och jord. Han ger mig uppskattning för den jag är och vill gärna att jag mår bra, ibland känns det som för bra. Låter som ett sjukt problem, eller inte ett problem alls kanske men för mig är det verkligen det nu.

Vi har ett jättebra sexliv och uppskattar nog sex lika mycket bägge två, trodde jag dött och kommit till himlen de första gångerna vi var tillsammans och han gjorde allt för att jag skulle ha det bra. Har aldrig träffat en kille som gett mig den uppmärksamheten och bekymret att jag inte fick röra honom än mindre försöka ge honom någonting av det han gav mig sköt jag bara framför mig. Nu har vi varit tillsammans en månad och fortfarande får jag inte röra honom, när vi älskar tillåter han sig inte att ge sig hän, att njuta utan lägger all sin energi på att det ska vara bra för mig vilken ärligt talat får mig att känna mig ganska värdelös.

Han förstår inte mitt problem att jag vill kunna ge honom någonting av det han ger mig, han säger att hans njutning ligger i min, att han är "nöjd" så länge jag har det bra, han förstår verkligen inte att jag också behöver få ge, inte bara få! Har verkligen försökt prata med honom men endera så lyssnar han inte eller så slutar det med att jag får dåligt samvete, är otacksam eller påträngande. Min känsla är att han inte litar på mig, att jag inte kan få honom att känna sig trygg vilket gör att han bara fokuserar på mig, behåller kontrollen helt för sig själv. Men i min värld handlar kärlek om att våga ge sig hän, att våga lita på den man tycker om, att både ge och ta. Vet att han har dåliga erfarenheter av tjejer sedan tidigare och förmodar att det är en del av problemet men just nu känns det som att om vi inte lyckas lösa det här kommer jag aldrig få veta om det här är mannen i mitt liv. Jag kan inte leva med fokus på mej, hinner inte ens resa mig att hämta kaffe så flyger han iväg och hämtar det jag knappt tänkt på...jag måste få en chans att visa mina känslor, min omtanke och kärlek... jag vill inte sitta på den piedestal jag blivit uppsatt på nu, vill inte vara så perfekt, så fantastisk och underbar som han tror.

Jag vill bli älskad för att jag är jag och inte någonting annat, vill att han ser mig, uppskattar mig trots mina brister...hur ska jag få honom att förstå att vi måste mötas om vi ska ha någon framtid överhuvutaget?

__________________
anna

Sebastian

Låt honom läsa ditt inlägg här - det förklarar ju allt på ett alldeles utmärkt sätt!

__________________
Sebastian är utbildad Powerthinking Master Practitioner hos
Comunicera och är specialiserad på människor med särskilda behov,
relationsproblematik och personer i livskris. Sebastian är duktig på
att ta sina klienters perspektiv och är omtyckt för sin härliga
blandning av insiktsfullhet, ödmjukhet, medmänsklig värme, ärlighet
och humor. Vill du ha Sebastian som terapeut ring 0708-120795 (tar även klienter via telefonterapi) eller maila sebastian@comunicera.se